Dagen började bra. DN hade en intressant artikel om klassiker i litteraturen. Blev inspirerad till att börja med ett klassikertema i min läsning. Kanske redan ikväll. Vad finns i bokhyllan? Eyvind Johnsons Krilonserie har jag misslyckats med en gång. En andra chans? Kerstin Ekman skrev 1996 romanen ”Gör mig levande” som en pendang till Johnsons böcker. Får nog ta mig till biblioteket och låna den för parallelläsning.

Blir riktigt inspirerad till att lägga det lättsmälta deckarfrosseriet åt sidan och hitta mer tuggmotstånd. Ska kanske satsa på Söderbergs ”Doktor Glas” och parallläsa Ekmans allra senaste ”Mordets praktik” istället? Trevliga bekymmer att behöva fundera över sådana val.

Läser vidare i DNs artikel och måste förmedla ett citat från Peter Englund:

”Litteraturen tillåter oss ju att komma ut ur det enda liv som vi är dömda att leva. Vi är dömda att leva i en kropp vid en särskild tidpunkt på en särskild plats. Litteraturen hjälper oss att ta del av andra existenser. Den bryter vår ensamhet i oss själva. Den samtida litteraturen är samtida. Vi delar dess tid, även om vi bär andra kroppar och platser. Men klassikerna förflyttar oss också över tid. ”

Men nu kändes livet lite högtravande. Går ut och travar ved en stund först.