Grattis Laila Ohlgren till Polhemspriset. Ett exklusivt pris som sedan 1878 delats ut till ingenjörer för genialiska tekniska lösningar.

Trots att jag själv är ingenjör och har jobbat över 20-år i telekombranschen har jag aldrig hört talas om hennes innovation: lösningen på hur uppkopplingen av mobiltelefonsamtal skulle gå till. Hon tänkte helt enkelt utanför de givna ramarna.

Hela systembeskrivningen av den nya telefonin byggde på att telefonnumret fördes över siffra för siffra till nätet. Fungerade utmärkt för fasta telefonnätet, men i radionätet hände det ofta att någon siffra inte kom fram och uppkopplingen misslyckades. En vecka före att systemet trots allt skulle godkännas kom hon på att man kunde lagra hela telefonnumret i mobilen och skicka hela sifferraden på en enda gång. Det fungerade mycket, mycket bättre och i kamp med klockan lyckades hon verifiera den nya lösningen. En lösning som idag är en förutsättning för hela den enorma mobiltelefoniutvecklingen. Synd hon inte tog patent bara. Men priset är väl en härlig belöning för en fantastisk ingenjörsgärning av en kvinna som i intervjuer berättar att hon älskade sitt arbete så mycket att måndagar var hennes lyckligaste dag i veckan.

Jag är rätt förtjust i lördagar och söndagar också, men även en medioker ingenjör som jag kan instämma i Lailas uppmaning: Bli ingenjörer flickor och pojkar.

Läs mer om henne i Svenska Dagbladet.