I går åt jag frukost med Henrik Ibsen. Även hans översättare Klas Östergren var med. Dagens Nyheter hade ett reportage om nyöversättningen och utgivningen av Ibsens pjäser. I en tid då det lär komma ut en ny bok var 30:e sekund i världen känns det skönt att klassiker med 100 år på nacken får sitt rättmätiga utrymme. Det är härligt med litteratur som man har en långvarig relation med. För mig väcker artikeln minnen om teaterupplevelser från 70-talet och framåt. Peer Gynt i Helsingborg, Ett dockhem i Stockholm, Vildanden i Halmstad, Hedda Gabler i London… Tänker också på långa eftermiddagar på Halmstads stadsbibliotek när jag som gymnasist skrev mitt specialarbete om ”Ett dockhem”.

Härligt att Ibsen är uppmärksammad igen. Han behövs även i vår tid.