Låste dörren till huset på landet för sista gången. 19 års sommarboende är till ände. I ett dygn har vi sorterat, kastat, packat ner minnen. Barncyklar, legokörkort, lektält, metspön, Smålandsposten från sommaren 1994, musätna täcken, tomglas, tomglas och inplastade kartor över Åsnen.

Så rullar vi iväg med fullastad bil och dito släp. Tysta, bägge med klump i halsen. Småland är i underbar vårskrud. Syrenerna blommar, björkarna nyutslagna, sjöarna blåa,  ängarna fulla med blommor. Jag håller en bukett gullvivor i handen. Patetiskt, men ändå lite rätt.

Efter en kopp kaffe i en helt osannolikt charmlös grillbar halvvägs hem kommer vi i annan stämning. Var sak har faktiskt sin tid. Nu väntar året runt boende på Öland. Vi ska leva och bo mitt i ett semesterparadis. Alltid, varenda dag.

Gick på Dalagatan i Stockholm häromdagen och kom plötsligt ihåg en klasskamrat jag hade på teknis i Linköping som var uppvuxen just där. Hon satt och filosoferade över sitt yrkesval en dag och sa först att det var lustigt att hon valt ingenjörsbanan för pappa var bankdirektör och mamma hemmafru och släkten i övrigt hade inte heller ägnat sig åt tekniska yrken.

”Fast det klart, mamma byggde en TV”. Vi andra tappade hakan fullständigt. Hon fick fortsätta att förklara: ”Pappa tyckte inte TV var någor viktigt, men mamma ville gärna ha en TV då i början på 60-talet. På KTH ordnade man studiecirklar i TV-teknik där deltagarna fick löda ihop en egen TV och mamma anmälde sig och kom i triumf hem med en fungerande TV som vi hade i många år”.

Någon TV har varken jag eller mamma byggt. Kanske därför mina döttrar inte valt ingenjörsbanan. Men jag har byggt en kortvågsradio samt skruvat ihop en lyftkran i meccano. Alltid något. Dessutom fick jag lådan ”Den lille elektrikern” i julklapp 1968 och klarade nästan alla byggen. Men komer det en studiecirkel i TV-byggande ska jag anmäla mig bums.

Grattis Laila Ohlgren till Polhemspriset. Ett exklusivt pris som sedan 1878 delats ut till ingenjörer för genialiska tekniska lösningar.

Trots att jag själv är ingenjör och har jobbat över 20-år i telekombranschen har jag aldrig hört talas om hennes innovation: lösningen på hur uppkopplingen av mobiltelefonsamtal skulle gå till. Hon tänkte helt enkelt utanför de givna ramarna.

Hela systembeskrivningen av den nya telefonin byggde på att telefonnumret fördes över siffra för siffra till nätet. Fungerade utmärkt för fasta telefonnätet, men i radionätet hände det ofta att någon siffra inte kom fram och uppkopplingen misslyckades. En vecka före att systemet trots allt skulle godkännas kom hon på att man kunde lagra hela telefonnumret i mobilen och skicka hela sifferraden på en enda gång. Det fungerade mycket, mycket bättre och i kamp med klockan lyckades hon verifiera den nya lösningen. En lösning som idag är en förutsättning för hela den enorma mobiltelefoniutvecklingen. Synd hon inte tog patent bara. Men priset är väl en härlig belöning för en fantastisk ingenjörsgärning av en kvinna som i intervjuer berättar att hon älskade sitt arbete så mycket att måndagar var hennes lyckligaste dag i veckan.

Jag är rätt förtjust i lördagar och söndagar också, men även en medioker ingenjör som jag kan instämma i Lailas uppmaning: Bli ingenjörer flickor och pojkar.

Läs mer om henne i Svenska Dagbladet.

I går var jag på ett forskningsseminarium om entreprenörskap och företagsutveckling. Då diskuterade vi bland annat de nya digitala medierna: blogg, facebook, youtube……Alla vi medelålders företagsledare kände oss mer eller mindre obekväma och frågande inför hur vi ska hantera dessa nya kommunikationsmedel i vår verksamhet och marknadsföring. Hör de hemma eller inte? Kommer vi stå på perrongen när tåget mot framtiden rusar förbi?

Men visst är det spännande med alla nya möjligheter och paradigmskiften? Och visst är det ett privilegium att få vara med i de snabba förändringarnas tid?

När slog du i en uppslagsbok sist? Själv var det nog fem år sedan och jag är glad att det aldrig blev av att köpa Nationalencyklopedien. Wikipedia och Google har revolutionerat vår kunskapsinhämtning (och mitt korsordslösande). Och tänk att kunna umgås med sina utflugna barn på Facebook på ett enkelt och otvunget sätt.

Nästa telefonsäljare som ringer mig och vill att jag ska annonsera vårt företag i en ny fantastisk katalog ska få svaret att vi bara satsar på Youtube och Facebook. Kanske ett bra sätt att få snabb slut på envisa säljare. Sedan återstår ju realiseringen och att övertyga styrelsen. Kanske lite tidigt?

Jag var på en ledarskapsutbildning i eftermiddags. Spännande och inspirerande med en fantastisk föreläsare, Karl-Johan Almegård. Ska inte försöka referera hans visdom utan hänvisar till hans hemsida www.up2u.se.

Men introduktionstalaren, Anders Friberg, kom med några visdomsord från Vetlanda som jag härmed förmedlar:

”Man ska inte svåra te det”. Bra att tänka på såväl privat som professionellt.

” Skjut där inte målvakten står”. Knepet att bli en bra bandyspelare fungerar även i andra sammanhang.