Bok med spår av gnagare i

I min bokhylla  finns  antikvariat Mats Rehnströms katalog nummer 52, Ur Olof Lagercrantz bibliotek. Lagercrantz själv hade önskat att böckerna ur hans privata bibliotek skulle säljas efter hans död. Katalogen är i sig en njutningsfylld läsning där Mats Rehnström sätter in böckerna i sitt sammanhang och sorterar samlingen efter vad Olof Lagercrantz förmodligen använt böckerna till. ” Ett privatbibliotek är inget annat än början till en levnadsteckning” skriver Jesper Svedjedal i DN när han på Kultursidan anmäler Mats Rehnströms katalog (DN 4 september 2004). Svedjedal avslutar anmälan med att konstatera att ”för Olof Lagercrantz var konsten att läsa och skriva detsamma som konsten att leva.”.

Det tog mig många kvällar att välja vad jag skulle köpa ur samlingen. James Joyces Ulysseus i oiginalutgåva från 1922 låg utanför möjligheterna gräns med ett  pris på 20 000 kronor. Till sist valde jag denna bok för 400 kronor:

 

61. LAGERCRANTZ OLOF jungfrun och demonerna. En Karlfeldtsstudie. Sthlm , 1938. 186 (I) s. Häftad och till större delen ouppskuren. Nött och med märken efter gnagare i främre omslag och de första bladen. Med Olof Lagercrantz namnteckning.

James Joyce som följeslagare

Olof Lagercrantz berättar i sina publicerade dagböcker om hur skrivandet och litteraturforskningen blev som en räddning undan nattlig ångest från ett påfrestande arbete. Flera av hans böcker har tillkommit under vargtimmarna och i förordet till ”Om James Joyces Odysseus” skriver han om det pressande arbetet som chefredaktör på Dagens Nyheter under slutet på 60-talet. ”Det var Vietnamtid, studentuppror, prövningstid för vår demokrati….Jag stod i skärningspunkten av starka viljor och kände påfrestningarna starkt Jag skulle klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte var dag haft sällskap av Leopold Bloom och Stefan Dedalus i James Joyces roman Odysseus.”

Själv reste jag till Dublin med såväl Joyce roman som Lagercrantz handbok i juni 2001. Hela våren hade yrkesmässigt varit en tid av påfrestningar. Jag skulle också ha klarat mig sämre och lärt mig mindre av denna fruktbara tid om jag inte haft sällskap av Joyce och Lagercrantz.

Trängd mellan nya ägares krav och medarbetares frustration och oro blev Dublin den 16 juni 19041 den värld jag flydde till under nätternas vargtimmar. Att brottas med en litterär text som var i svåraste laget krävde den koncentration jag behövde för att kunna tränga bort oro och tunga tankar. Stärkt av litteraturens helande kraft bokade jag impulsivt resan till Dublin just inför den 16 juni.

Skulle Dublin uppmärksamma sin store son på denna dag? En son som gick i landsflykt 1904 och som under sin livstid aldrig förläts av sitt hemland för sina ”skandalösa” skriverier?

Men det var ingen risk att han skulle vara bortglömd. På James Joyce Institutet i Dublin rådde trivsamt kaos överallt och jag följde strömmen av besökare och hamnade i det ena seminariet efter det andra. De flesta låg långt över min nivå såväl språkmässigt som innehållsmässigt, men jag glömmer aldrig föredraget som Ken Monahan, institutets chef och systerson till James Joyce höll. Hans välkomsthälsning till oss när han berättade om hur hans mor alltid uppmanade honom att visserligen aldrig ljuga, men inte heller på något sätt antyda släktskapet med James Joyce. ”Vi lider tillräckligt mycket för hans skull ändå”. Nästan förundrat konstaterade han sedan att han nu som instittets chef blivit en celebritet tack vare släktskapet och kunde hälsa hundratals litteraturforskare från hela världen välkomna. Dessutom en ingenjör från Sverige, men det fick han aldrig veta.

Så vandrade gruppen ut på Dublins gator med Ken Monahan i spetsen. Jag hade Lagercrantz biografi i handen för att ha en chans att förstå vad vi besökte. Hela natten läste jag sedan Odysseus och texter som förut känts svårgenomträngliga öppnade sig och släppte in mig i en annan tid och till ett annat liv.

1 Hela James Joyces roman Odysseus utspelas under en enda dag – den 16 juni 1904.

Kjell Loväng och Knut Toring

I morgon, tisdagen den 13 november, visar SVT filmen ”På dessa skuldror” från 1948. Är ni som jag landsbygdsromantiker som får gåshud av att se en höhässja så missa inte den filmen. Den är baserad på Sven Edvin Saljes bonderomaner om Kjell Loväng som återvänder från storstaden till sin hembygd. Den första i serien, ”På dessa skuldror” kom 1942 och följdes av ”Människors rike” (filmen baserad på den boken visade tyvärr SVT redan i förra veckan. Sänd den igen tack. Filmerna skall ses i ordning).

Kjell Loväng återvänder motvilligt för att försöka rädda släktgården från faderns superi och brödernas svek, medan Vilhelm Moberg några år tidigare skildrar en mer psykologisk komplexitet i förhållandet mellan stad och land.

I Mobergs roman triologi om Knut Toring där första delen, ”Sömnlös” gavs ut 1937 är det huvudpersonens känsla av att hans själ går under i arbetes grottekvarn och jakt efter materiella rikedomar. Han möts av misstänksamhet när han återvänder till sin hembygd och ingen förstår hur han kan lämna välståndet och hustrun för att återvända till den hembygd han lämnat.

Knappast aktuella frågeställningar och livsval för oss idag då gränsen mellan stad och land lyckligtvis suddats ut. Men ändå för oss 50-talister och äldre en tid och en frågeställning vi känner igen oss i och en nostalgi vi väl kan få frossa i.

Och visst är vi många som känner en längtan tillbaka till det vi kallar hembygd. Kanske kan nedanstående dikt illustrera detta:

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

– men ej till människor!

Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Ur: Verner von Heidenstams: ”Ensamhetens tankar” Vallfart och vandringsår (1888)

Fynd i bokhyllan

Rensade lite i bokhyllorna i förmiddags. Jag behövde lite mer plats och så var dessutom hyllorna allmänt stökiga. Hittade en diktbok av Jörgen Nash, Rebellen i vårt röda blod från 1981. Minns ni honom? Han startade ett kollektiv i Drakabygget utanför Örkeljunga 1960 där han förutm att utveckla sitt konstnärskap dessutom iscensatte ett stort antal s.k. happenings.

Bläddrandet av diktsamlingen väcker minnen och ger bilder på näthinnan av hans fantastiska emaljkonstverk. Vill ni veta mer om honom, hustrun Liz Zwick och brodern Asger Jorn så besök gärna konsthallen i Örkelljunga (/www.drakabyggetkonsthall.com/). Hurvida han verkligen var den som halshögg ”Den lille havsfru” i Köpenhamn får vi dock aldrig veta.

Tack Patricia!

I min bokhylla finns en särskild plats för böcker som betyder mycket och som innehåller mycket ”livskunskap”. Här finns vid sidan av Owe Wikström (Ikonen i fickan m fl) och Tomas Sjödin (Eftervärme m fl) samtliga böcker av Patricia Tudor-Sandahl.

I förra veckan kom hennes senaste (för jag hoppas att det inte är den sista trots viss antydningar om detta) bok, I tacksamhetens tecken. Precis som de tidigare böckerna är det en läsupplevelse som, lite banalt kan sägas, får mig att utvecklas som människa.  ”Det finns tusen skäl att vara tacksam” skriver hon i inledningen. Ett skäl för mig är att ha fått ta del av hennes klokskap. Tack Patricia. Ni som inte läst hennes böcker tidigare har mycket att se fram emot.

Med cittran mot vinterförvaringen

Idag var det dags att låta sommarbilen få komma till vinterförvaring. Vemodigt, som alltid och kanske särskilt efter en sommar då väder och arbete gjort att turerna med 2CV:n blivit ovanligt få. Som lite tröst har jag valt att köra bilen till fars loge 25 mil bort. Resan gick igenom ett underbart vackert höstlandskap och som vanligt följde jag enbart vägar som finns inritade i vägkartan från 1960. Jag har därför idag haft nöjet att köra igenom många vackra samhällen i Sydsverige. Med start i Kalmar har jag passerat Smedby, Trekanten, Nybro, Madesjö, Örsjö, Emmaboda, Tingsryd, Urshult, Ryd, Lönsboda, Osby, Verum, Vittsjö, Skånes Fagerhult, Hishult och slutligen nått Ysby i Södra Halland.

Det här är en resa genom en förunderligt vackert landskap i höstens vackraste färger. Jag har passerat glittrande sjöar, rödmålade smålandslängor, vackra kyrkor, ängar, glesa tallskogar, bokskogar och vackra bondgårdar. Samt naturligtvis en del ödehus och nedlagda butiker och spår av gamla järnvägslinjer.

Ibland drabbades jag av vemod och tänkte på dikten Tankar, tystnad som finns i Roland Andréassons bok Rapport från resa i nedlagt land:

Vid inlandets avfolkade badplatser har jag rastat
Jag har suttit på lastbryggorna
vid alla nedlagda järnvägsstationer
och sett de upprivna spåren löpa åstad
mot sovande samhällen.
Med bortrationaliserade busslinjer
på sönderkörda landsvägar
har jag rest till de övergivna byarna,
där barnens röster legat kvar
som ekon över ogräsgröna grusplaner
vid de stängda skolhusen.

….

Men ibland kände jag stor glädje när jag passerade hus med studsmattor utanför och fullt med leksaker i trädgården och jag tänkte på hur homogent vårt land egentligen är då vi inte längre egentligen har någon stor skillnad mellan land och stad. Det handlar mer om det personliga valet. När jag arbetade med internationella kurser för ett antal år sedan var detta något som förundrade våra kursdeltagare från i stort sett alla utomeuropeiska länder: standarden och utbildningsnivån på den svenska landsbygden. Vi hade studiebesök på bondgårdar och i småindustri för att visa IT-utvecklingen på landsbygden och detta att möta en öländsk bonde som på bra engelska berättade och demonstrerade hur han var uppkopplad mot mejeriets databas imponerade stort.

Lite elakt

För en otränad och amatörmässig lyrikläsare så kändes Nini Flodquists Gobeläng som väldigt tidtypisk och i klass med de andra 40-talisterna (jag tänker bl a på Johannes Edfeldt och Erik Lindegren). Recensionen i BLM var dock inte nådig; Åke Janzon talar om ”poetisk hysteri” och citerar en grekisk kritiker som dräpt en annan debutant med orden ”lite mindre extas, min nådiga, och lite mer fruktplockning.”

Nu väntar jag på att recensionerna i dagspressen skall komma på mikrofilm så jag kan läsa även dessa.. Återkommer om detta.

Nini Flodquists Gobeläng

Idag kom kuvertet från Ryös antikvariat – tack så väldigt mycket. Väl inslaget i omslagspapper låg den lilla, tunna diktsamlingen Gobeläng från 1949. Det är Wahlström och Widstrand som gett ut den 76 sidiga diktsamlingen. Någon efterföljare fick den inte. Två år senare blev Frk Nini Flodquist Fru Ingrid Ekelöf. Därefter lade hon energin på maken och på makens litterära alster.

Hur är diktsamlingen? Återkommer om några dagar. Mitt ex är inte ens uppsprättat. Det känns högtidligt att ta fram kniven och nu efter 58 år vara den första som bläddrar och läser i detta ex.

Fru Ekelöf

Hundraårsdagen av Gunnar Ekelöfs födelse har inspirerat till en del läsning både om honom och av honom. Jag köpte den evigt alerta Lyrikvännen som hade ett temanummer om honom och där en artikel som bl a hans hustru Ingrid skrivit fanns. Inspirerad av detta har jag sökt vidare och funnit att även hon gett ut dikter. Året innan de gifte sig gav hon ut Gobeläng. Då var hennes efternamn Flodquist. Numera är det ingen större konst att få tag i antikvariska böcker utan det är bara att söka på Internet och beställa. Bekvämt, men inte lika roligt som när man besökte antikvariat så fort tillfälle gavs med en inköpslista i högsta hugg och med förhoppningar om god jaktlycka. Var i Stockholm på tjänsteresa dagen innan mitt intresse för fru Ekelöf väcktes och gick in på Ryös antikvariat. Hittade en del, men var ju ovetande om Gobeläng. Det visade sig nämligen efter Internetsökning att just detta antikvariat hade boken. Den är nu beställd och förhoppningsvis kommer den med posten i morgon så jag kan skriva om den efter helgen.

Gunnar Ekelöf 100 år

Det är i dagarna 100 år sedan Gunnar Ekelöf  föddes och det har uppmärksammats stort i media. Det har varit inspirerande att t ex läsa Mustafa Cans artikel om Ekelöf i söndagen DN eller att fördjupa sig i Lyrikvännens fina temanummer. Jag har också i helgen bläddrat i Olof Lagercrantz biografi över honom och naturligtvis läst en hel del dikter.

För mig hör Ekelöfs dikter ihop med Halmstadgruppens tavlor. Framför allt Sven Jonssons bilder beskriver samma mystik och eviga sökande som dikterna gör. Titta t ex på länken http://www6.halmstad.se/mjellby/ efter att du t ex läst Ekelöfs dikt En värld är varje människa:

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
I varje värld är tusen världar dolda

….

(Från Färjesång 1941)