29 mars 2023
Det är soligt ute, men en isande vind kyler från nordväst. Nere vid Kalmarsund står tappra fågelskådare i lä bakom ett båthus. Jag går raskt och kortar morgonpromenaden med ett kvarter. Men hinner lyssna klart på https://sverigesradio.se/avsnitt/fredrik-lindstrom-det-ar-frigorande-att-lasa-transtromers-metaforer. Gunnar Bolin och Fredrik Lindström för ett inspirerande samtal om Tomas Tranströmers poesi. Väl hemma plockar jag fram hans samlade dikter från bokhyllan. Slår upp en dikt och läser:
Den halvfärdiga himlen
Modlösheten avbryter sitt lopp.
Ångesten avbryter sitt lopp.
Gamen avbryter sin flykt.
Det ivriga ljuset rinner fram,
även spökena tar sig en klunk.
Och våra målningar kommer i dagen,
våra istidsateljéers röda djur.
Allting börjar se sig omkring.
Vi går i solen hundratals.
Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.
Den oändliga marken under oss.
Vattnet lyser mellan träden.
Insjön är ett fönster mot jorden.
27 februari 2023
Förundran. Vilket vackert ord det är. Förundran är barnen bäst på, de har öppnare sinnen och mindre fördomar än vi vuxna. Men kunde vi fortsätta vara förundrade får vi ett rikare liv. En som lyckats är professor Ulf Ellervik som skrivit en bok med titeln Förundran. Tänk att man kan vara så lycklig och förundrad när man får jobba med organisk kemi! En inspirerande läsning, men så ger han ett recept på ett experiment man inte kan misslyckas med. En självförtroende-boost alltså. Det började med att han misslyckades med ett viktigt experiment han skulle göra i slutet av sitt avhandlingsarbete. Hans handledare kom till den förkrossade Ulf med ett kexchoklad. ”Ät den här. Sedan kristalliserar du natriumklorid”. Ulf invände: ”Varför det?”. Handledaren svarade att ”det kan man inte misslyckas med”. Ett, banalt, men lyckat experiment och en blodsockerhöjande choklad fick upp Ulf på banan och han började förbereda för ett nytt försök med det riktiga och viktiga experimentet. Det bör ha lyckats eftersom han är professor idag…
I vår familj äter vi norsk Kvikklunsj som inte smular lika mycket.
Men detta att göra ett experiment man inte kan misslyckas med lät ju spännande. Även om jag inte misslyckats med något viktigt utan istället höll på att ladda inför kvällens föreläsning så att den skulle bli lyckad tänkte jag att metoden kanske fungerar i förebyggande syfte.
Första delen var lätt. Kvikklunsj glider alltid ned. Sedan skulle man koka upp 1 dl vatten, blanda i två-tre matskedar koksalt (NaCl) och röra kraftigt. När lösningen var mättad och inte mer koksalt kunde tillföras var det bara att låta lösningen kallna för att sedan se de vackra kristaller som bildats. Lyckligtvis var experimentet inte klart när min föreläsning började för jag lyckades – msslyckas. Hade inte gjort en mättad lösning utan hällt i saltet för snabbt och därför var lösningen övermättad och inga kristaller syntes. De låg i botten bland saltkornen.
Maken gjorde om experimentet och till vår förundran lyckades det.
18 januari 2023
Fick ett trevligt mail av en student på Linnéuniversitet, Tobias Monsler, som hittat mitt blogginlägg från 2014 om biståndsarbetaren Svante Grände
https://wordpress.com/post/bodilanjar.com/1280
Tobias hade skrivit ett examensarbete om hur Svante Grändes brev kan användas i undervisningen för att exemplifiera ett historiskt skede. Intressant läsning som också väckte minnen till liv. Minnen från 70-ttalet när jag följde Svante Grändes öde i dagspressen hemma i Halland och chockades över hans död.
I kväll såg jag om en dokumentär på SVT Play om honom:
https://www.svtplay.se/video/8DWZ4dK/lojtnant-julio-en-utlandssvensk
Tobias Monslers examensarbete finns att läsa här:
P1 Dokumentär har också ett program om Svante Grände:
https://sverigesradio.se/avsnitt/412393
6 december 2022
Sammanhang
Vilket vackert ord det är. Att samla sammanhang gör mig rik. Tänker på en diktstrof av Hjalmar Gullberg:
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så.
Det är i olika sammanhang vi möts och får byta ett ord eller två. Framförallt bli sedda. Nya sammanhang för mig har blivit det kafé jag sitter och skriver på, bistron där maken och jag är med på torsdags-quiz, biblioteket…
24 november 2022
Fånga dagen. Av respekt för dem som banat väg för allt gott vi tar för givet. Av ansvarskännande inför dem som inte har samma förutsättningar. Av pliktkänsla för sin egen person och givna tid i livet
Tove Lifvendahl
26 oktober 2022
Vi borde bygga nya katedraler skriver Sven-Eric Liedman på DN:s kultursida idag. Med detta menar han stora viktiga samhällsprojekt som inte vi själva får glädje av utan våra barn, barnbarn och… De stora kyrkokatedralerna tog hundratals år att uppföra och de som startade byggena visste att de aldrig själva skulle få se katedralen färdig. De byggde för framtiden. Vilka är de katedraler vi måste börja bygga? Bättre klimat, utrota fattigdom, fred på jorden. Listan kan göras lång och kanske är det svårare bygga katedraler som inte är i sten och tydligt står där i tusentals år, men det hindrar inte att vi måste.
https://www.dn.se/kultur/sven-eric-liedman-det-stora-problemet-med-svensk-politik-ar-idelosheten/
18 oktober 2022
Peter Robinson är död, 72 år gammal. En av mina författarfavoriter när det handlar om deckare. Minns fortfarande hur jag på en semester på Korfu på 90-talet läste den första: ”En ovanligt torr sommar” som just kommit som pocket. Sedan har jag med hjälp av hans 27 böcker tillbringat mycket tid ihop med hans huvudkaraktär Alan Banks och från fåtöljen drömt mig till Yorkshire.
10 oktober 2022
”Andlighet, filosofi och intellektuellt arbete är inte väsensskilt från praktiskt arbete och magi ryms i alltihop. Om det heliga finns i vardagens sysslor och helgedomarna i vardagens rum, kan världen aldrig avförtrollas”
Katalogtext till konstnären Clay Ketters foto av sin mammas tvättstuga (Sanctuary 2022). Hans konst såg jag i helgen i Båstads nya konsthall Ravinen.
6 oktober 2022
Läser i morgontidningen att countrysångerskan Loretta Lynn gått bort. Jag är ju en musikalisk analfabet tyvärr så namnet sa mig ingenting. Men vilken livshistoria: gifte sig när hon var 15, lärde sig spela gitarr som 23-årig fyrabarnsmor och i den mansdominerade countryn känns det fantastiskt höra kvinnoperspektivet i hennes låtar. Ja, jag har lyssnat oavbrutet på henne i några timmar nu. Och fler blir det.
16 september 2022
Var på en trevlig släktträff i veckan och visst är det lite roligt att få ta del av pikanta öden och personer från släktträdet. Till exempel att prosten Henrik Nissenius von der Wettering 1624-1693 är en släkting till mig. Han verkade i Ljungby församling i Norra Skåne. Skicklig diplomat, född i Danmark, men hade svenske kungens förtroende att hjälpa till med ”försvenskandet” av Skåne.
Men han var knappast en förfader att vara stolt över:
Prostens äldsta dotter Öllegård var vacker och kallades ”sköna Öllegård”. Hon var så vacker att kung Karl XI inledde en kärleksaffär med henne. Det resulterade i två barn. Det här utnyttjade pappa prosten och köpte tystnad mot adelskap.
Tyvärr dog adelsätten ut i början på 1700-talet då prostens ende son ”bara” fick döttrar.
Prosten själv verkar ha varit mer intresserad av jordiska ägodelar än den himmelska härligheten för han samlade på gods och gårdar i hela östra Skåne och en bit in i Blekinge. Han var påläst på fastighetsjuridik och vann många fastighetstvister i tinget mot skolade jurister. Inget är kvar i släkten. Vi tycks ha blivit fattigare och fattigare för varje generation…
3 augusti 2022
Nu är det augusti. Sommaren går mot sitt slut. Det är lite kyligt i luften idag. Jag har precis varit nere vid Kalmarsund och känt lite lukt av tång. Det gör mig alltid lycklig, en hälsning, ett minne från barndomens västkust
14 juni 2022
Snart dags för ett av livets stora skiften. Efter 40 år i yrkeslivet ska jag bli pensionär och kunna rå över min egen tid. Spännande och skrämmande. Men självvalt att gå ett år i förväg. Nu är jag avtackad och det enda som återstår är att städa klart rummet. Åtta sopsäckar vittnar om att jag varit dålig på att rensa. Men nu har dokumentförstöraren fått gå varm.
Listan över saker jag vill göra nu är lång. Ett är att bli flitigare med att publicera berättelser på bloggen. Ett annat är att äntligen sammanställa mina texter om Bromölla och ge ut i bokform. Men först hägrar ett långt sommarlov.
25 februari 2022
I dessa hemska dagar med Rysslands invasion av Ukraina blir ett barndomsminne extra tydligt.
21 augusti 1968. Sitter i köket och är på väg att cykla till en av terminens första skoldagar. Pappa sätter på radion. Skriker högt till mamma som gör sig i ordning i badrummet: ”Rut, Sovjet har anfallit Tjeckoslovakien”. Minns hur mamma kommer rusande ner, vit i ansiktet, sätter sig på en köksstol och lyssnar på nyhetssändningen. Hon begraver ansiktet i händerna. Förmår inte dölja sin rädsla på annat sätt. Tyst tar jag skolväskan och går ut till cykeln. Tänker när jag cyklar de två kilometrarna till Ysby om kriget kommer hit också. På kvällen i Aktuellt lär jag mig hur stridsvagnar ser ut. Lillebror Magnus får inte titta på nyhetssändningen. Hade önskat att jag inte heller fått.
22 februari 2022
Vill ändå hylla vår kulturminister för en bra sak hon sa i den mycket omtalade intervjun som Stina Oscarsson gjorde med henne (kritiken mot henne helt rätt tycker jag – intetsägande, dåligt påläst…)
”Vi ska ha kulturarv i Sverige, inte svenska kulturarv”. En stor skillnad…
När jag ändå är på citathumör så låter jag Klas Östergren komma till tals:
”Om litteraturen kan sägas ha några uppgifter så kan en av dessa vara att gestalta sådana öden som inte uppmärksammas någon annanstans, ge röst och ord åt dem som försvinner i det bedövande bruset av prat, kasta ljus över förbisedda missförhållanden och orättvisor, att använda konsten till att väcka känslor som så mycket annat i bruset ser till att bedöva…”
(ur Renegater)
28 januari 2022
Snart ska jag börja rida mot solnedgången. Ja, jag vet att det är en kliché, kanske, ännu värre, en klyscha. Men det får bli min metafor för förberedelserna för att sluta med lönearbete och gå i pension. Kanske ska jag välja soluppgång istället. Början på något nytt för i min ålder är det känsligt tala om slut. För tankarna mot döden och det är ju en ny livsfas jag ska börja, en fas som förhoppningsvis blir rik och lång. Längden kan jag inte göra något åt, men innehållet styr jag. Nu gäller det att de 4 månader som är kvar få till den där trevliga listan på vad jag vill göra. Gäller bara att komma ihåg att skriva på listan:
Sitta på kafé och skriva och läsa
Idag ska jag träna på det. Ska strax gå till Söderbönor i Mörbylånga.
1 januari 2022
I år ska vi fira Nyårsafton 2.0. Var bortbjudna i går kväll, men i dessa tider kände vi att ”tänk om vi blir krassliga, eller värdparet blir krassliga och ställer in”. Bäst gardera sig. För flera år sedan kunde vi inte gå på nyårsfesten vi var bjudna på. Tvingades till sent återbud och rusade in på kvartersbutiken vid 4-tiden på nyårsafton. Där fanns inget, absolut inget, festligt att äta. Inte ens en magnumflaska champis eller frysta räkor. Det fick bli Skagenröra på burk, en påse chips och en aladdinask. Men det blev ett nytt år ändå, till och med ett gott nytt år. Men nu har vi garderat oss. Köpt djupfryst hummer och en flaska champagne. Och igår kväll kom vi iväg till en trevlig nyårsfest med vänner som vi firat nyår med i 30 år. Utom året då vi åt skagenröra hemma…
Och ikväll startar vi traditionen med Nyårsafton 2.0. Hemma på tumanhand. Hummern måste ju ätas upp och champagnen drickas. Trångt i frysen och vem vet om champagne håller att lagras…
10 december 2021
Jens Runnberg skriver i sin ledare i Dagens Nyheter om att hans arbetarmamma lovade honom en haspelrulle, Abu Ambassadeur, om han fick femmor i betyget. Min medelklassmamma köpte ingen haspelrulle till mig. Höga betyg var en underförstådd självklarhet. Däremot drömde jag om en ABU Ambassadeur Gold, som levereras i ett träschatull.
Som barn fiskade jag med min kusin och vi lusläste Napp och Nytt, ABUs katalog med både fiskeartiklar och produktbeskrivningar. Våra första fiskerullar var dock inte ABU-rullar, de var för dyra. Det blev en asiatisk kopia för 13,95. För mig den första och enda rullen, för kusinen början på en hobby som han ägnar sig åt än idag. Men min fascination för ”guldrullen” består.
Sidan 10!
28 oktober 2121
Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan.
Det besöket
glöms och livet fortsätter.
Men kostymen
sys i det tysta.
Tomas Tranströmer
26 oktober 2021
Skriver om Jörgen Nash Konstnären, diktaren, ”situationisten som verkade på kollektivet Drakabyggget utanför Örkelljunga under åren 1960-2004. Fastnar för två fina diktstrofer ur hans rika produktion:
….
Livets stora artistnummer är att bryta sig ut,
att bryta sig in,
att bryta upp,
att säga nej,
Att bryta igenom.
Varje förnyare är självklart en förbrytare
Mot konventionernas förstenade skog,
Mot konstideologernas tvångströja.
……
(ur Jörgen Nashs dikt: Bildmakarnas konung är död / broderdikt till ASGER JORN)
Att växa och vissna under Guds stora öga
lika stjärnklart som i evighetens ljus
lika mörkrädd som i folksjälens djup,
vara ett med rebellen i vårt röda blod.
(ur Jörgen Nashs dikt: Rebellen i vårt röda blod)
25 oktober 2021
På skrivarkurs med Karin Thunberg. En vecka i en ”skrivarbubbla”. Kursen är på anrika Bo Pensionat i Vickleby på Öland. Enda felet med kursen – för nära jobb och hem. Valt ett bord med neutral utsikt över trädgården och låtsas vara långt hemifrån.
21 juni 2021
Idag har jag både fysiskt och mentalt rest från ett bokprojekt till ett annat. Började dagen med att få se festvåningen på Kristianstad Stadshotell. Här träffades Ifö- verkens aktieägare i början på 1900-talet och lyssnade på ingenjör Hermansens vidlyftiga investeringsplaner.
6 mil västerut från Kristianstad kommer man till Örkelljunga. Klockan 11 anlände vi till gården Drakabygget, situationisternas kollektiv lett av Jörgen Nash under 1960-1975. Fick en fantastisk guidning på gården och planerna på en essäbok med Drakabygget som ett kapitel i boken började ta form.
Men först måste historien om ingenjör Hermansen och hans tid och omgivning avslutas.
19 juni 2021
”Den hand som arbetar skapar en hjärna som tänker”
Det är möbelformgivaren och pedagogen Carl Malmsten som sagt så. Så klokt, så rätt.
7 maj 2021
Fiskmåsarna skränar utanför fönstret. Det verkar som om regnet upphört. Finns det någon ursäkt för att inte gå ner till havet? Att det är en ovanligt kall vår?
30 april 2021
Snart dags sätta sig med helgens bokprojekt. Ulf Lundells Vardagar 4 blir det. Den släpptes idag och pandemin hindrar mig från besök i fysisk bokhandel så det får bli en nedladdning istället. Ska bli spännande att kliva in i hans värld. Visst är det ibland väl gnälligt från en mycket privilegierad person, men samtidigt känner jag ibland pinsamt väl igen mig i hans gnällighet. En nyttig spegel att hålla upp för sig själv. Och oftast är det härligt att följa en vardagslunk och reflektera över sin egen lunk.
28 januari 2021
Dags att rensa bokhyllorna. Om mindre än två månader är det dags att flytta och inte riktigt alla böcker i de 10 bokhyllorna får följa med. Tyvärr kommer väl de flesta bli bränsle i fjärrvärmeverket. Minns när vi tömde min svärmors lägenhet och verkligen försökte skilja ut böcker som vi trodde Erikshjälpen tacksamt skulle ta emot. Men när vi parkerade där så såg vi deras bokcontainer. Där låg dubbletterna till våra kassar.
Idag har jag bestämt att Bra Böckers Lexikon får bidra till kretslopp och energiförsörjning. De har stått i samma hylla i 12 år och aldrig använts. Tänker att min personliga historia och minne av lexikonet inte behöver triggas av att de fysiskt står i en hylla.
Känslan av att som 16-åring få lov av mina föräldrar att teckna medlemskap i Bra Böcker Bokklubb. Första paketet var gratis. Ett lexikon, A till ASI och två romaner kom i paketet. Varannan månad kom ett paket, men det var bara tre gånger om året som den innehöll en lexikondel så det tog 8 år innan lexikonet var komplett. Då hade jag hunnit ta studenten, flytta till Linköping, bära lexikondelarna från studentrum till lägenhet, gifta mig och flytta till större lägenhet och ta examen. Sedan följde de 24 delarna med till Kalmar och jag hoppas jag minns rätt, men de var till glädje för barnens skolarbete och mina korsord. Men nu, snart 12 år i bokhyllan i Vickleby. 12 år då de stått överst i hyllan och tittat ut över biblioteket. 12 år då de aldrig använts. Dags att våra vägar skiljs. Epoken med tryckta lexikon är till ända.
6 januari 2021
Även detta år blir det en fysisk almanacka. Eller rättare sagt: det blir dubbel kalenderföring. Mina unga medarbetare kräver med all rätt att vi arbetar i samma elektroniska kalender så de vet var jag är och så att jag har koll på alla åtaganden de lägger in i kalendern.
Men det är något fint med att skriva in veckans åtaganden och fixa-listor på almanacksblad. Dessutom kan man skriva in långsiktiga mål och bra citat som man då regelbundet blir påmind om.
Min almanacka för 2021 inleds med ett blad där jag skrivit in ett citat från Tove Lifvendahls ledare i Svd 1 januari:
Fånga dagen. Av respekt för dem som banat väg för allt gott vi tar för givet. Av ansvarskännande inför dem som inte har samma förutsättningar. Av pliktkänsla för sin egen person och givna tid i livet.
30 december 2020
Gösta Linderholm är död. En glädjespridare borta. I över 25 år har jag tittat på den här litografin av Gösta Linderholm. Den hänger nu i sovrummet. Påminner mig om kreativitetens glädje. Jag köpte den på en konstrunda i Tingsryd där Gösta och hustrun Lena hade en utställning i en gammal skola. I orangeriet har jag en av deras böcker om Provence och en duk med tryck av Lena Linderholm. Egentligen inte alls min stil, men att bläddra i boken, sittande vid bordet med hennes duk på förmedlar också en livsglädje och en uppmaning att ta vara på livet och dess glädjeämnen. Dags att hedra honom med att sätta på en LP med hans gamla låtar.
8 november 2020
Sitter och läser om Sten Selander. Så småningom hoppas jag få till en mer genomgripande text, men idag efter att i flera dygn nervöst följt USA-valet på mobilen ibland flera gånger i timmen känns det skönt att läsa och begrunda Selanders dikt om Fjoultadalen skriven 1941:
Långt från förändring och skeende
Vilar dalen i arktisk vår
Och ler sitt arkaiska leende
Nu som i tusen ljudlösa år.
10 augusti 2020
Idag har jag läst Barbro Dahlbom-Halls fantastiska bok ”Att vara kvinna över sitt eget liv. 10 budord för dig som vill framåt”. Det är hennes summering av mer än 40 års arbete med att få ett bättre arbetsliv och liv för kvinnor – och män. För mig har hon betytt mycket genom åren. Från den första av hennes kurser jag gick 1990 till igenkännandets glädje – och sorg – när jag nu läser hennes senaste bok i trädgården idag. Det är bara att hoppas att nya generationer unga ledare hittar till hennes böcker och kurser och får ta del av den fantastiska visdomen.
8 juli 2020
Omgiven av två poeter. Det är tryggt att bo på Öland. Söder om Vickleby i Ventlinge bodde Anna Rydstedt och längst upp i Norr, söder om Byxelkrok, bor Lennart Sjögren, idag 90 år.
27 juni 2020
I ett dygn var mitt självförtroende på topp! Min engelska med halländsk brytning fungerar utmärkt i Storbritannien. Katrine Marçal skrev i DN under rubriken: ”Svenskar borde släppa sin besatthet av uttal – halländska funkar även på engelska” om att det är viktigare med ett bra ordförråd än perfekt uttal. OK, hon tog inte just mig som exempel utan Carl Bildt. Synd hon inte tog mig för jag hade blivit smickrad. Dagen efter var rubriken ändrad till: ”Svenskar är besatta av uttal – i Storbritannien bryr man sig inte”. Blev Calle sur?
25 juni 2020
Möttes Elin Wägner och ingenjör Axel Hermansen? Ingenjören är alltså min mormorsmors arbetsgivare och var under åren 1901-1907 ägare av Ifö-verken i Bromölla. Se vidare https://bodilanjar.com/2020/04/27/ingenjor-hermansen/. Sommaren 1903 var det en stor industriutställning i Helsingborg där Ifö-verken hade en stor monter där man visar upp sina produkter: tegel och chamotteugnar. I Ulrika Knutsons intressanta biografi ”Den besvärliga Elin Wägner” citerar hon ett brev Elin Wägner skrivit om sin tid på Helsingborgs-posten och som reporter på industrimässan: ”Jag är nästan förtvivlad över detta odrägliga uppdrag….Tänk dig mig skrivande om ångslammad krita kaolin och chamotte, tegel och kakelugnar, brynstenar och stenkol.”
Vem vet, det odrägliga uppdraget kanske innefattade ett samtal med Axel Hermansen.
23 juni 2020
”Hvor hylden ej vil gro, kan mennesket ikke bo” lyder ett danskt ordspråk. Lyckligtvis har vi flera fläderbuskar i trädgården. Och nu blommor buskarna. I dag är det dags gå ut med saxen och klippa av blomställningar och göra saft. Flädersaft – den ljuvligaste saften av dem alla.
Receptet från den bästa kokboksförfattaren av alla: Anna Bergenström.
17 maj 2020
Mitt i all distansering blev det ett teaterbesök igår kväll. På TV alltså. Peer Gynt med Erik Ehn i en inspelning från Dramaten. Fantastisk föreställning och även om teater skall upplevas här och nu och inte inspelat får jag medge att Erik Ehn gav närvarokänslan i de bilder av hans ansikte och kropp som går förlorade när man sitter en bit bak salongen.
Peer Gynt spelades när Helsingborgs nya stadsteater invigdes 1976. Jag var 18 år gammal och min pappa var då kulturnämndens ordförande i Laholm. Han arrangerade en bussresa från Laholm till Helsingborg och föreställningen. Det var mitt första möte med Peer Gynt, men Henrik Ibsen hade jag mött i Riksteaterns regi på Halmstads teater. Vildanden spelades där med Per Ragnar i en av huvudrollerna. Lyckades som blyg gymnasist få en intervju med Per Ragnar med förevändningen att jag skrev en uppsats om Vildanden. Nästan sant för jag skrev om Ett Dockhem.
Sedan har det blivit några fler föreställningar av Peer Gynt. Dramatens uppsättning med Börje Ahlstedt och Byteatern i Kalmars sevärda pjäs med dockor i alla roller är de jag minns bäst.
Så här på Norges nationaldag vill jag hylla deras store författare. Tack för inte bara Peer Gynt utan också för alla starka kvinnoporträtt du skrivit in i världslitteraturen.
12 maj 2020
Kristina Lugn har gått bort. Går till bokhyllan för att ta fram samlingsvolymen ”Lugn bara Lugn”. Hittar den inte. Får hoppas att den som lånat boken har glädje av den. I bloggen har jag skrivit ett kort inlägg 2012: https://bodilanjar.com/2012/03/10/kristina-lugn-som-trost/. Läser inlägget och minns hur berörd jag blev av den dikten den gången.
Dottern har bestämt att på hennes barns dop ska läsas ”Du ska få ett panoramafönster i barnbidrag”.
https://www.youtube.com/watch?v=HEwSvOCKJmY.
Nu läser jag hennes inträdestal till Svenska Akademien över Lars Gyllensten. Det ger en annan bild av henne. En förståelse för att hon väl förtjänade sin stol.
http://www.svenskatal.se/20061220-kristina-lugn-intradestal-i-svenska-akademi
1 maj 2020
I år fyller Pippi Långstrump 75 år. Läser i Dagens Nyheter Per Svenssons intressanta artikel om influenserna Astrid Lindgren haft från såväl film som serier (Stålmannen!). Tänker på hennes krigsdagbok och parallellerna till vår tid. Per Svensson citerar från den 3 november 1942: ””Familjen Lindgren har i dag firat Stures 44-årsdag med en god pytt i panna samt rökad ål och tårta, så här svälter vi inte. Än åtminstone.” Normaliteten i det onormala tillståndet. Precis som nu. ”Familjen Anjar har idag satt potatis och rensat i landen. Snart hämtpizza så här svälter vi inte”.
Ska snart börja läsa Jens Andersens biografi ”Denna dagen, ett liv” och ser fram emot boken om Pippi Långstrump där Per Svenssons text ska ingå.
https://www.dn.se/kultur-noje/ar-det-en-fagel-ett-flygplan-nej-det-ar-pippi-langstrump/
30 april 2020
Valborgsmässoafton 2020. En underlig dag. Naturen i vårskrud som om allt vore vanligt. Men det är inte vanligt. Ingen körsång, ingen brasa, inget tal.
Valborgsmässoafton 2010. Ett askmoln la sig över Europa. Det var också en märklig valborg när flygtrafiken då också låg nere och människor varken kom hem eller bort. Minns ni?
Själv höll jag tal till våren den valborgsmässoaftonen. I askmolnets tid…
https://bodilanjar.com/2010/04/30/tal-till-varen/
26 april 2020
Coronatid, skrivtid, isoleringstid, sjuktid. En underlig tid att leva i. Kyrkklockorna i Vickleby ringer. I coronatid ringer de varje dag klockan 5. Böntid, orostid, trygghetstid. Klockorna har regelbundet ljudit över bygden sedan medeltid.
Min far var kyrkvaktmästare i sin ungdom, min faster åren innan sin pension. Far ringde med rep, faster vred om en strömbrytare nere i vapenhuset. Idag fjärrstyrs både luckor och ringning. Mekaniseringen lär slita på klockmalmen och skada klockorna. Nu slår kläppen på samma punkt.
Bodils blogg 