Han öppnar dörren och jag bjuds in i den vackra våningen i centrala Lund. Här bor konstnären Carl Magnus. Konst och konsthantverk samsas med välfyllda bokhyllor och designmöbler. Han dukar fram kaffe och wienerbröd och jag plockar fram mitt block.

Men intervjun kom nästan av sig med en gång. Jag hade förberett mig genom att gå igenom en bok med affischer från konstnärskollektivet Drakabyggets verksamhetsår. På åtskilliga affischer över deras samlingsutställningar finns Carl Magnus namn. På tåget till Lund tänkte jag på att de skulle bli en bra start att diskutera de olika utställningarna och de medverkande.

”Äsch” säger Carl Magnus. ”Jag var inte alls med på alla dessa utställningar. Förmodligen är det Jörgens mammas gästbok som Jörgen Nash la fram på utställningarna för i den hade jag en gång skrivit en hälsning och ritat en bild. Ibland tänkte jag när jag såg en affisch på stan att fasiken inte är jag med på på den utställningen! Men lät det bero för det är ju så att den konstnärliga friheten inte har några moraliska gränser, eller…”

60 år tillbaka i tiden. Den unge pojken Carl Magnus drömmer om att bli konstnär, nej han vet att han ska bli konstnär. Hans far, kantorn, vill att sonen ska bli organist, men det är otänkbart för Carl Magnus. Aldrig att han tänker möta en publik direkt. Nej, mötet ska ske genom konsten, tavlorna och skulpturerna.

Den 19-årige ynglingen upptäcker att vid faderns lilla skogsställe 6 mil från hemmet i Getinge finns en granngård där en dansk konstnär bor. Han vågar sig dit för att träffa kontnären Jörgen Nash som köpt gården och Carl Magnus konstnärsdröm blir verkligen. Han flyttar dit, utan att ha avslutat studierna på läroverket, och blir Jörgen Nashs assistent. Gården Drakabygget är ännu inte ett konstnärskollektiv. Förutom Carl Magnus bor här bara Jörgen Nash, hans hustru Katja och deras barn samt till och från Nashs bror, Asger Jorn och den danske filmaren Jens Jörgen Thorsen. ”Jörgen Nash hade inget körkort så jag var hans chaufför när han skulle någonstans och det skulle han ofta” berättar Carl Magnus. ”Han satt i baksätet och drack rödvinet Estremadura. 3,75 kronor flaskan, billigt även på den tiden, och sjöng danska visor medan jag körde dit vi skulle.” Klart att pappa kantorn blev orolig för sin unge son, hans bostad och umgänge och ringde ibland Jörgen Nash för att höra hur det är på Drakabygget. ”Arne, jeg kan love dig at han ikke drikker meget alkohol da han er mere interesseret i piger” lugnar Jörgen Nash fadern. Om han nu blir något lugnare av detta. Men sonen står fast vid sina planer. Det är konstnär han ska blir och han får en strålande debut i Halmstad med att bli antagen till Höstsalongen där alla hans tavlor såldes. Redan innan dess hade Axel Olson i Halmstadgruppen både uppmuntrat honom och köpt en tavla.

Den lilla gården Drakabygget skulle bli ett självförsörjande konstnärskollektiv, men om Jörgen Nash var någon vidare bonde eller inte är väl oklart. ”Minns en gång att vi körde ut en kärra med gödsel till åkrarna, men vi pratade så mycket medan vi arbetade att det tog hela dagen innan kärran var tom” berättar Carl Magnus. Dålig ekonomi hade man på Drakabygget och delvis berodde det på hustrun Katjas stora hästintresse och många och kanske dåliga hästaffärer.

De kallade sig Bauhaus Situationisterna, konstnärerna runt Drakabygget. I definitionen låg att man ägnade sig åt olika former av aktivism och provokationer. Vare sig det är Jörgen Nash eller inte som utförde handlingen är nog det avsågade huvudet på ”Den lille havsfrue” den händelse som mest förknippas med Nash och som han utnyttjade till fullo. ” Jeg er vor tids Shakespeare, han brugte Fjerpen (gåspennan), jeg fjernskriver” sa han en gång om sin förmåga att skapa rubriker.

Redan tidigt föll misstankarna på att det var Nash som låg bakom och när han skulle hälsa på sin vän Viktor Andreasen, författarinnan Tove Ditlevsens make, i Köpenhamn så stod mordrotelns chef (!) och väntade vid färjeläget. ”Det var ingen blodsudgydelse, jeg lover!” sa Jörgen Nash. Efter ett resultatlöst förhör var Nash inte sen med att med Andreasens hjälp kalla dit pressen och även se till att han såväl bjöds på restaurang som att de fick hotellboende.

Ganska tidigt lämnade Carl Magnus Drakabygget. Han fick ett erbjudande om att få bo och arbeta på slottet Hjälmsjöborg i närheten. Hyran var bara 100 kr om året så han flyttade dit. Nästa bostad blev med fru och barn i byn Bus utanför Hörby och efter några år flyttade han in till Lund.

Det gick bra för Jörgen Nashs assistent. Carl Magnus har varit gästprofessor i Berlin på Hochschule der Künste, huvudlärare i skulptur på Valands konsthögskola i Göteborg och professor i måleri på Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Listan på hans offentliga uppdrag och på museer han är representerad på är lång. Enligt min mening blev assistenten mer uppmärksammad och erkänd som konstnär än läromästaren Jörgen Nash . Men karriären började på Drakabygget och det har Carl Magnus med i sitt CV:

….
1963-66 Bauhaus Situationist, Drakabygget, Örkelljunga
…..

På tåget hem bläddrar jag i den boken Ricercare som jag fick av Carl Magnus. Ser en bild på honom och Jörgen Nash i vattnet bredvid skulpturen ”Den lille havsfrue”. Huvudet är på plats. Inser att jag borde frågat mer om statyn och om Jörgen Nash verkligen var den skyldige. Eller om Carl Magnus till och med bistod vid avsågningen? Ska jag maila och fråga? Slår bort tanken lika fort som den kommit. Det är en fråga Carl Magnus aldrig kommer svara på. Huvudets öde kommer förbli en gåta.