Söndag

”På Minuten” på P1

Dagens Nyheter

Promenad längs stränderna på Stensö: häger, gräsänder, knölsvan, blåmesar, kungsfågel, nötväcka. Ingen kungsfiskare.

Brunch på restaurang Byttan.

Tupplur

Kaffe, Svenskan, Johnny Cash.

Sammanfattningsvis en god kyndelsmässosöndag. Men julgardinerna hänger fortfarande uppe. .Men jag håller hårt på söndag som vilodag; mer av hälsoskäl än religiös övertygelse. Gardinerna kan bytas och strykas i morgon.

Skönheten finns i betraktarens öga

Läser i sonens kursbok ”Svenska Hus. Landsbygdens arkitektur – från bondesamhälle till industrialism” (Hall, Dunér 1995) om hur medeltidskyrkorna under 1800-talet ersattes eller kompletterade med nyklassicistiska salskyrkor. Ett exempel är Tingsås kyrka i Växjö stift.

Jag har alltid tyckt att dessa kala kyrkor, i folkmun kallade Tegnérlador efter biskop Esaias Tegnér som var flitig pådrivare av nya kyrkobyggen, varit fula och tråkiga.

Men efter att ha läst artikeln i boken och lotsats genom de bakomliggande orsakerna (folkökningen, viljan manifestera bygdens välmående och framtidstro) och tankarna bakom den arkitektoniska utformningen börjar jag (nästan) tycka de är vackra.

Skönheten finns i betraktarens öga, Beauty is in the eye of the beholder, säger vi ibland. Jag vill lägga till att ”bakom blicken finns kunskapen om föremålet vi betraktar”. Ju mer vi vet, desto mer intressant blir oftast det vi ser.

Liten fotnot:

Uttryckets historia finns beskrivet på sighten The phrasefinder (www.phrases.org.uk):

The person who is widely credited with coining the saying in its current form is Margaret Wolfe Hungerford (née Hamilton), who wrote many books, often under the pseudonym of ‘The Duchess’. In Molly Bawn, 1878, there’s the line ”Beauty is in the eye of the beholder”, which is the earliest citation of it that I can find in print.

Likheten mellan en Saab och ett piano

I början på 1900-talet var pianotillverkning en storindustri i USA. Varje välbärgat hem satsade på ett piano. Det var en klok investering för pianot skänkte såväl ägaren status som behöll sitt värde. Fram till depressionen på 30-talet. Då blev den kloka investeringen värdelös – utom för människor som verkligen använde pianot som instrument och inte som drinkavställare och statussymbol. Pianoindustrin blev utraderad med de problem den strukturomvandlingen medföljde.

Tänker på pianon när jag parkerar min Saab. Relativt ny, alldeles för dyr (”men andrahandsvärdet är bra” påstod bilhandlaren) och bensindriven. Den känns som en dinosaurie i dessa tider. Eller som ett piano. Fast den går ju att använda som transportmedel i alla fall.

Minns ni Facit och världens bästa mekaniska skrivmaskiner? Kassettbandspelare? Super 8 filmkameror? Knappast framtidsbranscher längre. Själv började jag minnas och göra pianojämförelsen efter att läst Peter Santesson-Wilsons debattartikel i gårdagens Expressen. Nya perspektiv är alltid spännande.

Webflanör

Hörde ett nytt ord i ett radioprogram häromdagen: webflanör. Har glömt i vilket program (Spanarna?), men kände att det var en definition som passar mig bra.

På jobbet är jag en energisk surfare på internet. Måste snabbt ta reda på när sista dagen för anbud på ombyggnad av Tröstlösa Hults skola är eller om Täckningsbidrag 2 ska innehålla materielpåslag. Men hemma flanerar jag verkligen bland allt jag inte behöver kunna, men gärna vill veta.

Börjar kanske med ett besök i någon internetbokhandel och vandrar ut en slant fattigare och om några dagar en bok rikare. läser Sydsvenskans nätupplaga och tittar på rubrikerna i någon utländsk tidning. Kollar vad Carl Bildt har för sig och har den flitige Peter Englund skrivit något nytt på sin blogg? Lite frågesport innan jag frossar i lite recept på Tasteline. Ska till Stockholm nästa vecka och måste se vad som går på teatrarna. Och vad går på TV ikväll?

Så går tiden för flanören som borde tömma diskmaskinen, lägga i en tvätt, motionera och förbereda morgondagens jobb. Men är man ute och flanerar så är man. Tids nog kommer jag hem. Ska bara skumma Aftonbladet först.

För sent

Alltid hinner någon annan före! Hade en strålande idé för några år sedan då jag blev djupt fascinerad av Sten Selander. ”Man borde skriva en bok om mannen som mitt i livet sadlade om och gick från humanism till naturvetenskap”. Men Martin Kylhammar hann före och skrev 1990 ”Den okände Sten Selander. En borgerlig intellektuell”.

Olle Thörnvall har i ”På och utanför kartan” (2006)  skrivit om bortglömda författare. Det tänkte ju jag göra!

Och varför blev jag inte först med idén att skriva om småländska kaféer? Trots omfattande research i flera år kom jag inte till skott utan Thorsten Jansson hann före med ”Café Småland” (2008).

Men nästa idé kommer jag vara först med. Vänta så får ni läsa om…..

Märkesromantik

”Losing of my passport was the least of my worries; losing a notebook was a catastrophe” (Bruce Chatwin).

Sitter och skriver i min anteckningsbok från Moleskine. Likadan som Hemingway, Picasso och VanGogh använde. Nåja, reklamen överdriver lite för min anteckningsbok tillverkas av ett företag grundat 1998. Dock lär stilen och andan vara densamma… Och jag går glatt rakt i fällan. De är välgjorda, snygga,  praktiska och…dyra.  Sitter och bläddrar i en gammal anteckningsbok och upptäcker att i januari 2004 läste jag Sigrid Kahles memoarer ”Jag valde mitt liv”. I februari var jag på ett föredrag av Carl-Göran Ekerwald och skrev upp att ”konsten stannar tiden” . Bläddrandet plockar fram minnen och bortglömda hågkomster.Filmen ”Coffee and Cigarettes” av Jim Jarmuch fick fyra plus i kanten. Kanske dags att se om?


Hemester eller Staycation

Lärde mig två nya ord i lördags (i favoritradioprogrammet Spanarna). Rykande färska om man kan karaktärisera ord på detta sätt. Staycation är redan etablerat och ger 387000 träffar på Google, medan den svenska motsvarigheten ännu bara når upp till 6 träfffar.

Vad de innebär? Jo, de har uppstått i finanskrisens spår och innebär att vi människor, anpassningsbara som vi är, skapar ett positivt begrepp kring det i sig trista faktum att pengarna inte räcker att resa bort på semester. Vi stannar hemma och gör ett roligt projekt av detta. Amerikanska web-sajter är fulla av reportage och goda råd om hur man firar en trevlig semester i hemmamiljön. Jag vill inte vara sämre utan här kommer mina tips:

  • Packa picknick-korgen och gå till busstationen. Ta första bästa buss som kommer och åk med till ändhållplatsen. Promenera runt tills du hittar en bra picknick-plats.
  • Gå in på Turistbyrån och hämta en turistbroschyr. Säkert finns det något museum du inte besökt eller någon staty du inte sett.

Currysill

I morgon är det vårt matlags julknytkalas. I snart 25 år har vi träffats en söndag i månaden för att äta tillsammans. Familjer har kommit och gått under åren, men nu är vi en kärna av fyra trogna familjer som håller liv i en trevlig tradition och samvaro.

Vårt bidrag till morgonens julbord är currysill, ost och Janssons frestelse (som vanligt). Currysillen är en höjdare; otroligt lätt att göra, jättegod och skänker en stressad yrkeskvinna en känsla av att för en gång skull vara huslig.

Gör så här:

Smält lite smör i en gryta. Fräs finhackad lök och en matsked curry i smöret. tillsätt en burk creme fraichle och blanda till en jämn sås. Vänd ner en burk matjessill (avrunnen). Låt inläggningen stå i kylskåp över natten innan den avnjutes. Står sig sedan en vecka i kylen.

Djävla Nuläge

”Djävla Nuläge” är titeln på en debattbok av Bo Lindblom. Den kom ut på Författarförlaget 1970 och är tyvärr lika aktuell nu som då. Boken presenterades av förlaget som en ”intensiv och personlig rapport avsänd från en småkommun i dagens Sverige.” Jag tog fram den från bokhyllan då yngsta dottern suckade över min hatkärlek till små byar och samhällen, särskilt halländska sådana.

-Se här, sa jag triumferande och höll fram boken till min måttligt imponerade tonåring. till och med i lilla Ränneslöv kan en intellektuell människa som Bo Lindholm, före detta ordförande i Svenska Amnesty, bo och verka i hela sitt liv och få ork och stimulans att oförtröttligt göra gott.

Sedan slutade jag med indoktrineringen av hembygdsromantik och började omläsningen av den nästan 40-år gamla debattboken. Tids nog lär sig säkert dottern älska orter som Skogaby, Ysby, Hishult, Ränneslöv, Vallberga…

”Djävla Nuläge” tar som sagt avstamp i vardagen i den lilla landsorts- kommunen och i Bo Lindbloms dagliga liv och för sedan ut läsaren i den orättvisa och orättfärdiga värld där, då som nu, människor fängslas för sina åsikter och tro på rättvisa. Amnestys arbetsmetoder är desamma även om internet gett medlemmarna kraftfullare verktyg än gårdagens maskinskrivna, frankerade och ivägsända brev.

Fäste mig särskilt vid ett avsnitt då Bo Lindblom beskriver hur han håller ett föredrag på ett lokalt kulturarrangemang och berättar om hur Amnestys arbete och en skeptisk man i publiken säger att det man håller på med måste vara som att tömma oceanen med en tesked. Svaret blir:

-Men ge mig ett bra alternativ!

Tyvärr har inget bra alternativ dykt upp under de 40 år som gått sedan boken gavs ut. Men tack alla ni som fortsätter ösa ur oceanen med teskedar. Och tänk på Vad Bo Linblom också skriver. ”Hur man värderar resultatet beror på var man tittar – i oceanen eller i kärlet som man fyller teskedsvis”.

Snart kommer jag tillbaka till Amnesty med min tesked.