Sista helgdagen idag. Sedan en kort arbetsvecka på två dagar innan allt är som vanligt igen. Läser på Språkrådets hemsida att i det gamla bondesamhället kallade man den arbetsperiod som vidtar efter en längre ledighet, t.ex. jul, för Oxveckorna. Det var långt tilll nästa ledighet och var en tid då man fick slita ont som en oxe. Nåja så farligt är det ju inte för de flesta av oss. Men visst är det skönt med lediga dagar.
Numera går vi inte enbart promenader utan vi karterar samtidigt. Det innebär att maken rundar postlådor och busshållplatsskyltar, går in några meter på alla framvägar och traskar runt kvarnar och enbusksnår medan jag ler ett fånigt ”han är faktiskt nykter”-leende till alla förbipasserande.
Väl hemma pustar jag ut framför brasan och gläds åt mina 5000 steg, medan maken som säkert gått 50% fler steg sätter sig framför datorn och skapar kartbilder. Se mer om detta på hans blogg.
En idealisk hobby. Jag får lite motion, maken mer motion och efter promenaderna kan jag sitta och läsa t ex nobelpristagaren Elinor Ostroms bok ”Allmänningen som samhällsinstitution” och glädjas åt att det finns en tredje väg för oss människor att skapa hållbara strukturer. Vi behöver inte bara välja mellan privatisering och statlig reglering. Vi kan göra saker tillsammans utan ekonomiska vinstintressen bara av viljan och insikten om värdet av att skapa gemensamma resurser.
Kartor för fritt utnyttjande kan vara en sådan gemensam resurs. Mer om detta på siten www.openstreetmap.org.
Läser i DN om hur språket förändrats under 20-talets första decennium. Ordet välja blev det ord som kulturredaktionen utsåg som det decenniets ord. Vi har nämligen slutat göra saker, istället väljer vi att göra saker. Politiker uttalar sig inte längre, de väljer att uttala sig och företag lanserar inte produkter utan väljer att lansera. Frekvensen av ordet välja i testarkivet hade på bara några år ökat med 30%
Förutom att välja så har vi också börjat leverera de senaste åren. Tidigare var leverera förbehållit handelsnäringen som levererade varor och tjänster, men nu levererar vi alla. Idrottsmän levererar resultat, offentliga sektorn levererar service till sina ”brukare” och politiker och företagledare levererar resultat till väljare och ägare.
I år ska jag leverera X miljoner i omsättning till företagets ägare, men först ska jag leverera en mugg varm choklad till min dotter. Planerar leverera ett nytt blogginlägg på söndag om jag inte väljer att göra något annat istället.
”Här i Resmo kyrka har vi firat jul i över 1000 år” . Det är julnattsmässa i kyrkan och prästens inledningsord får tankarna att svindla. Sedan 1000-talet har människor samlats där vi nu står. Generation efter generation har i krigstider, nödår, goda tider, fredstider mötts här i Resmo kyrka. En kyrka vars arkitektur är påverkad av anglosaxiska kyrkobyggnader då Ölänningarna på den tiden hade mycket kontaket med det danska Blekinge . Blekingar som hade varit på vikingatåg till England i slutet på 800-talet och sett och lärt av engelska kyrkobyggnader.
Så läses Lukasevangeliets text om natten i Betlehem. En text som lästs över hela världen långt innan Öland kristnades och Resmo kyrka byggdes.
Efter mässan far vi hem norrut över Alvaret, ett landskap som människor brukat i över 4000 år, Vi svänger in på Vickleby Bygata som i vanliga fall känns så genuint historisk, men som i denna natts perspektiv bara funnits i ett ögonblick av tiden.
Så landar vi i här och nu. Sitter i julnatten och lyssnar på Roseanne Cash, smuttar på julklappswhiskyn och pratar om allt och inget.
Har precis läst om den amerikanske filosofen och statsvetaren John Rawls. Han talar om ”the veil of ignorance”, ovetandets täckelse och med det menar han att ett samhälles välfärdssystem bör utformas utifrån tanken att vi medborgare var helt utan vetskap om vårt öde, sociala status och plats i hierarkin. Då skulle vi inte våga annat än att skapa ett välfärdssystem som garanterar de mest sårbara och minst priviligierade ett anständigt och drägligt liv.
Ett nyttig moralisk kompass och tankemönster när man är snabb att dela in människor i vi och dom. Debatten om de svårt cancersjuka som hotades av utförsäkring är ett tydligt exempel på när Rawls tankemönster fungerar. Där var det lätt att identifiera sig med de sjuka. Vi skulle ju alla kunna drabbas. Men den viktiga och nyttiga övningen är att träna sig att tänka vi om flyktingar, långtidsarbetslösa, fattiga. Här har vi en del att lära av John Rawls så att vi kan kalibrera vår moraliska kompass till ett mer osjälviskt och solidariskt förhållningssätt.
Vi är nu i år 5 efter Googles. En svindlande tanke så här på lördageftermiddagen. Det mesta av mitt liv har jag levt utan mobiltelefon, bärbar dator, Internet och Googles. Jag har ringt från telefonkiosker, slagit i uppslagsverk och köpt tippex för att rätta i skrivmaskinstext. Det gick att leva så också.
Minns en bekant vars 5-åriga dotter var övertygad om att TV:n kom före radion. ”För TV behöver vi mest”.
Läser nu Bodil Jönssons senaste bok ”10 år senare” och det är denna kloka kvinna som satt igång mina egna funderingar om dessa tekniska paradigmskiften jag hittills hunnit uppleva i mitt liv För tio år sedan kom Bodil Jönssons bok ”Tankar om tid” och den blev en otrolig succé som övesattes till över 25 språk och som bara i Sverige gavs ut i 600 000 exemplar. Jag har tänkt mycket på den boken i höst då jag i mitt arbete sysslat mycket med produktionsplanering där begreppet ställtid är så viktigt. Där handlar det mest om t ex omställningar av maskiner som är nödvändiga för den fortsatta processen. Det Bodil Jönsson resonerade om i sin bok var att begreppet är viktigt även i våra liv och för vårt välbefinnande. Vi människor behöver också ställtider mellan uppgifter för att må bra.
Hjulen har knappast börjat snurra långsammare idag utan för att orka med att leva i tiden efter googles behöver vi vara rädda om våra möjligheter till ställtider. Därför sätter jag punkt nu, stänger datorn, tittar på brasan en stund och laddar för kvällens umgänge med goda vänner.
Ser med spänning fram emot torsdagen då Nobelprisen delas ut. Tycker att Elinor Ostroms forskning om hur vi människor faktiskt med stor framgång kan förvalta gemensamma nyttigheter känns som ett ljus i det annars ganska pessimistiska nyhetsflödet. Göran Greider har skrivit en intressant essä om just hennes slutsatser.
Slutsatserna som Elinor Oström drar är att vi människor visst kan förvalta gemensamma nyttigheter och att det finns många goda exempel. Det som utmärker de goda exemplen är att det är brukarna själva som satt upp reglerna för det gemensamma nyttjandet och att man själv ser till att de efterlevs.
Kanske finns det ändå hopp för vår största gemensamma nyttighet -vår jord? Men då måste vi gräsrötter , enligt hennes forskning, vara med och ta ett stort ansvar och inte lämna allt i politikernas händer. Dags att aktivera sig med andra ord.
l
Idag var jag på presskonferens inför lanseringen av min pappas bok ” Så blev våra liv” (Kurt Karlsson). Det är ett tillfälle han inte själv fick uppleva då han gick bort för två år sedan. Men hans dröm har nu förverkligats postumt. Alla de berättelser han tecknade ner om hur livet för de vanliga människorna under förra seklet gestaltade sig finns nu tryckta och bevarade
Det är en dag av kluvna känslor för oss som stod honom nära. Sorg över att han inte längre finns hos oss och inte fick uppleva denna stora dag blandas med glädje över att boken ändå har kommit ut.
Jag har i många år haft förmånen att få verka i samma nätverk som Kronoberg läns landshövding Kristina Alsér. Före landshövdingsutnämningen var hon framgångsrik VD i ett småföretag och det är kanske den erfarenheten som gör att hon känns som en annorlunda, angelägen och mycket bra landshövding.
Upptäckte idag att hon numera kommunicerar direkt både till sina länsbor och till oss andra genom en egen blogg. De nya kommunikationsmedierna är verkligen spännande och ger nya kunskaper. Plötsligt blir samhällskunskap kött och blod och en avlägsen myndighetsperson en levande människa med ett personligt tilltal.
Har besökt världens enda(?) James Bond museum. Ligger i Nybro och hemsidan www.007museum.com beskriver upplevelsen bra. Mycket Bond var det. Grundaren Gunnar Schäfer har, lindrigt sagt, gått in helhjärtat i rollen som James Bond och bjöd generöst på sig själv (eller var det på James Bond?).
Som Citroën 2CV ägare är förstås favoritfilmen ”For your eyes only”. Titta på det här filmklippet från Youtube så förstår ni säkert.
Att Martini på Bonds manér skall vara ”shaken, not stirred” har jag vetat länge, men nu har min dryckeskunskap utökats till att även veta att den bästa Champagnen är av märket Bollinger.
Vår vinkällare, nåja – läs skrubb i källaren, innehåller tyvärr inte denna dryck så det får anstå till nästa helg att avnjuta ”For your eyes only” tillsammans med ett glas Bollinger.
Bodils blogg 