Har rensat i mina bokhyllor och har två fulla kassar med böcker som jag förmodligen aldrig mer kommer öppna. Inför vår flyttning så är det läge att glesa ur hyllorna. Men var gör man av gamla böcker? Jag ringer förhoppningsfullt till Stadsmissionen och frågar om de vill ha böckerna. ”Helst inte. Vi har redan alldeles för många och de har ingen större omsättning.” Den rätt fräscha tjock-TV:n tackade man också artigt nej till. Möjligen kunde de hämta ett köksbord i furu. ”Men furu säljer dåligt”.

Vad ska jag göra med de stackars böckerna? Ska jag placera ut dem på offentliga platser har jag full sysselsättning de närmaste veckorna och förmodligen blir de flesta bortstädade.

Återstår tippen. Hemska tanke att de ska eldas upp. Boken ”Fahrenheit 451” dyker upp i tankarna och bilder från Tyskland på 30-talet fladdrar förbi. Minns på 70-talet när min far var kulturnämndens ordförande och bibliotekspersonalen hade gallrat i hyllorna. Någon hade berättat för pressen att ett viktigt kulturarv inköpt för skattebetalarnas pengar skulle kastas! Insändarstorm följde till försvar för dessa stackars slitna böcker som inte varit utlånade på åratal coh vars innehåll passerat bäst-före datum för länge sedan. När stormen bedarrat körde pappa i smyg iväg böckerna i neutrala sopsäckar till tippen och bad personalen gräva ner säckarna diskret.

Nu är bokgallring rutin på biblioteken och väcker knappast indignation längre. Alltså får jag inte heller vara sentimental. Får se mina gamla pocketdeckare och 70-tals romaner som en del av kretsloppet och göra en miljöinsats genom detta bidrag till förnyelsebar bränsle till fjärrvärmeverket.