Reserapport

Reser från västkusten tvärs över kontinenten till östkusten.

Köper en lokaltidning i Markaryd för att komma i stämning innan bussen till Ljungby anländer, Den resan tar precis den tid som behövs för att läsa Sydsvenskan halvhyfsat samt lösa Sudokon.

I Ljungby hinner jag besöka toaletten i väntrummet innan det är dags att ta bussen till Växjö. Sover till Alvesta och vaknar precis för att hinna notera att Preem-macken annonserar att man varje dag säljer nybakade semlor för 7,50. Ica säljer lösgodis för 4,95 kr/kg. En krona billigare än kiosken i Markaryd. TV-handlaren har av fönsterdekalen att döma fortfarande Luxor-apparater i sortimentet.

Minns att jag för många år sedan arrangerade ett möte i Alvesta för kollegor från Göteborg, Malmö och Stockholm med motiveringen att ”Alvesta är en perfekt mötesplats. Alla åker lätt tåg dit och jag fixar bra möteslokal”. Det vara bara det att jag råkade ringa fel hotell. Istället för hotell Rådmannen med stor och rutinerad konferensavdelning hamnade jag på Centralhotellet. Jag tyckte nog att man hade låtit lite tveksamma och förvånade när jag pratade med dem. Men först när jag gick av tåget och såg Rådmannens skylt på ena sidan gatan och Centralhotellets lilla neonskylt på andra sidan som jag insåg misstaget. Men det blev ett oförglömligt och bra möte i det lilla hotellrummet som personalen gjort om till konferensrum genom att skjuta in sängen i ena hörnet och bära in bord från frukostmatsalen.

På väg till Växjö läser jag Bodil Malmstens bok ”Kom och hälsa på mig om tusen år” att ”Det finns inget okristligt folk på hela jorden som firar högtider vars orsak de inte tror på lika intensivt som det svenska”.

Växjö har ett så kallat resecentrum som är lika avskyvärt som vanligt. Trångt, ogästvänligt och med de för få sittplatserna placerade i rader framför ett jättestort fönster för att få de sittande att känna sig otrygga och utelämnade.

Flyr upp i stan till den osannolika och osvenska restaurangen AliBaba. En inredning så kitchig att man inte tror det är sant. Grottmiljö i plast, en önskebrunn i golvet där rök väller upp, porlande vattenfall, röda lyktor och bäst av allt: En skyltdocka uppklädd som magdansös. Olyckligtvis saknar den mörka, storbystade skönheten en hand, men allt kan ju inte vara perfekt.

Menyn frestar med pizzor, pastarätter, indisk mat och libanesiska läckerheter. Jag beställer en ”delikatesstallrik från Beirut” och blir som vanligt inte besviken. Jo på avsaknaden av rättigheter; får nöja mig med en cocacola istället för glaset rödvin.

Hittar en Swebuslinje för sista biten av resan. Den avgår en halvtimme före tåget, så jag får hoppa över kaffet på maten, men den är igengäld 21 kronor billigare och anländer Kalmar 12 minuter före tåget. Dessutom sparade jag ju in kostnaden för kaffet. Upptäcker att Swebus har gratis trådlös uppkoppling för sina resenärer. Vilken service! Får dock surfa och skriva som en blådåre för batteriet är svagt.

fotnot: Visserligen betyder kontinent ”stor sammanhängande landmassa”, men jag tror inte södra Sverige riktigt räknas till den kategorin. Men det låter flott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s