Olof Lagercrantz berättar i sina publicerade dagböcker om hur skrivandet och litteraturforskningen blev som en räddning undan nattlig ångest från ett påfrestande arbete. Flera av hans böcker har tillkommit under vargtimmarna och i förordet till ”Om James Joyces Odysseus” skriver han om det pressande arbetet som chefredaktör på Dagens Nyheter under slutet på 60-talet. ”Det var Vietnamtid, studentuppror, prövningstid för vår demokrati….Jag stod i skärningspunkten av starka viljor och kände påfrestningarna starkt Jag skulle klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte var dag haft sällskap av Leopold Bloom och Stefan Dedalus i James Joyces roman Odysseus.”

Själv reste jag till Dublin med såväl Joyce roman som Lagercrantz handbok i juni 2001. Hela våren hade yrkesmässigt varit en tid av påfrestningar. Jag skulle också ha klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte haft sällskap av Joyce och Lagercrantz.

Trängd mellan nya ägares krav och medarbetares frustration och oro blev Dublin den 16 juni 1904¹ den värld jag flydde till under nätternas vargtimmar. Att brottas med en litterär text som var i svåraste laget krävde den koncentration jag behövde för att kunna tränga bort oro och tunga tankar. Stärkt av litteraturens helande kraft bokade jag impulsivt resan till Dublin just inför den 16 juni.

Skulle Dublin uppmärksamma sin store son på denna dag? En son som gick i landsflykt 1904 och som under sin livstid aldrig förläts av sitt hemland för sina ”skandalösa” skriverier?

Men det var ingen risk att han skulle vara bortglömd. På James Joyce Institutet i Dublin rådde trivsamt kaos överallt och jag följde strömmen av besökare och hamnade i det ena seminariet efter det andra. De flesta låg långt över min nivå såväl språkmässigt som innehållsmässigt, men jag glömmer aldrig föredraget som Ken Monahan, institutets chef och systerson till James Joyce höll. Hans välkomsthälsning till oss när han berättade om hur hans mor alltid uppmanade honom att visserligen aldrig ljuga, men inte heller på något sätt antyda släktskapet med James Joyce. ”Vi lider tillräckligt mycket för hans skull ändå”. Nästan förundrat konstaterade han sedan att han nu som instittets chef blivit en celebritet tack vare släktskapet och kunde hälsa hundratals litteraturforskare från hela världen välkomna. Dessutom en ingenjör från Sverige, men det fick han aldrig veta.

Så vandrade gruppen ut på Dublins gator med Ken Monahan i spetsen. Jag hade Lagercrantz biografi i handen för att ha en chans att förstå vad vi besökte. Hela natten läste jag sedan Odysseus och texter som förut känts svårgenomträngliga öppnade sig och släppte in mig i en annan tid och till ett annat liv.

1 Hela James Joyces roman Odysseus utspelas under en enda dag – den 16 juni 1904.