På DN:s boklista ligger Carsten Jensens roman ”Vi, de drunknade” som nummer 1 vecka efter vecka. ”Skildring av fyra generationer sjömän under 100 år i den lilla staden Marstal. Mäktig roman av en av Danmarks mest inflytesrika författare och reseskildrare”.

Maken har redan läst den 710 sidor tjocka boken och var mycket förtjust. Nu ligger romanen  här i arbetsrummet och känns lite uppfordrande.  Vad hindrar mig? Inte tiden, för helgen är obokad och en lätt förkylning tjänar som ursäkt för att inte vara ute och promenera.

Måste man så mycket då? En oläst Femina finns också på bordet och DN:s lördagskryss och Svenskan från igår hann jag aldrig öppna.  Egentligen inte, men jag har ändå Milan Kunderas fantastiska 70-tals roman i tankarna, ”Varats olidliga lätthet” där just sentensen är att ett gott liv är att inte alltid välja de enkla lösningarna utan att istället utmana sig själv och välja vägar som är lite jobbigare, men som ger större tillfredsställelse på sikt.

Så vad väljer jag? Omläsning av Kundera kanske? Eller så ger jag mig i kast med Carsten Jensen. Eller så blir det Femina för jag är ju som sagt rätt snuvig och trött.