Läser i sonens kursbok ”Svenska Hus. Landsbygdens arkitektur – från bondesamhälle till industrialism” (Hall, Dunér 1995) om hur medeltidskyrkorna under 1800-talet ersattes eller kompletterade med nyklassicistiska salskyrkor. Ett exempel är Tingsås kyrka i Växjö stift.

Jag har alltid tyckt att dessa kala kyrkor, i folkmun kallade Tegnérlador efter biskop Esaias Tegnér som var flitig pådrivare av nya kyrkobyggen, varit fula och tråkiga.

Men efter att ha läst artikeln i boken och lotsats genom de bakomliggande orsakerna (folkökningen, viljan manifestera bygdens välmående och framtidstro) och tankarna bakom den arkitektoniska utformningen börjar jag (nästan) tycka de är vackra.

Skönheten finns i betraktarens öga, Beauty is in the eye of the beholder, säger vi ibland. Jag vill lägga till att ”bakom blicken finns kunskapen om föremålet vi betraktar”. Ju mer vi vet, desto mer intressant blir oftast det vi ser.

Liten fotnot:

Uttryckets historia finns beskrivet på sighten The phrasefinder (www.phrases.org.uk):

The person who is widely credited with coining the saying in its current form is Margaret Wolfe Hungerford (née Hamilton), who wrote many books, often under the pseudonym of ‘The Duchess’. In Molly Bawn, 1878, there’s the line ”Beauty is in the eye of the beholder”, which is the earliest citation of it that I can find in print.