I min bokhylla  finns  antikvariat Mats Rehnströms katalog nummer 52, Ur Olof Lagercrantz bibliotek. Lagercrantz själv hade önskat att böckerna ur hans privata bibliotek skulle säljas efter hans död. Katalogen är i sig en njutningsfylld läsning där Mats Rehnström sätter in böckerna i sitt sammanhang och sorterar samlingen efter vad Olof Lagercrantz förmodligen använt böckerna till. ” Ett privatbibliotek är inget annat än början till en levnadsteckning” skriver Jesper Svedjedal i DN när han på Kultursidan anmäler Mats Rehnströms katalog (DN 4 september 2004). Svedjedal avslutar anmälan med att konstatera att ”för Olof Lagercrantz var konsten att läsa och skriva detsamma som konsten att leva.”.

Det tog mig många kvällar att välja vad jag skulle köpa ur samlingen. James Joyces Ulysseus i oiginalutgåva från 1922 låg utanför möjligheterna gräns med ett  pris på 20 000 kronor. Till sist valde jag denna bok för 400 kronor:

61. LAGERCRANTZ OLOF jungfrun och demonerna. En Karlfeldtsstudie. Sthlm , 1938. 186 (I) s. Häftad och till större delen ouppskuren. Nött och med märken efter gnagare i främre omslag och de första bladen. Med Olof Lagercrantz namnteckning.

Olof Lagercrantz berättar i sina publicerade dagböcker om hur skrivandet och litteraturforskningen blev som en räddning undan nattlig ångest från ett påfrestande arbete. Flera av hans böcker har tillkommit under vargtimmarna och i förordet till ”Om James Joyces Odysseus” skriver han om det pressande arbetet som chefredaktör på Dagens Nyheter under slutet på 60-talet. ”Det var Vietnamtid, studentuppror, prövningstid för vår demokrati….Jag stod i skärningspunkten av starka viljor och kände påfrestningarna starkt Jag skulle klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte var dag haft sällskap av Leopold Bloom och Stefan Dedalus i James Joyces roman Odysseus.”

Själv reste jag till Dublin med såväl Joyce roman som Lagercrantz handbok i juni 2001. Hela våren hade yrkesmässigt varit en tid av påfrestningar. Jag skulle också ha klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte haft sällskap av Joyce och Lagercrantz.

Trängd mellan nya ägares krav och medarbetares frustration och oro blev Dublin den 16 juni 1904¹ den värld jag flydde till under nätternas vargtimmar. Att brottas med en litterär text som var i svåraste laget krävde den koncentration jag behövde för att kunna tränga bort oro och tunga tankar. Stärkt av litteraturens helande kraft bokade jag impulsivt resan till Dublin just inför den 16 juni.

Skulle Dublin uppmärksamma sin store son på denna dag? En son som gick i landsflykt 1904 och som under sin livstid aldrig förläts av sitt hemland för sina ”skandalösa” skriverier?

Men det var ingen risk att han skulle vara bortglömd. På James Joyce Institutet i Dublin rådde trivsamt kaos överallt och jag följde strömmen av besökare och hamnade i det ena seminariet efter det andra. De flesta låg långt över min nivå såväl språkmässigt som innehållsmässigt, men jag glömmer aldrig föredraget som Ken Monahan, institutets chef och systerson till James Joyce höll. Hans välkomsthälsning till oss när han berättade om hur hans mor alltid uppmanade honom att visserligen aldrig ljuga, men inte heller på något sätt antyda släktskapet med James Joyce. ”Vi lider tillräckligt mycket för hans skull ändå”. Nästan förundrat konstaterade han sedan att han nu som instittets chef blivit en celebritet tack vare släktskapet och kunde hälsa hundratals litteraturforskare från hela världen välkomna. Dessutom en ingenjör från Sverige, men det fick han aldrig veta.

Så vandrade gruppen ut på Dublins gator med Ken Monahan i spetsen. Jag hade Lagercrantz biografi i handen för att ha en chans att förstå vad vi besökte. Hela natten läste jag sedan Odysseus och texter som förut känts svårgenomträngliga öppnade sig och släppte in mig i en annan tid och till ett annat liv.

1 Hela James Joyces roman Odysseus utspelas under en enda dag – den 16 juni 1904.

I morgon, tisdagen den 13 november, visar SVT filmen ”På dessa skuldror” från 1948. Är ni som jag landsbygdsromantiker som får gåshud av att se en höhässja så missa inte den filmen. Den är baserad på Sven Edvin Saljes bonderomaner om Kjell Loväng som återvänder från storstaden till sin hembygd. Den första i serien, ”På dessa skuldror” kom 1942 och följdes av ”Människors rike” (filmen baserad på den boken visade tyvärr SVT redan i förra veckan. Sänd den igen tack. Filmerna skall ses i ordning).

Kjell Loväng återvänder motvilligt för att försöka rädda släktgården från faderns superi och brödernas svek, medan Vilhelm Moberg några år tidigare skildrar en mer psykologisk komplexitet i förhållandet mellan stad och land.

I Mobergs roman triologi om Knut Toring där första delen, ”Sömnlös” gavs ut 1937 är det huvudpersonens känsla av att hans själ går under i arbetes grottekvarn och jakt efter materiella rikedomar. Han möts av misstänksamhet när han återvänder till sin hembygd och ingen förstår hur han kan lämna välståndet och hustrun för att återvända till den hembygd han lämnat.

Knappast aktuella frågeställningar och livsval för oss idag då gränsen mellan stad och land lyckligtvis suddats ut. Men ändå för oss 50-talister och äldre en tid och en frågeställning vi känner igen oss i och en nostalgi vi väl kan få frossa i.

Och visst är vi många som känner en längtan tillbaka till det vi kallar hembygd. Kanske kan nedanstående dikt illustrera detta:

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

– men ej till människor!

Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Ur: Verner von Heidenstams: ”Ensamhetens tankar” Vallfart och vandringsår (1888)