Sen kväll i Stockholm. Mörkt och duggregn Jag skyndade tvärs över det nästan folktomms Hötorget på väg mot hotellets inbjudande värme när jag hörde någon ropa på mig;

-Ursäkta, ursäkta damen.

Det var den unge mannen med sydländskt utseende som stod i ena hörnet på torget och sålde korv.

-Ursäkta, kan ni bara hjälpa med en språkfråga?

Han höll fram ett papper med ett tio-tal meningar.

-Jag är inte säker på den första, ”Intet nytt under solen”

Jag tittade på pappret där han skrivit med spretig stil förklaringar på svenska uttryck. ”Allt har hänt någon gång tidigare” stod det under fråga 1.

-Ja, det är rätt sa jag och han lyste upp.

– Jättesnällt. Jag hade svårt förstå ”Intet”. Det har jag inte hört förut.

-Det är en gammal form av inget sa jag mer tvärsäker än jag var.

-Gissade att det var gammalt. Har inte sett det förut.

Jag gick vidare i duggregnet. Lite varmare inombords och lite fundersam? Hur ska det gå för den unge korvförsäljaren? Blir goda språkkunskaper språngbrädan till ett annat liv? Är det en ny Kallifatides jag mötte i gathörnet? Varför stannade jag inte och språkade vidare? Nu kom jag ju på att uttrycket är bibliskt. ”Intet nytt sker under solen” står det i Predikaren. Den kunskapen får korvförsäljaren klara sig utan.

Fem timmars tågresa mellan Kalmar och Stockholm. Fem timmars chans till att jobba ifatt, tänka och läsa. Miljöinsatsen att ta tåget till mötet istället för flyget känns inte så betungande, snarare nästan syndigt behagligt.

På den här resan sitter jag i en tyst förstaklass-vagn. Så här sent på kvällen har mobiltelfonerandet nästan upphört.Tänker på alla tågresor jag gjort. Måste vara åtskilliga hundra genom åren. En av de första gjorde jag som sex-åring från Bromölla till Skogaby i Halland. Reste ensam från mormor hem och bytte tåg i Hässleholm. Det är jag fortfarande lite stolt över. Kunde man klara ett tågbyte ensam som litet barn bör man klara mycket som vuxen.

Numera talar man tyvärr inte med sina medpassagerare i någon störrre utsträckning. Placeringen av stolarna inbjuder inte till ögonkontakt och samtalsstarter. Istället får man ofrivilligt lyssna på medpassagerarnas mobiltelefonsamtal med vänner, kunder och kollegor. Ibland roligt, oftast störande.

En god vän till mig pendlade från Lund till Växjö och brukade säga att han hade full insyn i IKEAS affärsstrategier genom de mobilsamtal han tvingades lyssna på under sträckan fram till Älmhult.

Tänker nostalgiskt på alla resor jag gjorde under studietiden mellan Linköping-Halmstad och där orange rälsbussar körde sträckan från Nässjö. Där var alla säten placerade mittemot varandra och hela miljön inbjöd till trevliga pratstunder. När antalet passagerare glesnade på slutet kom även konduktören och slog sig ner. På fredagkvällar reste Hallands riksdagsmän hem med detta tåg och då tåget demokratiskt nog bara hade 2-klass vagnar blev det spännande möten mellan politiker och väljare.

Men i mitt tysta tåg ikväll får jag underhålla mig själv. Ångrar att jag inte packade ner Jenny Dilskis roman ”Främlingar på tåg” där hon beskriver alla spännande möten med medpassagerare hon hade under ett nära ett års tågresande. Hon är storrökare och de tåg hon åkte hade rökkupeér och det var där nästan alla samtalen ägde rum. Här i Sverige är det kanske så att man ska gå ut och ”låtsasröka” på perrongen vid längre uppehåll på stationerna? Från fönstret ser det ut som rökarna ser ut att ha trevligt därute.

Har hittat en ny trevlig matblogg. Matmolekyler heter den och skrivs av Malin Sandström och Lisa Förare Winbladh. De har fått forskningsmedel från FORMAS för att skriva en bok om mat med naturvetenskaplig förankring. Arbetstiteln är ”Molekylär gastronomi i ditt eget kök” och under forskningsarbetet kommer de även skriv bloggen Matmolekyler. Verkar väldigt spännande. Äntligen en uppföljare till min 90-tals favorit ”Koka soppa på fysik” av Jan-Boris Möller och Hans-Uno Bengtsson där många ”sanningar” om matlagning punkterades. Minns att marinering inte behövde göras särskilt länge. Marinaden trängde ändå bara in några millimeter samt att en termometer är kockens bästa vän.

På tal om mat: när jag bodde på hotell häromveckan fanns följande citat målat på väggen i frukostmatsalen:

”I was on diet for two weeks and all I lost was fourteen days” (W C Fields)

Har ståt i en mässmonter i Göteborg i tre dagar. Först byggde vi vår lilla monter på måndagkvällen, sedan stod vi där förväntansfulla på tisdagmorgonen och undrade om någon skulle komma och besöka just oss. Tre dagars med ständigt leende och ömma fötter låg framför oss.

Det kunde varit fler besökare på Badmässan, men vi var nöjda med våra kontakter. Det är sällan man får chansen att skapa små möten med okända människor på det direkta sättet som en mässa erbjuder. Här gällde det att ta ett kliv ut i gången, snabbt läsa besökarnas namnskylt och försöka skapa en samtalsstart: ”Jag ser att du är från Eksjö/Växjö/Västervik/ Hultsfred. Roligt med fler smålänningar. Själv kommer vi från Kalmar och vi ……”. Bloggen är inte rätta platsen att beskriva våra intressanta erbjudanden utan besök vår hemsida www.gila.se.

Men så här dagen efter alla dessa samtal funderar jag ändå på värdet av de korta mötena även utanför säljsituationen.

”Byta ett ord eller två // alla människors möte borde vara så//” skrev Hjalmar Gullberg och det känns så rätt. Ta ett kliv fram och börja småprata!

Så kom de upp på scenen. Kalmar FF:s guldspelare: Rydström, Wastå, bröderna Elm….Jubel från oss alla som trängdes på Stortorget. SM Guld till Kalmar. ”David slog Goliat” sa Nanne Bergstrand. Och visst är det häftigt att ”vårt” lag från vår lilla stad kan nå så långt. Och visst är det häftigt att vara del av det stora kollektivet av människor som jublar och sjunger. Häftigt och lite skrämmande.

På väg hem upptäckte vi att Kalmar slott var illuminerat i vitt och rött. Har danskarna intagit slottet? Nej, men Kalmar FF.

När jag suckade över bristen på tid och att jag alltför oftast tvingas hafsa över såväl hobbyprojekt som arbetsprojekt tröstade äldsta dottern mig med orden:

-Men mamma, du som är ingenjör borde ju veta att Good enough is just perfect.

Just det. Tänk på det när ni läser min blogg.

Sitter på tåget hem från Stockholm. Tid för lite reflektion. När jag passerar min studiestad Linköping blir jag som vanligt vemodig. Är det verkligen 24 år sedan jag bodde där? Vart tog åren vägen?

Då tillhörde jag en minoritet; en av de 10% kvinnor som läste på teknis. Men idag…Ja, just idag har jag suttit på ett trevligt möte på Siemens tillsammans med andra företag som samarbetar nära med Siemens. Ett 30-tal män och så jag. Inte ens 10%. Var tog ni andra vägen? Och var finns mina yngre kvinnliga ingenjörskollegor?

Tjorven i Astrid Lindgrens Saltkråkan skulle ju gifta sig med en rörmokare för de ”tjänar snuskigt med pengar”. Och då skulle Stina också göra det. Men snälla Tjorven, Stina och alla ni andra unga tjejer. gift er inte med rörmokare, bli det själva. Eller bli elektriker eller ingenjörer så kan jag få chansen anställa kvinnor till vårt företag.

”Man får va som man é om man inte é som man skulle”