På lördag är det dags igen. Då ska maken, jag och lillcittran ta oss till Ronneby Brunnspark för att medverka på bilutställningen där. Skicket som min kära hobbybil befinner sig i lämnar mycket övrigt att önska, men just i Citroenmontern vågar vi visa den i. Där är stilen och stämningen lite mer avslappnad än i de andra montrarna. Kanske så att det är med bilar som med hundar: sådan matte sådan bil?
Sitter och förbereder en personalutvecklingsdag som jag ska genomföra på måndag. Temat skall vara att utveckla vårt företags varumärke; diskutera hur vi uppfattas, hur vi vill uppfattas och hur vi överbryggar skillnaden.
Utmaningen är att inte trilla in i alltför många teoretiska begrepp utan att hålla presentationen och diskussionen konkret och jordnära och mycket ingenjörsmässig. Jag har just gjort en lista på ord som jag inte ska använda: kärnvärde, brand, trademark, värderingsgrund, mission. Halvvägs in i seminariet ska jag lansera ordet varumärke som etikett på vad vi faktiskt pratat om fram till dess. Förhoppn ingsvis har vi då kommit fram till att ett varumärke består av grafisk profil, produkternas utformning, vårt bemötande och sätt att vara samt utseendet på lokaler, kontor, bilar etc
Måndagen blir onekligen en spännande dag. På söndag kväll tycker jag kanske att den ser ut att bli väl spännande. Eftersom jag nyligen gått på kurs om ”ditt personliga varumärke” får jag väl konstatera att detta att kasta sig ut på djupt vatten kanske är en del av mitt personliga varumärke.
Dessutom är måndagen viktig av ett annat skäl; Det är ju Bloomsday dvs den dag då James Joyce bok Ulysseus utspelar sig. Mer om detta på måndag kväll. Nu återgår jag till tankekartorna kring varumärken.
Vill vidarebefordra ett tips om bloggen www.kardemums.blogspot.com. Här skriver Viktoria Schiöler trevligt och lättsamt om mat och bjuder på fina recept. Min ”cliff-hanger” från igår då jag lovade avslöja vad litteraturvetaren Niklas Schiöler åt på sin födelsedag får sin förklaring i Viktorias blogg (1 juni). Hoppas inte maken läser det här blogginlägget för jag funderar på att härmas.
I april skrev jag om vänsterhänthet och hur jag efter att ha läst Niklas Schiölers essäsamling ”Avig eller rätt” plötsligt såg min kuriosa i personligheten med helt nya ögon.
Med tanke på religionernas aktiva roll i att förskjuta vänsterhänthet kunde jag inte låta bli att lyssna av Svenska Kyrkans inställning. Där verkade minnet vara kort för där tycks det idag vara en icke-fråga.
Sålunda kan jag obekymrat fortsätta knattra ner sådana här kvasidjupsinnigheter med vänster pekfinger. I nästa inlägg ska jag avslöja vad Niklas Schiöler åt på sin födelsedag. Tala om obegripliga och halsbrytande ämneskast. Men det är kanske typiskt för en vänsterhänt?
Det första numret av Svenska Kalle Anka som jag skrev om häromdagen är nu sålt. Slutpriset blev svindlande 105 600 kronor. Samtidigt auktionerades första numret av svenska Fantomen ut. Den betingade ett pris på 16 600. Mer rimligt för mig. Men jag satsar på att mina egna dyrgripar som Fantomens Bröllopsnummer och Få-barn-nummer stiger i värde. dock får erkännas att skicket är ganska uselt. Tidningarna är lästa! Varför köpte jag inte två ex och la det ena i bankfacket?
Läste i dagens DN om litteraturfestivalen i den Walesiska staden Hay. Det är en stad med 1500 invånare och ett trettiotal antikvariat. En civiliserad plats med andra ord. 1988 arrangerade staden sin första litteraturfestival. Då kom det 1200 besökare. Förra året kom 80 000! Årets festival har haft föreläsningar av Åsne Seierstad, Martin Amis, Ian McEwan och Karen Armstrong.
Var finns Sveriges blivande svar på Hay? Finns det en potential i bygderna i gränstrakten mellan Småland och Blekinge? Tingsryd, Bälganet, Karlshamn och Olofström har alla fantastiskt fina antikvariat. Nu har jag kastat handsken och åtar mig att åka till Hay nästa år för att göra en förstudie.
Jag köpte på Internet en tågbiljett mellan Helsingborg och Laholm. Valde en ombokningsbar för att få full flexibilitet. Det behövde jag så glad i hågen gick jag in på Helsingborgs station för att byta den mot en biljett på ett senare tåg. Stationen? Jag stod på ett apotek! ”Här finns ingen station längre” upplyste en vänlig vitrockad dam. ”Pressbyrån sköter biljettförsäljningen numera”.
Pressbyrån kunde tyvärr inte hjälpa till för biljetten var inte köpt där. Istället blev det 15 minuters väntan i telefonkö innan jag kom fram till SJ:s kundtjänst. Där lyckades jag köpa en ny biljett och fick ett löfte att kunna lösa in den gamla på en station inom 90 dagar. Ska jag få ut mina 85 kronor måste jag alltså hitta en station i sommar. Det verkar vara ungefär lika svårt som att hitta ett postkontor. Kommer säkert besöka många frisörer, apotek och pubar i sommar där det tidigare funnits en station.
fortsättning följer…
Jag har varit i England över helgen. Känner mig fortfarande glad av all vänlighet jag mötte. Och då tänker jag inte bara på mina fantastiska vänner jag mötte utan också på alla butiksbiträden, servitriser, museianställda som överröste oss med alla dessa fina uttryck som ”have a nice day, love”, ”Thank you so much, dear”, ”Lovely”, ”I am so sorry”. Och alla la känsla bakom orden!
Nu är jag tillbaka i Sverige och har just handlat. Knappt tack eller ögonkontakt.
England: jag längtar tillbaks!
Så var det äntligen dags. Kalmar konstmuseum stod färdigt efter sju sorger och åtta bedrövelser. Bygget har kantats av hätsk lokal debatt, överklaganden och galopperande kostnader. Men nu var det dags för landshövdingen, kommunalrådet och kulturministern att inviga museet. Vi var många förväntansfulla besökare som strömmade in i byggnaden. Intrycket? Det är härligt att bo i Kalmar. Tänk att ha ett konstmuseum värt namnet att slinka in titt som tätt. Det blir en given punkt på ”måste-listan” när det kommer besökare till stan.
I lördags kunde vi se Swetlana hegers utställning ”Smoke”. Först med egna ögon och då med ett litet besviket ”jaså”. Sedan efter att ha lyssnat på ett samtal mellan konstnärinnan och curatorn Martin Schibli med en annorlunda blick och plötsligt blev hennes collage så mycket mer givande och intressanta. Guy Ben.Ners film ”Stealing Beauty” som utspelar sig på Ikea-varuhus var en pärla redan från början.
Ute i parken står sedan Daniel Segerbergs ”raukar” av förpackningsmaterial och förvandlar för några månader parkens utseende.
Jag tycker Alvesta station är en av landets trevligaste. Här väntar jag gärna på ett tåg. Det är ett klassiskt stationshus där den övre väntsalen förvandlats till en trevlig utställningslokal och de gamla kontrosutrymmena hyrts ut till ett antikvariat. En trivsam miljö att tillbringa tiden mellan två tåg. Just nu pågår det en design och hantverksutställning i lokalerna. Det är elevarbeten från Grimslövs folkhögskola.
Räcker tiden till så finns det faktiskt möjlighet att sitta och fika inne på Pressbyrån.
Bodils blogg 