Har hela veckan kämpat med att skapa bra statistiska underlag att använda för förändring och förbättring. När jag sedan skulle koppla av i läsfåtöljen med en biografi så visade det sig att den handlar om hur brittisk sjukvård på 1800-talet reformerades från grunden med hjälp av en rådgivare med goda kunskaper i statistik, ekonomi och administation.

Det stärkte mig i min uppfattning att en god faktagrund är nödvändigt, men inte tillräckligt för att skapa en bra och effektiv organisation. Dessutom behövs det, precis som visas i biografin, ett hängivet och inspirerande ledarskap.

Inga märkvärdigheter än så länge, förutom att Åsa Mobergs biografi handlar om Florence Nightingale. Ja, ni läste rätt. Medge att ni inte associerar henne med management och organisationsutveckling utan med helt annat. Så här långt i läsningen blev jag riktigt förbannad. Nightingales kunskaper och insatser för brittisk sjukvårdsorganisation förtjänas att lyftas fram och användas som goda exempel även idag. Mobergs bok bör även kategoriseras som managementlitteratur och vara obligatorisk i ledartskapskurser, särskilt för vårdsektorn. Dessutom finns det ju ett tydligt genusperspektiv att diskutera.

För hur kan det vara så att Florence Nightingale reducerats till en myt om en ädel och självuppoffrande sjuksköterska som enbart lägger en sval hand på feberheta pannor?

Idag, på internationella kvinnodagen, eller vilken annan dag som helst rekommenderar jag alltså läsning av ”Hon var ingen Florence Nightingale. Människan bakom myten” av Åsa Moberg.