I påskas dukade mamma med det beiga 30-talsporslinet från Karlskrona porslinsfabrik. Det har en stiliserad tulpan som mönster och en guldkant runtom.

Varje gång vi tar fram tallrikarna tänker vi på kvinnan som köpte det och på hennes livsöde. Mamma köpte porslinet på en auktion långt inne i skogen för snart 30 år sedan. Hon gav 750 kronor för bortåt 50 delar med olika tallrikar, uppläggningsfat och en soppterrin. Auktionen var anordnad av en äldre kvinna som skulle lämna gården för att flytta till ålderdomshemmet och hon var med under auktionen.

”Jag hoppas porslinet kommer till användning” sa hon till mamma som en inledning till ett samtal. Mamma försäkrade att så skulle det bli. Vi hade ju ofta bjudningar hemma.

”Så roligt” tyckte kvinnan och berättade om sitt livs öde genom porslinet. Som ung på 30-talet hade hon en lördag cyklat till staden Laholm 18 kilometer från gården. Där hade hon i bosättningsaffären sett porslinet och tyckt det var så vacker och hon hade faktiskt besparingar som skulle räcka för ett köp. Nästkommande lördag cyklade hon åter till Laholm och hade då med sig de 350 kronor som porslinet kostade. Hon köpte porslinet och fick hjälp att surra lådan med porslin på pakethållaren. Sedan fick hon försiktigt leda cykeln de 18 kilometrarna hem till gården.

”Men jag gifte mig ju aldrig utan bodde kvar hemma med min bror och vi hade inga gäster precis så porslinet är nästan oanvänt. Jo förresten ibland när vi hade trösekfolk räckte inte vardagsporslinet utan jag fick hämta några tallrikar i finrummet”.