I morgon, tisdagen den 13 november, visar SVT filmen ”På dessa skuldror” från 1948. Är ni som jag landsbygdsromantiker som får gåshud av att se en höhässja så missa inte den filmen. Den är baserad på Sven Edvin Saljes bonderomaner om Kjell Loväng som återvänder från storstaden till sin hembygd. Den första i serien, ”På dessa skuldror” kom 1942 och följdes av ”Människors rike” (filmen baserad på den boken visade tyvärr SVT redan i förra veckan. Sänd den igen tack. Filmerna skall ses i ordning).

Kjell Loväng återvänder motvilligt för att försöka rädda släktgården från faderns superi och brödernas svek, medan Vilhelm Moberg några år tidigare skildrar en mer psykologisk komplexitet i förhållandet mellan stad och land.

I Mobergs roman triologi om Knut Toring där första delen, ”Sömnlös” gavs ut 1937 är det huvudpersonens känsla av att hans själ går under i arbetes grottekvarn och jakt efter materiella rikedomar. Han möts av misstänksamhet när han återvänder till sin hembygd och ingen förstår hur han kan lämna välståndet och hustrun för att återvända till den hembygd han lämnat.

Knappast aktuella frågeställningar och livsval för oss idag då gränsen mellan stad och land lyckligtvis suddats ut. Men ändå för oss 50-talister och äldre en tid och en frågeställning vi känner igen oss i och en nostalgi vi väl kan få frossa i.

Och visst är vi många som känner en längtan tillbaka till det vi kallar hembygd. Kanske kan nedanstående dikt illustrera detta:

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

– men ej till människor!

Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Ur: Verner von Heidenstams: ”Ensamhetens tankar” Vallfart och vandringsår (1888)