Var hemma i fredags med en trist förkylning och ett inflammerat knä.  Då ringer Niklas från Telia. En osannolikt hurtig och glad yngling som undrar hur vädret på Öland är och om jag är nöjd med mitt telefonabonnemang och med mitt bredband. Jag svarar artigt att jag är väldigt nöjd och han blir jätteglad. Tänk så lite det behövs för att glädja sina medmänniskor.

-Men du, säger han bekymrat, vem köper du din TV av?

Min TV? Det tar en stund för mig att förstå att han menar kanalutbud.

-Jag har bara de vanliga kanalerna.

-Oj, säger Niklas, och plötsligt känner jag mig väldigt gammal och omodern.

-När barnen bodde hemma hade vi fler kanaler förklarar jag.

Idiot tänker jag om mig själv. Det angår väl inte honom och varför behöver du förklara det.

Så följer en lång konversation om vad jag är intresserad av för program och Niklas chansar på att jag är en golfspelare och därför skulle behöva en kanal som visar mycket golftävlingar. När hans chansning visar sig vara fel är den glade ynglingen lite mer dämpad och tackar för sig och lägger på luren.

Jag vann såtillvida att jag inte köpt ett utökat kanalutbud, men fick ändå en obehaglig känsla av att ha blivit utvärderad och placerad i ”hopplös käring”-facket. Vänj dig, säger jag strängt till mig själv. Du räddade ju hans liv genom att inte berätta att du lyssnade på P1. Det hade han aldrig klarat att höra.

Sedan ringer Jeanette från Eon och är så bekymrad över att hon förlorat mig som kund, men samtidigt är så glad över att kunna erbjuda mig en fantastiskt bra prislista om jag byter tillbaka. För visst är du intresserad av ett lågt pris Bodil?

Och nu hade adrenalinet strömmat till. Den här matchen skulle jag vinna.

-Jag har valt GodEl av etiska skäl upplyste jag Jeanette. Och deras prislista är dessutom konkurrenskraftig och följer med när andra aktörer sänker. Det är skönt att göra affärer med bolag som satsar vinsten på humanitära projekt.

Det svaret stod inte i Jeanettes manual för säljsamtal för hon sa bara förvirrat ett tack så mycket och la på.

Jag ska vänja mig vid att vara hopplös käring.