Sitter och tittar på Mandelmanns trädgård  på  TV och funderar på om jag ska börja odla hasselnötter. Det ser så mysigt ut att gå och plocka nötter i sin egen lund. Snygg korg hade han också. Och nästa år måste jag ha mycket rödbetor. Så går jag ut i köket för en kopp te. Oj med odiskad disk! Synd att det är min (o)tur. Och hoppsan. Köksvågen står framme och på den en skål med två kilo äpplen. Gjorde jag aldrig något mos igår? Och var tog korgen med de äpplen som ska slås in i silkespapper vägen? Står den kvar ute?

Men en vacker ros blev jag faktiskt färdig att både plocka och sätta i vas. Den står så fint och oberörd på soffbordet tillsammans med 3 dagars gamla DN i drivor omkring sig. ”Rosor är ändå rosor // om än i sprucket krus”. Och på fredag kommer mor och faster. De längtar säkert efter att göra äpplemos.

-”Verka mindre, vara mer” sa biskop Caroline Krook i en DN-intervju idag på frågan om vad hon skulle göra som pensionär.  Ett användbart mantra. Jag följer det idag. Maken verkar mer och bär ved, klipper gräs och buskar och annat som nyblivna trädgårdsägare bör göra. Själv känner jag, trots att arbetsveckan varit spännande och rolig , att jag är rätt utarbetad.  Löser DN:s lördagskryss, lyssnar på Spanarna i P1,tar en tupplur i solstolen och skördar lite gräslök (där dök syster duktig upp).

Men nu måste jag verka lite och få till lite lunch.

I somras flyttade vi coh packade, bar och packade upp 120 ICA-kassar med böcker. Några lyckades vi gallra bort, men de flesta fick följa med till nya bostaden.

I de digitala mediernas tidsålder undrar man ju ibland vad man håller på med.  De 60 hyllmetrarna ska ju till råga på allt dammas ibland (fast det är långt mellan ”iblanden”).  Men när man går längs bokhyllorna och botaniserar och ler igenkännandets glädje  tänker man att det var värt att släpa kassarna med Olof Lagercrantz, Patricia Tudor Sandahl, Owe Wikström och alla engelska deckarna.

Och nu är man ju modern igen! IKEA-katalogen visar bilder på vardagsrum med fulla bokhyllor längs väggarna. Och Expressens läsare kan köpa Nationalencyklopedien tillsammans med tidningen.

Det är bara att njuta av känslan av att vara modern – åtminstone den här hösten. Välkomna hit Sköna Hem och Allt i Hemmet. Så här ska ett vardagsrum se ut i höst.

Sova middag är något jag är bra på. Gör det så ofta jag kan och många gånger alldeles för länge. Men det går inte så lätt att kombinera med modernt yrkesliv. Tacka vet jag bondesamhället. Pappa sov på kökssoffan exakt mellan slutet på TT-nyheterna halv ett och väderrapporten fem i. Men jag har inte tyckt det passat sig i kontorsmiljö. Tills idag.

När jag skjutsade min äldsta dotter till fem i sextåget i morse (huh) och vi småpratade om ditten och datten förstod jag dock att hennes generation tyckts ha anammat klokskapen från bondesamhället. För henne var det helt naturligt att använda jobbets vilrum för en tupplur när arbetsdagen blev lång.

Men även en konservativ medelålders chef som jag får kanske tänka om. Dagens Industri (!) redovisar idag en undersökning från Pew Research Institute där vikten av vila framhålls. Men högst 20-25 minuter. Det är då effekten blir förnyad ork. För lång middagslur ger trötthet. Salvador Dali tog en lur sittande med en sked i handen. När sömnen blev för djup föll skeden till golvet och han vaknade alert av ljudet.

Kanske dags att införa ”power nap” på jobbet?

Mer att läsa finns också på amerikanska sleep foundations hemsida.

Idag är vi 11% av befolkningen som räknar med att verkligen uppmärksammas av ni andra 89 procenten. Det är vår dag nämligen. De vänsterhäntas. Men än har jag inte sett till några festligheter. Fick ett grattis på SMS från sonen och skickade tillbaka ett dito då mina gener gått i arv till honom. Han rapporterade från Gotland att där inte verkade vara några speciella festligheter. Här på Öland har jag inte sett till något. Jo maken har lovat att vi ska skåla med något gott i glasen i kväll och att han dagen till ära ska dricka med vänster hand.

Jag är för blygsam för att räkna upp alla framstående personer som är vänsterhänta och alldeles för hypokondrisk för att beskriva de sjukdomar som var överrepresenterade hos vänsterhänta. Vill inte heller framstå som så gammal jag faktiskt är genom att berätta ett skolmine från 4:e klass då min lärare tvingade mig skriva med höger hand eftersom vi fortfarande använde bläckpennor i skolan och vänsterhänthet går inte ihop med bläckpennor. Det blir liksom ingen text utan allt bläck hamnar på vänster hands sida och på vänster tröjärm.

Nu råkade det bli sagt och  det var faktiskt inte 30-tal när det hände utan 1968. Fast det var i en halländsk bondby om det förklarar något.

Nu är det dags igen. Imorgon börjar jag jobba och tänker därför bli ambitiös med bloggandet igen. Sedan jag tog en time-out i början på sommaren har mycket hänt privat: flyttat från Kalmar till Öland, från lägenhet till stort härligt funkishus, från stadskärna till by och sist men inte minst blivit trädgårdsägare.

Ny miljö, ”nära, men ändå långt borta”.  Får se om det märks i höstens bloggtexter.

Nu tar jag en paus i juli månad. Istället för att blogga ska jag ha semester, flytta in i nytt hus, vänta på att beställt bredband installeras och rensa ogräs.

1 augusti startar jag mitt bloggande igen. Ha en skön sommar!

23 nallar,  5 legolådor, leksakstelefon, leksaksspis, trasig dinosaurie, lådor med teckningar, 7 pussel, bilbana, trätåg, märklintåg, 3 kassar barnböcker, videoband. sagokassetter…

Det känns som det aldrig tar slut. En hel klädkammare fyllda med passerade bandomars alla leksaker. Nu när vi ska flytta är det skarpt läge. Ska verkligen allt med? Frågar barnen efter alla dessa saker? Gör vi det?

Man står där och velar. Ska apan i skräppåsen, i lådan för saker som ska skänkas bort eller i flyttkartongen?  Verkligen  I-landsproblem.

Tar ett raskt beslut. Det här är inte mitt jobb. Stänger om klädkammaren. När barnen kommer hem blir det ultimatum: sortera, släng eller packa ner och lämna inte klädkammaren förrän du är klar.

Låste dörren till huset på landet för sista gången. 19 års sommarboende är till ände. I ett dygn har vi sorterat, kastat, packat ner minnen. Barncyklar, legokörkort, lektält, metspön, Smålandsposten från sommaren 1994, musätna täcken, tomglas, tomglas och inplastade kartor över Åsnen.

Så rullar vi iväg med fullastad bil och dito släp. Tysta, bägge med klump i halsen. Småland är i underbar vårskrud. Syrenerna blommar, björkarna nyutslagna, sjöarna blåa,  ängarna fulla med blommor. Jag håller en bukett gullvivor i handen. Patetiskt, men ändå lite rätt.

Efter en kopp kaffe i en helt osannolikt charmlös grillbar halvvägs hem kommer vi i annan stämning. Var sak har faktiskt sin tid. Nu väntar året runt boende på Öland. Vi ska leva och bo mitt i ett semesterparadis. Alltid, varenda dag.