Kategoriarkiv: kultur

Dödsmask och lustgård

Publicerad den av
Svara

”Till Boel av tillgivna vännerna Kickan och Alex julafton 1952”.

Hittade texten i Gullbergs diktsamling ”Dödsmask och lustgård” i halvfranskt band som jag köpte på antikvariat i Tingsryd häromdagen.

Känns nästan lite för privat att Boel, Kickan och Alex finns i min bokhylla. Vilka är de? Lever de ännu? Blev Boel glad över julklappen och läste hon Gullbergs dikter?

Jag har i alla fall läst dikterna nu och bitvis skämts över att jag är så obildad att jag inte vet vad karyatid är eller vem Faëton var och bara till nöds förstår de bibliska och hellenistiska associationerna. Jag hoppas Boel klarade detta bättre i tiden före Google.

Starkast intryck gjorde dock dikten med rötterna och associationerna till Småland; dikten om Gullbergs förfader orgelmästaren och bonden Johan Magnusson från Lemnhults socken.

Konflikten mellan skapande och försörjning uttrycker Gullberg så här lakoniskt:

Den som bygger en orgel åt Gud
låter sin gård förfalla.

Hela dikten  finns att läsa på nedanstående länk:

http://www.mars11.net/corner/backebo.htm

fotnot: karyatid=kvinnoskulptur i naturlig eller halvt naturlig storlek som används som stöd i stället för en kolonn

Faëton=Solguden Heleos son.

Jag vill inte vara allas broder

Publicerad den av
Svara

Orden ”Jag vill inte vara allas broder.” är sagda av Harry Schein och är hämtade från en mycket välskriven, tänkvärd och provocerande artikel av Lena Andersson (DN 22 maj 2010) som jag nyss läst.

Hon delar upp begreppet vänskap i två plan. Dels den individuella mot enskilda människor där varsamhet, respekt för individen ska råda, dels den samhälleliga där vänskap kan bli exkluderande och farligt.

Vi ska ha ett friktionssamhälle menar hon. Och detta för att vänskap på ett samhälleligt plan blir farligt och exkluderande. ”Vi” har det så trevligt, vi vill inte bo grannar med…..osv.

Vänskap som samhälleligt ideal innebär alltid att vänskapen hotas och att mörka krafter lätt tar över. Vilks blir här en störande provokatör, medan i ett friktionssamhälle accepterar vi ramverket yttrandefriheten och blir därmed paradoxalt mer accepterande.

Spännande tankar och väl värda att ventilera med mina vänner på det privata planet.

Klicka gärna på länken ovan och läs artikeln själva. Kan bli en trevlig utgångspunkt till en djup debatt vänner emellan.

Sinnesfrid

Publicerad den av
Svara

Påverkar Internet vår hjärnas sätt att arbeta? Skadar den vår förmåga till djupläsning och koncentration?

Nickolas Carr menar det i sin bok ”Shallows” där han hävdar att internetanvändandet förändrar vårt sätt att tänka, läsa och minnas.

Sant eller inte. Sommaren är en utmärkt tid att skapa utrymme för koncentration på en uppgift i taget istället för det ständiga ”många bollar i luften”-livet. För mig passar läsning av böcker med lite tuggmotstånd bäst. Som vanligt börjar jag med Pirsigs ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Den påverkade mig djupt när jag var ung och den ger mig fortfarande intressanta tankespår.

I nästa vecka är det den 16 juni – dagen då James Joyces roman ”Ulysseus” utspelar sig. En mycket god ursäkt till att fördjupa sig i en bok som kräver mycket, men ger mångdubbelt tillbaka.
Djupläsning är min väg till kontemplation och långsamhet för att få ökad sinnesfrid. En motvikt mot det spännande och hetsiga livet som surfare och bloggare på Internet. Fast bloggandet skänker mig en möjlighet att sjunka in i en koncentration och välgörande fokusering och ibland få uppleva den euforiska känslan av flyt, ”flow”.

inget att bevisa…jag är fri

Publicerad den av
Svara

”Jag har inget jag måste göra: inga krav, inget att bevisa…jag är fri”.

Orden är Louise Bourgeois och de stod på en papperslapp i hennes ateljé. Bourgeois gick ur tiden i dagarna 99 år gammal och var verksam som konstnär in i det sista. Kanske var det mantrat på lappen som var nyckeln till hennes stora skaparkraft.

Själv minns jag med glädje hennes utställningar på Lousiana konstmuseum och på Wanås i Skåne. Kanske blir det skulpturen av en jättespindel, Mama, som blir vad som framförallt går till eftervärlden, men även de enkla orden på papperslappen är väl värda att begrunda

Pingsten som försvann

Publicerad den av
Svara

Det är pingsthelg. Hänryckningens tid och i kyrkan firas ”att den helige andes gav sig tillkänna för apostlarna i Jerusalem (Apg. 2:1-13, 37-39). Själv är jag mest hänryckt över det underbara sommarvädret och att trädgårdens blomning formligen exploderat.

Minns många pingstar; konfirmationer, bröllop och trevliga minisemestrar. Men kommer jag minnas den här pingsten? Nej, det är ju en vanlig helg, även om den i år bjuder på trevligt väder här på Öland.

Trots att jag är arbetsgivare och borde glädjas åt den höga produktiviteten jag får ut i maj när annandag pingst är avskaffad och 1 maj inföll på en lördag är jag lite besviken. Jag saknar fortfarande annandag pingst och skule gärna fira tredjedag pingst också. Det skrev jag om för två år sedan och lovade mig själv att alltid ta ut semester på gamla annandag pingst. Men inte heller i år har jag lyckats. Fast jag tog några timmar ledigt i går och firade ”lilla pingstafton”.

http://bodilanjar.wordpress.com/2008/05/11/tredjedag-pingst/

En Meccanoflicka berättar

Publicerad den av
1

Kristihimmelsfärdsdagen 2010. Det ösregnar ute. Minns tydligt en Kristihimmelsfärdsdag för 11 år sedan då vädret var likadant. Den då 12-årige sonen och jag ägnade hela den dagen åt att bygga en lyftkran i Meccano. Jag är nämligen stolt ägare till Meccanolåda nummer 4 som jag önskade och fick i 40-årspresent av maken. Presenten var inspirerad Jan Myrdals fantastiska bok ”En Meccanopojke berättar” (Wikens förlag 1989).

Får erkänna att jag sedan den dagen inte byggt med mitt Meccano. Men idag är det kanske lämpligt? En helikopter kanske? Eller är jag kanske en teoretisk Meccanoflicka som istället ska fördjupa mig i omläsning av Myrdals bok och lite surfande till spännande Meccanosidor?

Blir du inspirerad? Börja med www.internationalmeccanomen.org.uk/

När Greta Garbo kom till Högsby

Publicerad den av
Svara

Nästan alla svenska inlandskommuner kan erbjuda sina besökare orörd natur, vackra sjöar och vattendrag samt spännande lokala sevärdheter. Det gäller även Högsby, en inlandskommun i Kalmar län med 6000 invånare. Här finns ett vackert tingshus från 1917 ritat av arkitekt Fred Olsson. Vidare rinner den vackra och fiskrika Emån genom kommunen.

Men det räcker inte riktigt för att locka till sig stora skaror besökare. Sverige har helt enkelt för många förhoppningsfulla kommuner som kämpar om en alltför begränsad turistskara. Det gällde även för Högsby.

Då minns någon att man hört någon berätta att någon visste att Greta Garbo faktiskt var född i Högsby. Att Greta Garbos mamma hade sina rötter i Högsby var känt, men nu sa alltså ryktet att mamman faktiskt varit hemma i sitt föräldrahem vid tiden för Gretas födelse och att Greta föddes i mormor och morfars torp.

Det sägs ju lite elakt att för kvällstidningsjournalist gäller regeln att ”Kolla aldrig en god historia”. Den regeln gällde även i Högsby den dagen. En världsstjärna var ju född i Högsby. Naturligtvis måste man öppna ett Greta Garbo museum. för något sådant fanns inte och en lämpligare placering än hennes födelseort är ju svårt att tänka sig?

Efter att nyheten kablats ut till en förvånad omvärld tog det bara en dag innan Stockholmstidningarna gav svar på tal. Ryktet om att Greta Garbo fötts i Högsby var ogrundat. Enligt hennes födelseattest var hon född i Stockholm och ingen annanstans. Men vad gjorde det? Högsby hade ju fått en plats i rampljuset och att Garbos rötter fanns där kunde ju ingen förneka. Planerna på ett museum fortskred. Problemet var bara att man inte hade någonting att visa upp. Men ibland överträffar ju verkligheten dikten och en dag blev man kontaktad av en kvinna i Malmö som erbjöd sig att deponera delar av sin samling fotografier från filminspelningarna. En fantastisk grundplåt och med den som bas öppnades världens enda Greta Garbo museum 1998 på Storgatan i Högsby. Förutom fotografierna finns här även en del kostymer från filmerna, bl a från Gösta Berlings saga.

Besök gärna museet. Det är värt en omväg.

Klättergrodan

Publicerad den av
Svara

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Trodde att Ferlin var sönderälskad, men efter att ha sett en fantastisk pjäs av Lokalteatern i Kalmar med  Ferlin som tema så  gick jag raka vägen till bokhyllan och började läsa om hans dikter.  Och visst har han överlevt min tonåriga sönderläsning och visst finns det så mycket mer än ”Barfotabarn” och ”Inte ens en liten grå fågel”.  Ovanstående dikt, ”Klättergrodan” till exempel.  Den har gett namn till pjäsen där en utbränd schlagerförfattare får gå tillbaks i i tiden och möta Nils Ferlin och hans samtida författarbröder och -systrar på Cafe Cosmopolite. Levande 1900-tals historia i ord, bild och musik.

Elfte generationens Långarydssläkting

Publicerad den av
9

Fick just ett brev från släktföreningen för världens största kartlagda släkt, Långarydssläkten. Jag är tydligen en del av elfte generationen som härstammar från bonden och kyrkvärden Nils Andersson med hustru Börta. De levde i Våthults församling i västra Småland på 1600-talet. Tanken svindlar och jag läser släktträdet baklänges: pappa Kurt, farfar Georg, farfarsfar Viktor, farfarsfarfar Gustav…Så långt finns det släktberättelser som lyfter fram namn och årtal till kött och blod. Men sedan får fantasin och de generella historiekunskaperna ta vid.

Barnsligt roligt känns det. 12 september blir det släktträff i Långaryds kyrka. Hoppas inte alla 99000 nu levande släktingar kommer. Men gärna många. Och släktvapen finns både som tygmärke, flagga och servett. Hemsidan avslöjar också att det i min hemkommun finns 39 andra ättlingar. Egen liten släktträff kanske?

Kära Dick Harrison och Bodil Jönsson, visst är det roligt för er att få veta att ni är släkt med mig? Och bloggläsare hör av er så vi kan lista ut hurvida vi är bryllingars bryllingar eller inte.