Under min barndom på 1960-talet var Drakabygget en mytomspunnen plats, en plats där människor vågade vara annorlunda och utmana det omgivande samhället. En plats som de vuxna i min omgivning tyckte var förskräcklig och jag tänkte att en gång ska jag leva så där. Så blev det aldrig, men det är en annan historia.
Drakabygget är en liten gård 8 kilometer från Örkelljunga i norra Skåne. Den ligger precis mellan skogen och jordbrukslandskapet. Den smala vägen till gården ringlar sig fram emellan åkrar och ängar och längs med Stensån.
Hit kom bröderna Asger Jorn och Jörgen Nash 1960 och startade ett konstnärskollektiv. Ett kollektiv som blev mycket omskrivet och omtalat. Med festivaler, happenings och utställningar skrev de visserligen in sig i konsthistorien, men blev i omgivningen kända som de förskräckliga ”kommunisterna” som utmanade samhällets goda moral.
1980 träffade jag Jörgen Nash för första gången. Det var på vernissagen av en utställning han hade i Linköping. ”Han ser ut som en folkskollärare” minns jag att jag tänkte besviket. Hade nog inte väntat mig en prydligt klädd man som höll ett strålande föredrag om kollektivet och dess ideologiska och konstnärliga ambitioner.
I sommar, juni 2021, kom jag för första gången på besök till Drakabygget. Nu kommer jag återvända många gånger, kanske inte till platsen utan till historien om Drakabygget genom intervjuer, tidningsartiklar och böcker.
Nedan finns länkar till de artiklar jag hittills skrivit. Först om ett besök på Drakabygget, sedan två konstnärsintervjuer: Carl Magnus och Henrik Pryds Beck.
https://bodilanjar.com/2021/11/14/antligen-kom-jag-till-drakabygget/
Bodils blogg 