Gick på Dalagatan i Stockholm häromdagen och kom plötsligt ihåg en klasskamrat jag hade på teknis i Linköping som var uppvuxen just där. Hon satt och filosoferade över sitt yrkesval en dag och sa först att det var lustigt att hon valt ingenjörsbanan för pappa var bankdirektör och mamma hemmafru och släkten i övrigt hade inte heller ägnat sig åt tekniska yrken.

”Fast det klart, mamma byggde en TV”. Vi andra tappade hakan fullständigt. Hon fick fortsätta att förklara: ”Pappa tyckte inte TV var någor viktigt, men mamma ville gärna ha en TV då i början på 60-talet. På KTH ordnade man studiecirklar i TV-teknik där deltagarna fick löda ihop en egen TV och mamma anmälde sig och kom i triumf hem med en fungerande TV som vi hade i många år”.

Någon TV har varken jag eller mamma byggt. Kanske därför mina döttrar inte valt ingenjörsbanan. Men jag har byggt en kortvågsradio samt skruvat ihop en lyftkran i meccano. Alltid något. Dessutom fick jag lådan ”Den lille elektrikern” i julklapp 1968 och klarade nästan alla byggen. Men komer det en studiecirkel i TV-byggande ska jag anmäla mig bums.

Grattis Laila Ohlgren till Polhemspriset. Ett exklusivt pris som sedan 1878 delats ut till ingenjörer för genialiska tekniska lösningar.

Trots att jag själv är ingenjör och har jobbat över 20-år i telekombranschen har jag aldrig hört talas om hennes innovation: lösningen på hur uppkopplingen av mobiltelefonsamtal skulle gå till. Hon tänkte helt enkelt utanför de givna ramarna.

Hela systembeskrivningen av den nya telefonin byggde på att telefonnumret fördes över siffra för siffra till nätet. Fungerade utmärkt för fasta telefonnätet, men i radionätet hände det ofta att någon siffra inte kom fram och uppkopplingen misslyckades. En vecka före att systemet trots allt skulle godkännas kom hon på att man kunde lagra hela telefonnumret i mobilen och skicka hela sifferraden på en enda gång. Det fungerade mycket, mycket bättre och i kamp med klockan lyckades hon verifiera den nya lösningen. En lösning som idag är en förutsättning för hela den enorma mobiltelefoniutvecklingen. Synd hon inte tog patent bara. Men priset är väl en härlig belöning för en fantastisk ingenjörsgärning av en kvinna som i intervjuer berättar att hon älskade sitt arbete så mycket att måndagar var hennes lyckligaste dag i veckan.

Jag är rätt förtjust i lördagar och söndagar också, men även en medioker ingenjör som jag kan instämma i Lailas uppmaning: Bli ingenjörer flickor och pojkar.

Läs mer om henne i Svenska Dagbladet.

I går var jag på ett forskningsseminarium om entreprenörskap och företagsutveckling. Då diskuterade vi bland annat de nya digitala medierna: blogg, facebook, youtube……Alla vi medelålders företagsledare kände oss mer eller mindre obekväma och frågande inför hur vi ska hantera dessa nya kommunikationsmedel i vår verksamhet och marknadsföring. Hör de hemma eller inte? Kommer vi stå på perrongen när tåget mot framtiden rusar förbi?

Men visst är det spännande med alla nya möjligheter och paradigmskiften? Och visst är det ett privilegium att få vara med i de snabba förändringarnas tid?

När slog du i en uppslagsbok sist? Själv var det nog fem år sedan och jag är glad att det aldrig blev av att köpa Nationalencyklopedien. Wikipedia och Google har revolutionerat vår kunskapsinhämtning (och mitt korsordslösande). Och tänk att kunna umgås med sina utflugna barn på Facebook på ett enkelt och otvunget sätt.

Nästa telefonsäljare som ringer mig och vill att jag ska annonsera vårt företag i en ny fantastisk katalog ska få svaret att vi bara satsar på Youtube och Facebook. Kanske ett bra sätt att få snabb slut på envisa säljare. Sedan återstår ju realiseringen och att övertyga styrelsen. Kanske lite tidigt?

Jag var på en ledarskapsutbildning i eftermiddags. Spännande och inspirerande med en fantastisk föreläsare, Karl-Johan Almegård. Ska inte försöka referera hans visdom utan hänvisar till hans hemsida www.up2u.se.

Men introduktionstalaren, Anders Friberg, kom med några visdomsord från Vetlanda som jag härmed förmedlar:

”Man ska inte svåra te det”. Bra att tänka på såväl privat som professionellt.

” Skjut där inte målvakten står”. Knepet att bli en bra bandyspelare fungerar även i andra sammanhang.

”Vad brinner ni för? Vilken är er passion”.

Hade ägnat en lång stund med att gå igenom våra företagspolicies för min besökare; en konsult från ett certifieringsföretag. Också ställer han frågan vad vi brinner för och vad vår passion är. Märklig fråga tänkte jag, men så kom mitt svar utan att jag egentligen tänkte:

”Hjälpa våra kunder spara energi så att de både får lägre livscykelkostnader och gör en insats för miljön”

”Men skriv det då istället för alla dessa ord. Berätta vad ni brinner för och se till att göra sådant ni brinner för. Då blir både ni och kunderna nöjda”

Så enkelt, så otroligt bra. Resten av dagen har jag haft den frågan i bakhuvudet i alla beslut stora som små? Är detta vägen till passion? Hur ska vi komma dit?

Tänker på den gamla historien om de två stenhuggarna där den ena högg sten fyrkantiga, medan den andre var med och byggde en katedral. Samma uppgift, två perspektiv.

Har hela veckan kämpat med att skapa bra statistiska underlag att använda för förändring och förbättring. När jag sedan skulle koppla av i läsfåtöljen med en biografi så visade det sig att den handlar om hur brittisk sjukvård på 1800-talet reformerades från grunden med hjälp av en rådgivare med goda kunskaper i statistik, ekonomi och administation.

Det stärkte mig i min uppfattning att en god faktagrund är nödvändigt, men inte tillräckligt för att skapa en bra och effektiv organisation. Dessutom behövs det, precis som visas i biografin, ett hängivet och inspirerande ledarskap.

Inga märkvärdigheter än så länge, förutom att Åsa Mobergs biografi handlar om Florence Nightingale. Ja, ni läste rätt. Medge att ni inte associerar henne med management och organisationsutveckling utan med helt annat. Så här långt i läsningen blev jag riktigt förbannad. Nightingales kunskaper och insatser för brittisk sjukvårdsorganisation förtjänas att lyftas fram och användas som goda exempel även idag. Mobergs bok bör även kategoriseras som managementlitteratur och vara obligatorisk i ledartskapskurser, särskilt för vårdsektorn. Dessutom finns det ju ett tydligt genusperspektiv att diskutera.

För hur kan det vara så att Florence Nightingale reducerats till en myt om en ädel och självuppoffrande sjuksköterska som enbart lägger en sval hand på feberheta pannor?

Idag, på internationella kvinnodagen, eller vilken annan dag som helst rekommenderar jag alltså läsning av ”Hon var ingen Florence Nightingale. Människan bakom myten” av Åsa Moberg.

Länge trodde jag min make var ensam om att vara född av en far. I lokaltidningen i Bollnäs stod det i juli 1956 under rubriken Legalt: ”Född. En son till folkskollärare Roland Anjar”.

Nu vet jag bättre. Även Daniel Westlings släkt är kvinnolösa. DN publicerar idag en artikel med rubriken ”Inga bovar i Daniels släktträd” och till allas vår lättnad får vi veta att släkten är mycket skötsam. Men precis som min make har Daniel ingen mamma. Bara en far, Olle Westling, finns inritad i släktträdet.

Är detta ett krav för att få gifta sig med en kunglighet? Det bör ju reducera antalet möjliga partners avsevärt. Tur att det inte fanns någon i passande ålder när min man var ung.

Jag var på ett spännande föredrag förra veckan. Wiktoria Jakobsson berättade om sitt år som klimatpilot. Kalmar kommun har låtit 12 hushåll delta i ett projekt där varje hushåll under ett år arbetat med att minska sina koldioxidutsläpp genom olika livsstilsförändringar. Man fick en utmaning varje månad t ex:

• Äta klimatsmart
• Resa mindre och klimatvänligare
• Använda mindre elenergi
• Se över sin förbrukning av värme och vatten
• Se över sin konsumtion

Inspirerad av Viktoria Jakobsson engagerade föredrag om hur projektet förändrat, och också förbättrat, hennes liv har jag börjat fundera på en egen miniversion av projektet. Tolv personer gör knappast någon skillnad, men 12*12*12*….

Buss istället för bil till jobbet? Ingen konsumtion utöver mat en månad? Bara ekologisk mat? Sänka inomhustemperaturen en grad?

Det finnssom sagt var en del att ta ställning till och inkludera i planeringen av miniprojektet. Men först lite faktainsamling. www.klimatpiloterna.se är en bra början.

Ska bara skriva inlägget klart. Den kryptiska förkortningen i rubriken står för ”away from keyboard”. Stolt över mina nyvunna kunskaper (inhämtade från svenskans referat av Pirat-rättegången) måste jag därför försöka använda dem så mycket som möjligt. Får se om jag kan få in dem på något naturligt sätt vid morgonmötet på jobbet i morgon Förutom AFK kan jag nu också använda synonymen:

IRL = in real life.

Kul? Rätt så, men inte riktigt ROFL.

ROFL= Rolling on floor laughing

Vill ni uppnå det tillståndet så läs mitt inlägg från den 10 februari.

Måste få dela min favoritsketch med Er. Såg den första gången för en massa år sedan under en flygresa. Skrattade så tårarna rann och gör så fortfarande. Mina barn brukar hetsa mig till skrattparoxymer genom att låtsas glömma den och be mig återberätta. Har länge letat i DVD-hyllorna efter den utan resultat. Men nu har jag hittat  den på youtube. Varsågoda: mycket nöje. Klicka på länken så får ni njuta av Mr. Bean när han tillreder kalkon.