Det är inte lätt att låtsas vara världsvan. När maken och jag trillade in på Café Mejeriet i Vickleby (rekommenderas varmt!) sent igår kväll för att få varsin espresso föll jag för Absint på spritlistan.

”Hela köret med socker, vatten och sked”? frågade ägaren. ”Absolut” sa jag och undrade vad han menade. Absint har jag aldrig druckit, men (alltför?) många glas av olika arraker och pastiser har det blivit under åren.

Så kom kaffet och en liten bricka med en sked med perforerade hål i bladet, en ask tändstickor, en kanna vatten och tre sockerbitar. Vi satt på innergården i halvmörker så vi slapp publik. ”Hur gör man” väste jag till maken. ”Vad ska jag ha tändstickorna till?”. ”Förmodligen ska du dränka sockret i sprit och tända eld på bitarna sedan” sa den kemikunnige maken. ”Varför det?”. ”Ingen aning” svarade han och smuttade avslappnat på sin Calvados.

Nåväl. Jag la sockerbitarna i skeden, doppade ner allt i glaset och lyfte upp skeden och tände på. Sockret brann och jag släckte genom att hälla vatten på skeden. I stressen glömde jag först att skeden nog skulle vara över glaset så duken fick en skvätt sockerlösning på sig. Tur det var mörkt.

En googling när jag kom hem visade att jag gjort någorlunda rätt.  Johnny Depp gjorde så i filmen From Hell och i Moulin Rouge förekommer det ofta. Får man tro www.susning.nu så lär detta dock vara en modern företeelse som spritts genom ovannämnda filmer. Alltså blir det Absint i glas rakt upp och ner nästa gång. Fast lite roligt var det.