På lördag är det dags igen. Då ska maken, jag och lillcittran ta oss till Ronneby Brunnspark för att medverka på bilutställningen där. Skicket som min kära hobbybil befinner sig i lämnar mycket övrigt att önska, men just i Citroenmontern vågar vi visa den i. Där är stilen och stämningen lite mer avslappnad än i de andra montrarna. Kanske så att det är med bilar som med hundar: sådan matte sådan bil?
Jag läste i DN i morse en essä av den alltid så inspirerande Claes Hylinger. Han skrev om vilken litteratur han fann lämplig när han tvingades till sängläge av ett ryggskott. Får erkänna att jag tror att hans bokval skulle vara väl tungt för mig om jag drabbades av en sådan åkomma.
En av böckerna han läste var av upptäcksresande sir Richard Burton: ”Personal Narrative of a Pilgrimage to Al-Madinah and Meccah”. Där beskriver Burton vad det arabiska ordet ”Keif” står för:
”njuta av den animaliska existensen, den passiva sinnlighetens vällust, dåsighetens behag, den drömlika stillheten”
Avslutar nu dagens blogg för att pröva på lite keif.
Dags att börja sommarens omläsning. Har tagit fram den nästan sönderfallna pocketboken av Robert Pirsig: ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Ni som inte är intresserade av motorcyklar: sluta inte läs nu. Jag har inte körkort för motorcykel, har aldrig suttit på en dylik och aldrig drömt om det. Boken är fantastisk ur andra aspekter. Ni som är intresserade av motorcyklar: bli inte besvikna. Den handlar inte så mycket om skötsel utan mer om livet. Ni får läsa något annat om ni har problem med topplocket.
Som ordet ”Zen” antyder så är det en typisk 70-talsbok. Österländs filosofi blandad med västerländsk rationalitet. Det fanns hyllmetrar av böcker med sådana teman på slutet av 60-talet och fram under 70-talet. Men den här har överlevt tycker jag. I min bokhylla står det slitna läsexemplaret bredvid den engelska upplagan samt en snygg inbunden svensk översättning och några handböcker om hur boken ska läsas och förstås.
Men allra bäst är att öppna den och utan att snegla i handböckerna hoppa upp på bönpallen och följa författaren från Minneapolis och över prärien västerut och samtidigt på ett annat plan följa honom i resonemangen kring begreppen kvalitet och kunskap.
Intresserad? Såg på Bokus att den svenska upplagan tycks vara slutsåld, men att den engelska fanns i ett antal olika upplagor. Men det finns ju antikvariat…
I morgon är det ”Blooms day”. Det är just den 16 juni som James Joyces berömda roman ”Odysseus” utspelar sig. James Joyce har i detalj beskrivit vad som hände några fiktiva personer i Dublin den 16 juni 1904 (Stephen Dedalus, Leopold och Molly Bloom m fl). Det är en fantastisk roman som en glad amatör som jag aldrig blir färdig med och helt förstår. Men den erbjuder härliga läsupplevelser (man behöver bara läsa lite i taget och gärna med Olof Lagercrantz handbok ”Om James Joyces Ulysseus” bredvid sig) och trevliga ursäkter till resor.
Två gånger, 2001 och 2004, har jag varit i Dublin den 16 juni och besökt James Joyce Institutet och njutit av folklivet, uppläsningar, föreläsningar, teater och rundvandringar. Varje år vid den här tiden frågar jag mig varför jag inte blivit färdig att resa till Dublin. Men nästa år ska jag banne mig…
Känns Odysseus för tung att börja med så läs gärna hans ”Ett porträtt av konstnären som ung” eller läs Brenda Maddox biografi över James hustru Nora.
Men missa inte att högtidighålla den 16 juni. En berömd måltid ur Odysseus man kan kopiera äe den som Leopold Bloom åt på Davy Byrne: rödvin och sandwich med gorgonzola. En Guinness kan ju också vara lämpligt att dricka denna dag.
Sitter och förbereder en personalutvecklingsdag som jag ska genomföra på måndag. Temat skall vara att utveckla vårt företags varumärke; diskutera hur vi uppfattas, hur vi vill uppfattas och hur vi överbryggar skillnaden.
Utmaningen är att inte trilla in i alltför många teoretiska begrepp utan att hålla presentationen och diskussionen konkret och jordnära och mycket ingenjörsmässig. Jag har just gjort en lista på ord som jag inte ska använda: kärnvärde, brand, trademark, värderingsgrund, mission. Halvvägs in i seminariet ska jag lansera ordet varumärke som etikett på vad vi faktiskt pratat om fram till dess. Förhoppn ingsvis har vi då kommit fram till att ett varumärke består av grafisk profil, produkternas utformning, vårt bemötande och sätt att vara samt utseendet på lokaler, kontor, bilar etc
Måndagen blir onekligen en spännande dag. På söndag kväll tycker jag kanske att den ser ut att bli väl spännande. Eftersom jag nyligen gått på kurs om ”ditt personliga varumärke” får jag väl konstatera att detta att kasta sig ut på djupt vatten kanske är en del av mitt personliga varumärke.
Dessutom är måndagen viktig av ett annat skäl; Det är ju Bloomsday dvs den dag då James Joyce bok Ulysseus utspelar sig. Mer om detta på måndag kväll. Nu återgår jag till tankekartorna kring varumärken.
Vill vidarebefordra ett tips om bloggen www.kardemums.blogspot.com. Här skriver Viktoria Schiöler trevligt och lättsamt om mat och bjuder på fina recept. Min ”cliff-hanger” från igår då jag lovade avslöja vad litteraturvetaren Niklas Schiöler åt på sin födelsedag får sin förklaring i Viktorias blogg (1 juni). Hoppas inte maken läser det här blogginlägget för jag funderar på att härmas.
I april skrev jag om vänsterhänthet och hur jag efter att ha läst Niklas Schiölers essäsamling ”Avig eller rätt” plötsligt såg min kuriosa i personligheten med helt nya ögon.
Med tanke på religionernas aktiva roll i att förskjuta vänsterhänthet kunde jag inte låta bli att lyssna av Svenska Kyrkans inställning. Där verkade minnet vara kort för där tycks det idag vara en icke-fråga.
Sålunda kan jag obekymrat fortsätta knattra ner sådana här kvasidjupsinnigheter med vänster pekfinger. I nästa inlägg ska jag avslöja vad Niklas Schiöler åt på sin födelsedag. Tala om obegripliga och halsbrytande ämneskast. Men det är kanske typiskt för en vänsterhänt?
Det första numret av Svenska Kalle Anka som jag skrev om häromdagen är nu sålt. Slutpriset blev svindlande 105 600 kronor. Samtidigt auktionerades första numret av svenska Fantomen ut. Den betingade ett pris på 16 600. Mer rimligt för mig. Men jag satsar på att mina egna dyrgripar som Fantomens Bröllopsnummer och Få-barn-nummer stiger i värde. dock får erkännas att skicket är ganska uselt. Tidningarna är lästa! Varför köpte jag inte två ex och la det ena i bankfacket?
Visserligen drömmer jag om att vandra pilgrimsleden igenom norra Spanien till Santiago de Compostela, men tipset i tidskriften Amos kan ju vara ett alternativ tills det rätta tillfället infinner sig. Brita Häll skriver om sin vandring till ”Mammons tempel”, Ikea. Och varför inte? Även medeltida pilgrimsfärder lär ha varit big business med all kommers längs vägen och vid målet. Trakter som genomkorsades av pilgrimsleder kunde glädja sig åt stor ekonomisk tillväxt för att tala nutidens språk.
Så efter att först chockerats när Göran Everdahl berättade om den moderna pilgrimsfärden i lördagens Spanare i P1, därefter smålett åt idén och slutligen avnjutit Brita Hälls utmärkta artikel om sin vandring funderar jag nu på att pilgrimsvandra till…
Men drömmen om Santiago de Compostela lever kvar. Inga värmeljuserbjudande i världen kan förta ett sådant mål.
Läste att första numret på svenska av Kalle anka är till salu. Högsta budet är just nu över 80000. Säljaren är dödsboet efter Laholmsoriginalet Nore Norold.
I Kalle Linds program ”Snedtänkt” berättar Kathinka Lindhe om Nores liv:
https://sverigesradio.se/avsnitt/om-nore-norold
Själv minns jag Nore Norold från mitt sommarjobb i Laholms Bokhandel på mitten av 70-talet (mitt första och finaste betygsomdöme fick jag därifrån av bokhandlare Alf Göransson som skrev att ”min boksynthet var till stor nytta och glädje”. Ni märker att jag 30 år senare fortfarande är stolt över detta).
Nore kom in minst en gång om dagen och köpte ett frimärke. ”Till firman”. Han skulle ha ett skrivet kvitto varje gång och det skulle stå ”kontorsmateriel på kvittot för då kunde han dra av momsen. Detta skattebrott då frimärken inte var momsbelagda hoppas jag nu är preskriberat. Som 18-årigt biträde vågade jag inte göra annat än skriva ut dessa otaliga kvitton.
Kanske är det så man blir rik? Själv äger jag inget ex av den första Kalle Ankan. Däremot ett faksimiltryck av tidningen som gavs ut vid 50-årsjubileet 1998. Någon som vill ge ett pris? Jag kan skriva ett kvitto på ”kontorsmateriel” åt Er.
Bodils blogg 