Det är inne med klassiker

Publicerad den av
Svara

Dagen började bra. DN hade en intressant artikel om klassiker i litteraturen. Blev inspirerad till att börja med ett klassikertema i min läsning. Kanske redan ikväll. Vad finns i bokhyllan? Eyvind Johnsons Krilonserie har jag misslyckats med en gång. En andra chans? Kerstin Ekman skrev 1996 romanen ”Gör mig levande” som en pendang till Johnsons böcker. Får nog ta mig till biblioteket och låna den för parallelläsning.

Blir riktigt inspirerad till att lägga det lättsmälta deckarfrosseriet åt sidan och hitta mer tuggmotstånd. Ska kanske satsa på Söderbergs ”Doktor Glas” och parallläsa Ekmans allra senaste ”Mordets praktik” istället? Trevliga bekymmer att behöva fundera över sådana val.

Läser vidare i DNs artikel och måste förmedla ett citat från Peter Englund:

”Litteraturen tillåter oss ju att komma ut ur det enda liv som vi är dömda att leva. Vi är dömda att leva i en kropp vid en särskild tidpunkt på en särskild plats. Litteraturen hjälper oss att ta del av andra existenser. Den bryter vår ensamhet i oss själva. Den samtida litteraturen är samtida. Vi delar dess tid, även om vi bär andra kroppar och platser. Men klassikerna förflyttar oss också över tid. ”

Men nu kändes livet lite högtravande. Går ut och travar ved en stund först.

Fjärde åldern

Publicerad den av
Svara

”Den här boken ska jag inte köpa. Det är 19 år kvar tills jag blir 70”. Så klokt tänkte jag när jag läste om Patricia Tudor-Sandahls senaste bok ”Den fjärde åldern” . Jag har ju precis växt in i hennes bok ”Den tredje åldern” som behandlar livet mellan 50 och 70. Och den har ju stått i bokhyllan i 10 år.

Men i bokhandeln blev jag lite sugen. Spännande baksidestext, mycket ledig tid i helgen och ett väder som passar för att sitta framför en brasa och läsa. Man ska ju dessutom gynna sin lokala bokhandel.

Och så klok jag var. Den handlar egentligen inte så mycket om livet efter 70 -som Patricia Tudor-Sandahl benämner som den fjärde åldern utan faktiskt om de sju dödssynderna och hur de är i högsta grad levande i våra moderna liv. Det är en intressant och spännande läsning och kanske blir jag lite halvbildad. Men tyvärr har ju mitt intåg i den tredje åldern gjort att minnet inte är vad det varit.

”Säg det sju gånger” uppmanade en botanikprofessor min mamma och hennes medresenärer på en botanikresa när de fått lära sig en ny växt.

Får se: avund,avund,….vrede,vrede….frosseri,frosseri….girighet,girighet….vällust,vällust…..likgiltighet,likgiltighet ….högmod,högmod……

Där satt grundbegreppen. Nu gäller det att minnas allt klokt boken utvecklar runt varje gammal dödssynd. Men boken är ju min så det är bara att hämta den igen i bokhyllan.

Hishults konsthall

Publicerad den av
1

Kan man starta en konsthall med internationellt erkända utställare i en liten okänd by på gränsen mellan Halland och Småland? Naturligtvis inte. En helt hopplös affärsidé.

Tur att inte grundaren Kjell Åke Gustafsson visste detta. Han har drivit konsthallen sedan 1994, just byggt ut den och visar nu sin 94:e utställning: Anders Knutssons fantastiska trädmålningar.

Besök gärna konsthallen och bli påmind om styrkan i en människas vision. Virtuellt finns konsthallen på www.hishult.com. På riktigt finns den 20 kilometer öster om Laholm eller 20 kilometer väster om Markaryd. Besöker du den på riktigt kan du njuta av vackra omgivningar och god mat också.

Rosa ord

Publicerad den av
Svara

Metrobloggen har en tävling till förmån för Rosa Bandet insamlingen. Det går att rösta på insända SMS-dikter och varje röst kostar 10 kronor som går till insamlingen.  En vän till mig har skrivit den här:

Ovissheten är värst, sa folk när vi oroligt väntade.

Nej, vissheten är värre, sa syster min.

I ovissheten fanns det hopp.

Klickar du på länken Metrobloggen kan du läsa detta och 17 andra finalbidrag. Och rösta naturligtvis.

Slow -lev livet omsorgsfullt.

Publicerad den av
Svara

För många år sedan hade Telias personaltidning ett reportage om ett duktigt team av tekniker i Småland. Reportaget var välskrivet, men rubriken blev oförglömlig och drog löjets skimmer över hela teamet. ” I Urshult har teknikerna inte bråttom” tror jag det stod. Men egentligen var budskapet att man arbetade metodiskt och omsorgsfullt och gjorde rätt från början.

Lite av den filosofin finns i slow-rörelsen. Jag har just läst en bok av Carl Honoré: Slow. Lev livet långsamt (Bazar 2006). En bra, men ganska amerikansk bok. Känner dock att slow-rörelsen aldrig kommer lyfta i Sverige om vi fortsätter att betona långsamhet. Åtminstone för mig kryper det i kroppen av det ordet. Omsorgsfullt är en bättre benämning tycker jag. För det är vad slow-rörelsen egentligen handlar om. Omsorg om matlagning och matstunder, omsorg i arbetssysslor och omsorg om våra nära och kära.

Ansluter mig gärna till omsorgs-rörelsen. Var kan man teckna medlemsskap?

Konsumera eller konsumindre?

Publicerad den av
Svara

Den fyndiga rubriken är återvunnen (dvs stulen) från en reklamaffisch i Stockholms tunnelbana. Tror att det var reklam för en utbildning på Södertörns högskola. Själv försöker jag konsumindra prylar och istället konsumera upplevelser.

I lördags var jag på Vida konstmuseum på Öland.  Ett fantastiskt ställe att konsumera upplevelser på. Njöt av Ulf Trotzig, Bertil Vallien, Ulrica Hydman-Vallien, Lena Cronqvist  och många andra. Njöt också av kaffe och chokladkaka och reflekterade lite över att det mitt på Öland finns detta fantastiska museum och konsthall på över 2000 kvm helt  byggt av privata pengar. Deta till skillnad från ett annat fantastiskt museum i samma storleksklass nämligen Kalmar Konstmuseum som är till stor del skattefinansierad och byggt under stora protester och hätsk debatt. Och som spräckte den satta budgeten med råge. Det ställer till det i huvudet på en stackars kvinna som i grund och botten tycker att skattemedel är nödvändiga för ett bra kulturliv och att detta är en viktig del av välfärden.

Lite prylar konsumerade jag dock. Visste inte att jag behövde en ny brandsläckare förrän jag kom in i Vidas museibutik. Då visste jag att jag behövde det. En som var vit i grunden och dekorerad i svart av Ulrica Hydman-Vallien.

Gifta män

Publicerad den av
Svara

För många år sedan läste jag i Laholms Tidning en enkät där man gått ut på stan och frågat ett antal personer var de föredrog att handla i närbutiken eller åka till en stormarknad. En äldre man svarade ”jag handlar aldrig för jag är gift”. Vi har skrattat mycket åt detta och länge fanns urklippet uppsatt på kylskåpsdörren.
Idag när jag satt på tåget mellan Alvesta och Kalmar hör jag en man längre fram i kupén citera just detta enkätsvar för sin kollega. ”Man skulle kanske bo i Laholm” var kollegans kommentar. Vilket genomslag för Laholms Tidning och tänk vilket avtryck den lyckligt (?) gifte laholmaren tycks ha gjort i samhällsdebatten! Inte riktigt i klass med Anna Anka men ändå.
Själv har jag inte helghandlat idag för jag är lyckligt gift och maken handlade på väg hem från jobbet.

Den disträa trädgårdsmästaren

Publicerad den av
Svara

Sitter och tittar på Mandelmanns trädgård  på  TV och funderar på om jag ska börja odla hasselnötter. Det ser så mysigt ut att gå och plocka nötter i sin egen lund. Snygg korg hade han också. Och nästa år måste jag ha mycket rödbetor. Så går jag ut i köket för en kopp te. Oj med odiskad disk! Synd att det är min (o)tur. Och hoppsan. Köksvågen står framme och på den en skål med två kilo äpplen. Gjorde jag aldrig något mos igår? Och var tog korgen med de äpplen som ska slås in i silkespapper vägen? Står den kvar ute?

Men en vacker ros blev jag faktiskt färdig att både plocka och sätta i vas. Den står så fint och oberörd på soffbordet tillsammans med 3 dagars gamla DN i drivor omkring sig. ”Rosor är ändå rosor // om än i sprucket krus”. Och på fredag kommer mor och faster. De längtar säkert efter att göra äpplemos.

Skördefest på Öland

Publicerad den av
Svara

Så har Öland haft ännu en lyckad skördefest.  Konstnatt, utställningar, teater, grönsaksförsäljning, konserter, kulinariska upplevelser, loppmarknader… och…och… Massor med besökare från när och fjärran. Den här helgen lär vara den bästa tuisthelgen på Öland och ett arrangemang som sätter landskapet på kartan ordentligt.

Tänker varje år att en mer handfast illustration av visionens kraft och möjlighet har jag aldrig upplevt än detta.  I mitten på 90-talet var jag på ett seminarium där vi företagsrepresentanter skulle presentera projekt för masterstudenter och attrahera dem för att ägna tid och kraft åt just vår verksamhet som ett led i deras utbildning. Dåvarande hotellägaren till Strand Hotell i Borgholm Rolf Attoff var där och presenterade en idé från ön Jersey där man varje år hade en berömd matvecka. ”Detta skulle vi kunna göra på Öland” sa han och beskrev ön som Sveriges Provence med enorma möjligheter att utveckla en höstturism kring mat och skörd. Tror inte jag var den enda som tyckte det lät väl otroligt. ”Inte är väl Öland lika fantastiskt som kanalön Jersey eller Provence”.

Men fel hade vi. Den fantastiska visionen han målade upp är vida överträffad idag när vi trängs i massor på Ölands alla bygator. Har ni inte varit här ännu så välkomna till Öland, ”Sveriges Provence” sista helgen i september nästa år.