Det är inte lätt att låtsas vara världsvan. När maken och jag trillade in på Café Mejeriet i Vickleby (rekommenderas varmt!) sent igår kväll för att få varsin espresso föll jag för Absint på spritlistan.

”Hela köret med socker, vatten och sked”? frågade ägaren. ”Absolut” sa jag och undrade vad han menade. Absint har jag aldrig druckit, men (alltför?) många glas av olika arraker och pastiser har det blivit under åren.

Så kom kaffet och en liten bricka med en sked med perforerade hål i bladet, en ask tändstickor, en kanna vatten och tre sockerbitar. Vi satt på innergården i halvmörker så vi slapp publik. ”Hur gör man” väste jag till maken. ”Vad ska jag ha tändstickorna till?”. ”Förmodligen ska du dränka sockret i sprit och tända eld på bitarna sedan” sa den kemikunnige maken. ”Varför det?”. ”Ingen aning” svarade han och smuttade avslappnat på sin Calvados.

Nåväl. Jag la sockerbitarna i skeden, doppade ner allt i glaset och lyfte upp skeden och tände på. Sockret brann och jag släckte genom att hälla vatten på skeden. I stressen glömde jag först att skeden nog skulle vara över glaset så duken fick en skvätt sockerlösning på sig. Tur det var mörkt.

En googling när jag kom hem visade att jag gjort någorlunda rätt.  Johnny Depp gjorde så i filmen From Hell och i Moulin Rouge förekommer det ofta. Får man tro www.susning.nu så lär detta dock vara en modern företeelse som spritts genom ovannämnda filmer. Alltså blir det Absint i glas rakt upp och ner nästa gång. Fast lite roligt var det.

Reser från västkusten tvärs över kontinenten till östkusten.

Köper en lokaltidning i Markaryd för att komma i stämning innan bussen till Ljungby anländer, Den resan tar precis den tid som behövs för att läsa Sydsvenskan halvhyfsat samt lösa Sudokon.

I Ljungby hinner jag besöka toaletten i väntrummet innan det är dags att ta bussen till Växjö. Sover till Alvesta och vaknar precis för att hinna notera att Preem-macken annonserar att man varje dag säljer nybakade semlor för 7,50. Ica säljer lösgodis för 4,95 kr/kg. En krona billigare än kiosken i Markaryd. TV-handlaren har av fönsterdekalen att döma fortfarande Luxor-apparater i sortimentet.

Minns att jag för många år sedan arrangerade ett möte i Alvesta för kollegor från Göteborg, Malmö och Stockholm med motiveringen att ”Alvesta är en perfekt mötesplats. Alla åker lätt tåg dit och jag fixar bra möteslokal”. Det vara bara det att jag råkade ringa fel hotell. Istället för hotell Rådmannen med stor och rutinerad konferensavdelning hamnade jag på Centralhotellet. Jag tyckte nog att man hade låtit lite tveksamma och förvånade när jag pratade med dem. Men först när jag gick av tåget och såg Rådmannens skylt på ena sidan gatan och Centralhotellets lilla neonskylt på andra sidan som jag insåg misstaget. Men det blev ett oförglömligt och bra möte i det lilla hotellrummet som personalen gjort om till konferensrum genom att skjuta in sängen i ena hörnet och bära in bord från frukostmatsalen.

På väg till Växjö läser jag Bodil Malmstens bok ”Kom och hälsa på mig om tusen år” att ”Det finns inget okristligt folk på hela jorden som firar högtider vars orsak de inte tror på lika intensivt som det svenska”.

Växjö har ett så kallat resecentrum som är lika avskyvärt som vanligt. Trångt, ogästvänligt och med de för få sittplatserna placerade i rader framför ett jättestort fönster för att få de sittande att känna sig otrygga och utelämnade.

Flyr upp i stan till den osannolika och osvenska restaurangen AliBaba. En inredning så kitchig att man inte tror det är sant. Grottmiljö i plast, en önskebrunn i golvet där rök väller upp, porlande vattenfall, röda lyktor och bäst av allt: En skyltdocka uppklädd som magdansös. Olyckligtvis saknar den mörka, storbystade skönheten en hand, men allt kan ju inte vara perfekt.

Menyn frestar med pizzor, pastarätter, indisk mat och libanesiska läckerheter. Jag beställer en ”delikatesstallrik från Beirut” och blir som vanligt inte besviken. Jo på avsaknaden av rättigheter; får nöja mig med en cocacola istället för glaset rödvin.

Hittar en Swebuslinje för sista biten av resan. Den avgår en halvtimme före tåget, så jag får hoppa över kaffet på maten, men den är igengäld 21 kronor billigare och anländer Kalmar 12 minuter före tåget. Dessutom sparade jag ju in kostnaden för kaffet. Upptäcker att Swebus har gratis trådlös uppkoppling för sina resenärer. Vilken service! Får dock surfa och skriva som en blådåre för batteriet är svagt.

fotnot: Visserligen betyder kontinent ”stor sammanhängande landmassa”, men jag tror inte södra Sverige riktigt räknas till den kategorin. Men det låter flott.