Fem timmars tågresa mellan Kalmar och Stockholm. Fem timmars chans till att jobba ifatt, tänka och läsa. Miljöinsatsen att ta tåget till mötet istället för flyget känns inte så betungande, snarare nästan syndigt behagligt.

På den här resan sitter jag i en tyst förstaklass-vagn. Så här sent på kvällen har mobiltelfonerandet nästan upphört.Tänker på alla tågresor jag gjort. Måste vara åtskilliga hundra genom åren. En av de första gjorde jag som sex-åring från Bromölla till Skogaby i Halland. Reste ensam från mormor hem och bytte tåg i Hässleholm. Det är jag fortfarande lite stolt över. Kunde man klara ett tågbyte ensam som litet barn bör man klara mycket som vuxen.

Numera talar man tyvärr inte med sina medpassagerare i någon störrre utsträckning. Placeringen av stolarna inbjuder inte till ögonkontakt och samtalsstarter. Istället får man ofrivilligt lyssna på medpassagerarnas mobiltelefonsamtal med vänner, kunder och kollegor. Ibland roligt, oftast störande.

En god vän till mig pendlade från Lund till Växjö och brukade säga att han hade full insyn i IKEAS affärsstrategier genom de mobilsamtal han tvingades lyssna på under sträckan fram till Älmhult.

Tänker nostalgiskt på alla resor jag gjorde under studietiden mellan Linköping-Halmstad och där orange rälsbussar körde sträckan från Nässjö. Där var alla säten placerade mittemot varandra och hela miljön inbjöd till trevliga pratstunder. När antalet passagerare glesnade på slutet kom även konduktören och slog sig ner. På fredagkvällar reste Hallands riksdagsmän hem med detta tåg och då tåget demokratiskt nog bara hade 2-klass vagnar blev det spännande möten mellan politiker och väljare.

Men i mitt tysta tåg ikväll får jag underhålla mig själv. Ångrar att jag inte packade ner Jenny Dilskis roman ”Främlingar på tåg” där hon beskriver alla spännande möten med medpassagerare hon hade under ett nära ett års tågresande. Hon är storrökare och de tåg hon åkte hade rökkupeér och det var där nästan alla samtalen ägde rum. Här i Sverige är det kanske så att man ska gå ut och ”låtsasröka” på perrongen vid längre uppehåll på stationerna? Från fönstret ser det ut som rökarna ser ut att ha trevligt därute.