Har precis besökt föfattaren Alain de Bottons bokhandel ”The School of Life” i London. Ja inte fysiskt, men via cyberrymden. Vägen dit går via www.theschooloflife.com.

Konceptet är genialt i en tid då bokhandlarna tvingas slåss mot näthandel och bokställ i bensinmackar och matvaruaffärer, Här är förebilden ett apotek såväl i inredning som i erbjudanden. Här finns särskilt utvalda böcker för livets olika känslolägen. För svartsjuka rekommenderar man Leo Tolstoj som bot och för bristande självkänsla lämpar sig tydligen Charlotte Brontë bra.

Bokhandeln säljer också boken ”There’s a Will, There’s a Way. Or alla I Really Need to Know I learnde from Shaespeare” av Laurie Maguire. Författaren menar alltså att den enda själv-hjälpsboken du behöver i livet är Shakespeares samlade verk.

Verkar en farlig bok att sälja då den förstör marknaden för övriga böcker. Men trots detta har bokhandlen fått en mycket uppmärksammad start. Kanske en affärsidé att starta något liknande i Sverige? Något för apoteken inför privatiseringen?

Läs en dikt:

”det är sant
att jag bara litat på människor
som vet vad fattigdom är”

(Ur Bruno K. Öijers Svart som silver)

När jag läste den dikten i veckan tänkte jag på mannen jag träffade i fjol som berättade att hans mamma varnat honom för människor som satt långt fram i kyrkan för det var folk med makt och rikedom. ”Dom ska man akta sig för”

Annat tips: läs Victoria Benedictssons ”Pengar”. Benedictsson är ju högaktuell i den litterära debatten just nu, men romanen ”Pengar” är, tyvärr, alltid angelägen.

DN har tipsat om böcker som lämpar sig att läsa i finanskrisens tider.

Men allra bäst är nog att läsa den allmängiltiga litteratur som påminner oss om att livet är mer än jordiska ägodelar. Själv ägnar jag helgen åt en omläsning av Owe Wikströms ”Toccata” med undertiteln ”J S Bachs andliga universum; iakttagelser och betraktelser” (2000). I hörlurarna lyssnar jag samtidigt på mina Bach-skivor och märker hur mycket rikare musikupplevelsen blir tack vare Wikströms guidning.

Ska jag ge ett gott råd till mina barn så är det att: Människor som delar med sig av kulturell rikedom skall man akta och sitta nära.

Jag samlade frimärken

Pappa gav mig ett halvt kilo.

Jag samlade inte mer

(siv Widerberg 1971)

Jag läste den här och många andra av Widerbergs fina dikter för mina barn. Härliga kloka dikter och just den här har fastnat i minnet. Så lätt det är att i all välmening döda någons spirande intresse eller engagemang.

Såg att Sylvia Beachs memoarer ”Shakespeare and Company” kommit i en nyöversättning. Det därmed stora intresset igen för boken är ju en av de positiva sidorna av Nextopia-teorin som jag skrev om i förra inlägget.

Jag blev så inspirerad att jag letade fram mitt exemplar i bokhyllan och läste om den (i översättning av Harriet Alfons – och den dög bra). Fantastisk bok om en spännande epok mellan de två världskrigen. Som James Joyce fantast njuter jag extra av skildringen om hur Sylvia Beach blev hans förläggare och gav ut hans mästerverk Ulysseus när alla andra nekade honom.

Bredvid Beach bok stod logiskt nog Helen Hanffs ”Brev till en bokhandel” som även den är värd en omläsning. Den handlar om den 20-år långa brevväxlingen mellan amerikanskan Helene Hanff och bokhandlaren Frank Doel i London. Fantastiska brev att avnjuta och fängslas av.

Läste att Härjedalens enda bokhandel läggs ner i dagarna. Tyvärr är vi säkert många som älskar bokhandlar för dess atmosfär och möjlighet att se och känna på böckerna, men som köper boken på nätet eller på varuhuset där priset är lägre. Vi får skärpa oss! Det är värt några kronor att behålla bokhandeln. Mina egna favoriter är bokhandeln i Laholm, bokhandeln i Båstad och Hedengrens bokhandel i Sturegallerian.

Dessutom har jag slutat (nästan) att leta efter antikvariska böcker på nätet. Det är ingen sport. Halva nöjet är att besöka antikvariat och leta.

Ni som ännu inte läst Hanff och Beach: varför inte besöka ett antikvariat i helgen?

…skulle jag skrivit mycket om vad han betytt för mig och skrutit om min lilla uppsats om honom i kursen ”Att förstå lyrik ,5 p”. Jag hade kanske till och med länkat till min uppsats.

Nu blev det inte så. Kan inte skriva något om årets nobelpristagare Jean-Marie Gustave Le Clézio då jag inte hört talas om honom tidigare. Så stor är alltså min litterära bildning.

Men det kunde blivit Tranströmer och därför citerar jag en av hans allra vackraste dikter:

Romanska bågar
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer

Numera bågnar Pressbyrån av olika tidskrifter. Allt fler dessutom inplastade för att hålla fast medskickade presenter. Min nya favorit är tidskriften Filter som jag tycker är en välskriven kulturtidskrift med väl genomarbetade artiklar. Tänker lite på 70-tals tidskriften Etc, men utan den pekpinneaktiga politiska vinklingen.

När man bläddrar bland alla tidskrifter kan man glädjas åt att alla intressen, hur udda de än verkar, tycks ha sin källa till kunskap. Läs bara nedanstående titlar:

• Vårt Nya Bad & Spa
• Fly Tyer: hur du knyter flugor till flugfiske
• Garden Railways
• Earthmover: allt om begagnade grävskopor
• Kitplanes: hur du bygger ett eget flygplan

Vad härligt det är när kultur öppnar nya världar. För två veckor sedan hade jag förmodligen haft svårt att koppla ihop författarnamnet Evelyn Waugh med romanen ”En förlorad värld”. Än mindre kunna redogöra för romanens tema.

Men med den nya filmatiseringen av boken så är plötsligt media full av artiklar och recensioner. DN Söndag hade ett stort modereportage med anledning av filmen där anglosaxisk klassisk lantstil visades.

BBC:s berömda TV-serie som sändes i Sverige i början på 80-talet gick mig också spårlöst förbi. Får skylla på att jag levde TV-löst under den tiden.

Men visst blir man sugen på både bokläsning, biobesök och att sjunka ner i TV-soffan! Tänker börja med BBC-serien. Har precis kommit åt den åtråvärda boxen på Åhlens (399 kronor – enligt min mediakunniga tonårdotter kostade den 99 kronor i fjol). Ikväll visas första avsnittet i mitt vardagsrum. Skall bli väldigt spännande.

DN är min favorittidning och trots att jag aldrig bott i Stockholm har jag varit prenumerant i mer än 25 år med korta avbrott när tidsbristen under småbarnsåren omöjliggjorde all tidningsläsning förutom Bamse.

Idag lanserade DN sin nya web om litteratur, www.dn.se/bok. Jättetrevlig. Ser verkligen fram emot att surfa in där på kvällarna. Vem vet, kanske lyckas jag dessutom såsmåningom lösa den svåra litteraturtävlingen?