Barometern hade i går på ledarsidan en essä om poesi av Ulf Wickbom. Befriande och hoppingivande dagen före valet.

Nu har jag också lyssnat på essän som finns som ljudklipp på Barometerns hemsida.

Äntligen poesins comeback? När börjar vi memorera dikter igen för att ha till hands i sällskapslivet eller på jobbet?

Det är inte lika lätt att lära sig dikt i medelåldern som det var under skoltiden, men jag kämpar med att lära mig åtminstone början av essäns temadikt av Gunnar Ekelöf:

• • En värld är varje människa

• • En värld är varje människa, befolkad
    av blinda varelser i dunkelt uppror
    mot jaget konungen som härskar över dem.
    I varje själ är tusen själar fångna,
    i varje värld är tusen världar dolda
    och dessa blinda, dessa undre världar
    är verkliga och levande, fast ofullgångna,
    så sant som jag är verklig. Och vi konungar
    och furstar av de tusen möjliga inom oss
    är själva undersåtar, fångna själva
    i någon större varelse, vars jag och väsen
    vi lika litet fattar som vår överman
    sin överman. Av deras död och kärlek
    har våra egna känslor fått en färgton.Som när en väldig ångare passerar
    långt ute, under horisonten, där den ligger
    så aftonblank. – Och vi vet inte om den
    förrän en svallvåg når till oss på stranden,
    först en, så ännu en och många flera
    som slår och brusar till dess allt har blivit
    som förut. – Allt är ändå annorlunda.

    Så grips vi skuggor av en sällsam oro
    när något säger oss att folk har färdats,
    att några av de möjliga befriats.