Blir det en ny grön våg?

Läser i Svenska Dagbladet att landsbygden är hopplöst ute. 84% av svenskarna bor på 1,3% av landets yta och allt färre av oss är intresserade av att tillbringa semestern på landet. Med undantag av de trendiga platserna naturligtvis: Gotland, Österlen, Bohuslän…

Det är kanske inte så konstigt eftersom allt fler är barn till andra och tredje generationen stadsbor och då blir ju banden till landet allt svagare. Kerstin Mattsson skriver i sin artikel   ”Vad ska vi ha landsbygden till?” att skildringen av landsbygden i dagens barnböcker är fjärran från Astrid Lindgrens. I dag är landet liktydigt med skräck, tristess och leda.

Det är bara att hoppas att Astrid Lindgrens popularitet består.  Svensk landsbygd måste bli populär igen. Vi kan knappast fortsätta en livsstil där semester innebär långa flygresor till exotiska platser. En hållbar livsstil förutsätter att vi ser värde i vår närhet. Dags för strövtåg i blåbärsskogar, solsemester på Böda Sand eller i Mellbystrand och safari i Kolmården.

Sedan får gärna nya generationer ”gröna vågare” och sommargäster upptäcka södra Öland. Vi har plats för er,

Tavlor på rymmen

Var på både Halmstads museum och Mjellby Konstmuseum idag.  Hade sett framemot att återse Halmstadgruppens verk: t ex  Erik Olsons  ”Sökaren”,  Esaias Thoréns  ”Spelet har börjat” men tavlorna var utlånade till Norrköpings konstmuseum. Lite snopet, men det är bara att gratulera Östgötarna som har fått tillgång till en sådan fin utställning.

Själv fick jag en oväntad konstupplevelse istället: dansken Peter Callesen som jag aldrig hört talas om innan. Men nu är jag helt uppfylld av vad jag sett av hans konst skapad av papper och kniv:

Se mer av honom på länkarna: Mjellby konstmuseum och Petercallesen

Välkomna till Capellagården i helgen

Nu är det dags igen för Skördefest på Öland. Ett fantastiskt arrangemang som jag skrev lite om i fjol. Den texten hittar du med den här länken.

Kommer du till Öland i helgen så sväng söderut efter bron til Vickleby och besök Capellagården:

Capella på skördefesten!
Under skördefesten 1-3 oktober är du välkommen att vandra runt och uppleva trädgården och den säregna miljö som finns här. Under konstnatten (fre) är temat eld, mat och musik. Du kommer också att kunna se nyproducerad film om Capellagården. I ateljén har vi utställningen ”Second Hand”. I trädgårdsbutiken finner du massor av kryddvinägrar, oljor, kryddblandningar, litteratur och verktyg… kom och upptäck! Under lördagen och söndagen är du också välkommen att besöka skolans verkstäder. Vi har då Öppet hus med program. Öppettider under Konstnatten: butik 13-02, utställning & servering 17-02. Öppettider under lördag och söndag: 10-17. Varmt välkommen!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Så var det dags för släktträff i Långaryd. Över 600 släktingar sitter bänkade i kyrkan kl 16 när organisten börja spela psalm 297:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Det är märkligt att tänka sig att jag är släkt med nästan alla i kyrkan. Och med en och en halv procent av Er som läser bloggen. För så många är vi i Sverige som tillhör Långarydssläkten.

Totalt har två släktmedlemmar, Per Andersson och Johan Linhardt, kartlagt och redovisat 208 000 efterkommande till  kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta. Vi är hittills 16 generationer kartlagda från 1620 och framåt.

Jag blir riktigt rörd när Per Andersson tar till orda efter gudstjänsten och berättar om sitt arbete från 1976 fram till idag. Det är hoppingivande med människor som har sådant stort engagemang och som satsar tid och kunskap på projekt med social och kulturell vinning istället för ekonomisk. Lite stolt över att vara släkt med honom. Vi behöver fler idealister i vår tid.

Bär hem 5 tunga bokband där hela släkten finns redovisad i.  Mörka vinterkvällar ska jag söka mina rötter bakåt.  På kavajslaget sitter en pin med släktvapnet. Fast servetterna var tyvärr slut.

Alltidhult och Tröstlösahult

Vi brukar använda det fiktiva (?) ortsnamnet Tröstlösahult för de små samhällen ”in the middle of nowhere” i Sverige där fina hus står öde och varje bebott hus har en rullatorramp och där sista affären, fabriken och macken fösvann på 70-talet.

Trodde att Aldrighult och Alltidhult också bara var sprungna ur vår familjs fantasi, men åtminstone Alltidhult är inte bara en existerande bygd, utan en i hög grad litterär sådan.

Alltidhult, i Blekinge på gränsen mot Skåne, är såväl beskriven av Harry Martinsson i ”Nässlorna blommar” som av Sven-Edvin Salje i romanserien om Kjell Loväng. Tänk vad man lär sig av att läsa Laholms Tidning!

Skolan i Alltidhult är k-märkt och finns beskriven på Länsstyrelsens hemsida.

Inga ursäkter eller tramsande om Tröstlösahult mer. Nu är det dags för en utflykt till Alltidhult.

Det var inte bättre förr

Satt i trädgården hela eftermiddagen idag och läste. Vårsolen sken och där det var lä var det riktigt varmt och skönt. Bäst att passa på att njuta av dessa härliga vårdagar för sommaren 2010 blir förmodligen kall. 1783 hade vulkanen Hekla på Island ett utbrott som (hittills) är det största i historisk tid. Den sommaren låg en kall och fuktig dimma över Europa och på många platser blev det svår hungersnöd och ohälsa på grund av den giftiga dimman. En fjärdedel av Islands befolkning dog som följd av vulkanutbrottet och enbart i England beräknades 20000 ha omkommit.

Den svenske astronomen Peter Nilsson skriver i sin bok ”Den gamla byn” om sin hembygd, Möcklehult utanför Växjö och där blir katastrofen till kött och blod och greppbar i sin kuslighet. Redan året före, 1782, hade skörden varit dålig och sedan kom katastrofen 1783 då skörden så gott som helt uteblev. Våren 1784 fanns det inget att äta i byn och inte heller något utsäde.

Ett nyttigt och skrämmande perspektiv i en tid när krigsrubriker möter oss om att varken sockerärter eller ananas når våra grönsaksdiskar och att John Cleese var tvungen åka taxi mellan Oslo och Bryssel.

Nya kyrkbacken

Fram till 1900-talet var det personliga mötet mellan människor på kyrkbacken, på torget eller på marknaden den viktigaste källan till information och mänskliga kontakter. Så kom massmedia och plötsligt kunde information och budskap spridas mycket effektivare.

Men nu är vi tillbaka på marknadsplatsen. Fast det fysiska mötet är utbytt mot det digitala torget. Allt fler av oss finns på Facebook och knyter personliga kontakter och 3 miljoner svenskar har redan konto på Facebook. Och i världen finns det 400 miljoner människor med konto.

55 minuter om dagen tillbringar vi på Facebook och det är min ålderskategori 50+ som växer snabbast. Själv gläds jag åt nyupptagna kontakter med mina amerikanska sysslingar. 30 år sedan vi sågs och nu möts vi nästan dagligen.

Igår var jag på ett seminarium om Facebook ur mer kommersiell synvinkel och lärde mig en del om marknadsföring med hjälp av Facebook. Ser ännu inte nyttan för mig som sysslar med Business to Business, men för företag som vänder sig till konsumentmarknaden är det en fantastisk möjlighet – och hot om man inte lär sig hantera sina kunder rätt.

Själv ska jag absolut besöka Gustos kaffebar i Växjö när jag är där nästa gång. Sök efter ”gustokaffe” på Facebook så förstår ni varför.

Den blomstertid nu kommer

Såg årets första blåsippa i helgen. Och vårlöken var på god väg. Än är det bara välkända vänner som blommar i markerna, men snart kommer explosionen av blomsterprakt i lundar och på alvaret och därmed nöjet och umaningen att examinera de nya / bortglömda arterna. I väntan på detta läser jag Alf Henrikssons dikt från 1966:

Somliga sagor ger tidsfördriv

och somliga dikter är stora,

men den skönaste bok jag ägt i mit liv

var nog Krok&Almquists flora.

Där blommade markerna året runt

och doftade dag och natt.

Det var annat än dagens politiska strunt

och dötrista samhällsdebatt.

När Greta Garbo kom till Högsby

Nästan alla svenska inlandskommuner kan erbjuda sina besökare orörd natur, vackra sjöar och vattendrag samt spännande lokala sevärdheter. Det gäller även Högsby, en inlandskommun i Kalmar län med 6000 invånare. Här finns ett vackert tingshus från 1917 ritat av arkitekt Fred Olsson. Vidare rinner den vackra och fiskrika Emån genom kommunen.

Men det räcker inte riktigt för att locka till sig stora skaror besökare. Sverige har helt enkelt för många förhoppningsfulla kommuner som kämpar om en alltför begränsad turistskara. Det gällde även för Högsby.

Då minns någon att man hört någon berätta att någon visste att Greta Garbo faktiskt var född i Högsby. Att Greta Garbos mamma hade sina rötter i Högsby var känt, men nu sa alltså ryktet att mamman faktiskt varit hemma i sitt föräldrahem vid tiden för Gretas födelse och att Greta föddes i mormor och morfars torp.

Det sägs ju lite elakt att för kvällstidningsjournalist gäller regeln att ”Kolla aldrig en god historia”. Den regeln gällde även i Högsby den dagen. En världsstjärna var ju född i Högsby. Naturligtvis måste man öppna ett Greta Garbo museum. för något sådant fanns inte och en lämpligare placering än hennes födelseort är ju svårt att tänka sig?

Efter att nyheten kablats ut till en förvånad omvärld tog det bara en dag innan Stockholmstidningarna gav svar på tal. Ryktet om att Greta Garbo fötts i Högsby var ogrundat. Enligt hennes födelseattest var hon född i Stockholm och ingen annanstans. Men vad gjorde det? Högsby hade ju fått en plats i rampljuset och att Garbos rötter fanns där kunde ju ingen förneka. Planerna på ett museum fortskred. Problemet var bara att man inte hade någonting att visa upp. Men ibland överträffar ju verkligheten dikten och en dag blev man kontaktad av en kvinna i Malmö som erbjöd sig att deponera delar av sin samling fotografier från filminspelningarna. En fantastisk grundplåt och med den som bas öppnades världens enda Greta Garbo museum 1998 på Storgatan i Högsby. Förutom fotografierna finns här även en del kostymer från filmerna, bl a från Gösta Berlings saga.

Besök gärna museet. Det är värt en omväg.

Envar sin egen kartograf

Numera går vi inte enbart promenader utan vi karterar samtidigt. Det innebär att maken rundar postlådor och busshållplatsskyltar, går in några meter på alla framvägar och traskar runt kvarnar och enbusksnår medan jag ler ett fånigt ”han är faktiskt nykter”-leende till alla förbipasserande.

Väl hemma pustar jag ut framför brasan och gläds åt mina 5000 steg, medan maken som säkert gått 50% fler steg sätter sig framför datorn och skapar kartbilder. Se mer om detta på hans blogg.

En idealisk hobby. Jag får lite motion, maken mer motion och efter promenaderna kan jag sitta och läsa t ex nobelpristagaren Elinor Ostroms bok ”Allmänningen som samhällsinstitution” och glädjas åt att det finns en tredje väg för oss människor att skapa hållbara strukturer. Vi behöver inte bara välja mellan privatisering och statlig reglering. Vi kan göra saker tillsammans utan ekonomiska vinstintressen  bara av viljan och insikten om värdet av att skapa gemensamma resurser.

Kartor för fritt utnyttjande kan vara en sådan gemensam resurs. Mer om detta på siten www.openstreetmap.org.