Jag trivs med att vara vänsterhänt. Lite lagom annorlunda kan man känna sig. Visserligen lärde jag mig varken skriva med gammaldags bläckpenna eller virka, men dessa färdigheter klarar jag mig rätt bra utan. Under en affärsresa i Mellanöstern råkade jag lämna över ett dokument med vänster hand och det var mycket olämpligt av ansiktsuttrycken att döma. Så under dessa veckor gällde det att tänka sig för och skriva kråkfötter med högerhanden samt spilla soppa i knät när skeden skulle hanteras med för mig fel hand. Men även där gick vänsterhäntheten att hantera.

Min far hade det besvärligare. I sina skolminnen berättar han om hur det i skolan var absolut förbjudet att använda vänstra handen.

Jag har aldrig funderat på varför vänsterhäntheten fram till 60-talet i Sverige ansågs som något som måste tränas bort genom tvång och mobbning. Inte förrän jag nyligen började läsa Niklas Schiölers essäer ”Avig eller rätt. En vänsterhänt betraktelse”. Den kändes som ett slag i ansiktet. Trots egen ganska flitig bibelläsning har jag aldrig insett religionernas och kulturernas fördömanden av vänsterhäntheten genom tiderna och hur vänsterhanden symboliserat ondska och olyckan. Allt gott kommer från höger.

Kunde inte låta bli att fundera på om hurvida kyrkan egentligen debatterat den här frågan och om det fortfarande är fel för en vänsterhänt präst att använda sin rätta hand när han eller hon delar ut nattvardsbrödet eller lägger handen på ett nyfött barn? Har därför skickat in frågan till Svenska kyrkans webbforum och väntar nu på svar. Lovar att rapportera när jag får besked.

Jag läste häromveckan i tidskriften Filter att olivoljan lanserades i svenska mataffärer 1974. Tidigare hade den endast sålts på apoteket som laxermedel! Ruccolasalladen fick en trög start i Sverige berättar tidskriften. Man försökte lansera den 1992 under namnet ”raketsallad” och det var först flera år senare och då under dess rätta namn som försäljningen tog fart.

Det här berättade jag på en fest i går kväll och vi gladde oss alla åt att nu leva i den bästa av alla köksvärldar där kryddor och recept från hela världen nu finns i våra kök.

Så öppnar jag Svenska Dagbladet nu på söndagsmorgonen och börjar läsa ett reportage om restaurang Norma i Köpenhamn (2 Michelinstjärnor!) där nordiska råvaror är i centrum och följande är bannlyst i köket:

koriander, olivolja(!),soltorkade tomater, parmesan,citron, parmaskinka

Man arbetar med råvaror som harsyra, ormbunksskott, pepparrot, våtarv, libbsticka, höaska(?), sagogryn. Som ingrediens till råbiff är myskoxe självskriven.

Dags att rensa i kokbokshyllan och leta fram ”Vår kokbok” från 1966?

I påskas dukade mamma med det beiga 30-talsporslinet från Karlskrona porslinsfabrik. Det har en stiliserad tulpan som mönster och en guldkant runtom.

Varje gång vi tar fram tallrikarna tänker vi på kvinnan som köpte det och på hennes livsöde. Mamma köpte porslinet på en auktion långt inne i skogen för snart 30 år sedan. Hon gav 750 kronor för bortåt 50 delar med olika tallrikar, uppläggningsfat och en soppterrin. Auktionen var anordnad av en äldre kvinna som skulle lämna gården för att flytta till ålderdomshemmet och hon var med under auktionen.

”Jag hoppas porslinet kommer till användning” sa hon till mamma som en inledning till ett samtal. Mamma försäkrade att så skulle det bli. Vi hade ju ofta bjudningar hemma.

”Så roligt” tyckte kvinnan och berättade om sitt livs öde genom porslinet. Som ung på 30-talet hade hon en lördag cyklat till staden Laholm 18 kilometer från gården. Där hade hon i bosättningsaffären sett porslinet och tyckt det var så vacker och hon hade faktiskt besparingar som skulle räcka för ett köp. Nästkommande lördag cyklade hon åter till Laholm och hade då med sig de 350 kronor som porslinet kostade. Hon köpte porslinet och fick hjälp att surra lådan med porslin på pakethållaren. Sedan fick hon försiktigt leda cykeln de 18 kilometrarna hem till gården.

”Men jag gifte mig ju aldrig utan bodde kvar hemma med min bror och vi hade inga gäster precis så porslinet är nästan oanvänt. Jo förresten ibland när vi hade trösekfolk räckte inte vardagsporslinet utan jag fick hämta några tallrikar i finrummet”.

Vilken inspiration jag fick i morse när jag satte mig med en kopp te och med Dagens Nyheter i vardagsrummet. Från radion hördes ”På minuten” som är en av belöningarna för att man orkat ur sängen före klockan 9. Inspirationen? Jo, hela sidan 5 i DN var en annons från WWF (Världsnaturfonden, www.wwf.se) om deras strategi för att få fram modern och klimatsmart teknik för bidra till att lösa våra klimatproblem. Äntligen en aktör som konkret och tydligt visar hur industri, politik och ideella miljöorganisationer gemensamt skulle kunna både bidra till bättre klimat och skapa möjligheter för svensk industri.

Efter att själv arbetat i 8 år i miljöteknikbranschen gläds jag åt tydligheten och det konkreta angreppssättet. Lycka till med arbetet och i mitt arbete  ska jag göra mitt bästa för att bidra.

Sedan läste jag vidare i DN och fick läsa om en dag med Signhild Arnegård Hansen, företagaren och sexbarnsmamman som är Svenskt Näringslivs ordförande. Mer reportage om kvinnliga förebilder tack!

Till sist läste jag i kulturbilagan om en ny Tidskrift,”Filter”, som höjdes till skyarna och som fick mig att associera till VI-tidningen när den var som bäst. Skall strax ta en promenad till Pressbyran och se om den finns att köpa där.

Min yngsta dotter har rapporterat att vår familj betraktas som nördig bland hennes bekanta. Det tar vi som en komplimang, men jag trodde att vår stora konsumtion av silvertejp var en udda företeelse som förstärkte nördigheten.

Men så är det inte alls. Vi är i ett mycket gott sällskap om man får tro en artikel i Ny Teknik nyligen . Tejpen tycks ha avgjort andra världskriget, undsatt astronauter och skyddar ditt hem från orkaner. Att ha en eller två rullar tejp är alltså klokt och inte nördigt. Skönt.

Dessutom tipsar Ny Teknik om hur man bygger en plånbok av silvertejp. Ett trevligt pyssel.

Dags att planera årets grönsaksland. Jag började igår med att på Börjes varuhus i Tingsryd köpa de första fröpåsarna för 2.98 kr styck (går det att hitta blilligare någonstans?). Nu ligger de färgglada påsarna och frestar med vackra bilder på dill, persilja, morötter, plocksallad och bondbönor.

Snart är det dags att beställa den andra ytterligheten beträffande fröpåsar. Bruna påsar utan bild, och bra mycket dyrare, från Runåbergs fröer.Men de påsarna går inte att motstå heller. För vem längtar inte efter att skörda haverrot, portulak och kardon? Och vem kan motstå denna:

White Vienna -Wiener vit 50 dagar. En välkänd, pålitlig och tidig, kålrabbi med en mild kålsmak. Knölen är rund till plattrund och har ett vitt, sprött kött. Den presenterades redan 1860.

Eller den här:

Superschmelz. 50 dagar. Den fula ankungen. Monster. Vulgär. Otrolig. Omdömen om utseendet på denna stora (upp till 4 kg), spröda, söta, trådfria kålrabbi.

20 års tappra försök med grönsaksodling har lärt mig att det inte går att livnära familjen på odlingarna, inte ens under några sommarveckor. Det är mest drömmar och förhoppningar jag myllar ner i jorden. Men vad vore livet utan drömmar?