Så var det dags för släktträff i Långaryd. Över 600 släktingar sitter bänkade i kyrkan kl 16 när organisten börja spela psalm 297:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Det är märkligt att tänka sig att jag är släkt med nästan alla i kyrkan. Och med en och en halv procent av Er som läser bloggen. För så många är vi i Sverige som tillhör Långarydssläkten.

Totalt har två släktmedlemmar, Per Andersson och Johan Linhardt, kartlagt och redovisat 208 000 efterkommande till  kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta. Vi är hittills 16 generationer kartlagda från 1620 och framåt.

Jag blir riktigt rörd när Per Andersson tar till orda efter gudstjänsten och berättar om sitt arbete från 1976 fram till idag. Det är hoppingivande med människor som har sådant stort engagemang och som satsar tid och kunskap på projekt med social och kulturell vinning istället för ekonomisk. Lite stolt över att vara släkt med honom. Vi behöver fler idealister i vår tid.

Bär hem 5 tunga bokband där hela släkten finns redovisad i.  Mörka vinterkvällar ska jag söka mina rötter bakåt.  På kavajslaget sitter en pin med släktvapnet. Fast servetterna var tyvärr slut.