De flesta människor är överoptimistiska om sin egen karaktär. Påståendet kan jag personligen verifiera empiriskt, men äntligen har jag fått en vetenskaplig förklaring. I en essä i DN i helgen (tyvärr ej i nätupplagan) skriver Johan Bahlenberg om våra två olika jag. Ett långsiktigt rationellt och planerande jag och så det impulsiva jaget som söker omedelbar behovstillfredsställelse. Redan Platon liknade i Faidros människans själ vid en kusk som föröker styra en vagn som dras av två hästar med helt olika temperament. Den ena rationell, den andra  impulsiv.

I essän refererar Bahlenberg till en artikel i American Economic Review med den talande rubriken ”Paying Not to Go to The Gym” där artikelförfattarna visar att den genomsnittliga undersökta gymmedlemmen tränar så sällan att det hade varit billigare med ett klippkort. De flesta av oss överskattar hela tiden vår framtida självkontroll.  I morgon ska jag förresten gå upp tidigt och ta en stärkande morgonpromenad (men som vanligt kommer väl den impulsiva hästen ställa om väckarklockan).

”Det kom någonting emellan” sjöng Anders Lundin mycket träffsäkert i en låt som han spelade i sitt sommarprogram (Allt som jag inte hann). Jag är rädd att något kommer emellan mina planer för hösten om att äta nyttigare och motionera mera. Men nog kommer jag att utnyttja ett terminskort på gymmet?