”Tag allt som är mitt och mitt kan bli
men lämna min yppersta gåva
att kunna njuta och lova
där annan går kallt förbi”
Det var en välfunnen diktstrof som mamma citerade när vi njöt av helgens fantastiska blomsterprakt: blåsippor, vitsippor, svalört, backsippor och vårlök. Och i luften flöjtade tofsviporna. Och snart, snart blommar gullviva och våradonis.
När man själv saknar ord är det inte dumt att ta en skald till hjälp.
Satt på färjan hem från Gotland och försökte lösa DN:s dubbelkryss tillsammans med mor och son. Fast jag får erkänna att mina insatser var rätt begränsade. Men en nyckel knäckte jag: ”Souvenir från Gotland”. Ett minnesfragment från min ungdom dök nämligen upp. I början på 70-talet turnerade en amatörteaterrevy från När socken i Gotland runt i halländska städer. Jag minns bara att en hel del skämt byggde på socknens namn. Alltså kunde jag triumfera med att en gotländsk souvenir självklart är ett närminne. Kanske var ordvitsen med i revyn? Det borde den ha varit.
Besökte just Astrid Lindgrens hem på Dalagatan 46. Det kändes nästan lite förbjudet och kanske därför så spännande. Det var både vackert och hemtrevligt. Och säkert funktionellt. Ett stycke kulturhistoria som man får tillträde till genom hemsidan www.astridlindgren.se
Det är rått och kyligt på hallandsslätten idag. Men på åkern syns de första stararna och viporna. Verkligt härliga vårteckan. Förmedlar därför en dikt om vårstämning av Albert Ulrik Båtth.
”Vad brinner ni för? Vilken är er passion”.
Hade ägnat en lång stund med att gå igenom våra företagspolicies för min besökare; en konsult från ett certifieringsföretag. Också ställer han frågan vad vi brinner för och vad vår passion är. Märklig fråga tänkte jag, men så kom mitt svar utan att jag egentligen tänkte:
”Hjälpa våra kunder spara energi så att de både får lägre livscykelkostnader och gör en insats för miljön”
”Men skriv det då istället för alla dessa ord. Berätta vad ni brinner för och se till att göra sådant ni brinner för. Då blir både ni och kunderna nöjda”
Så enkelt, så otroligt bra. Resten av dagen har jag haft den frågan i bakhuvudet i alla beslut stora som små? Är detta vägen till passion? Hur ska vi komma dit?
Tänker på den gamla historien om de två stenhuggarna där den ena högg sten fyrkantiga, medan den andre var med och byggde en katedral. Samma uppgift, två perspektiv.
Idag har jag varit i Oscar Wildes bibliotek. 2000 böcker fanns där strax innan den ödesdigra dagen den 24 april 1895 då hela samlingen på 16 Tite Street i London såldes på en kaotisk auktion.
Före auktionen karakteriserade sonen Vyvyan Wildes bibliotek som det ”heligaste av det heliga” och generellt ansågs det att ”A library should be a man’s portrait”. Intressant tanke. Oscar Wilde lär mer använt sina böcker som arbetsredskap och njutningsmedel än som vackra samlarobjekt. Han strök under och antecknade i dem och rev till och med ut sidor han behövde ta med sig. Det påstås dessutom att han bokstavligen åt sina böcker. Slet loss pappersbitar han tuggade på medan han läste. Dessutom fanns det matrester och vinfläckar i en hel del böcker.
Men är Wilde kastades i fängelse på grund av homosexuella kontakter blev han tvungen att sälja sitt älskade bibliotek för att betala sina skulder.
Nu berättar DN att Thomas Wright försöker rekonstruera biblioteket i boken ”Oscar’s Books”. Så åtminstone från läsfåtöljen går det att besöka Wildes bibliotek.
Olof Lagercrantz stora boksamling gick också på auktion. Dock på hans egen begäran i testamentet. Därifrån har jag glädjen att ha fått köpa en av hans böcker, den med ”spår av gnagare i”. Läs mer om detta i ovanstående länk.
Men blir längtan att besöka ett författarbibliotek på riktigt så finns Hjalmar Gullbergs bibliotek rekonstruerat på Malmö Stadsbibliotek. Det är en tidsresa bakåt att gå in i det rummet. ”A library should be a man’s portrait”…….
Har hela veckan kämpat med att skapa bra statistiska underlag att använda för förändring och förbättring. När jag sedan skulle koppla av i läsfåtöljen med en biografi så visade det sig att den handlar om hur brittisk sjukvård på 1800-talet reformerades från grunden med hjälp av en rådgivare med goda kunskaper i statistik, ekonomi och administation.
Det stärkte mig i min uppfattning att en god faktagrund är nödvändigt, men inte tillräckligt för att skapa en bra och effektiv organisation. Dessutom behövs det, precis som visas i biografin, ett hängivet och inspirerande ledarskap.
Inga märkvärdigheter än så länge, förutom att Åsa Mobergs biografi handlar om Florence Nightingale. Ja, ni läste rätt. Medge att ni inte associerar henne med management och organisationsutveckling utan med helt annat. Så här långt i läsningen blev jag riktigt förbannad. Nightingales kunskaper och insatser för brittisk sjukvårdsorganisation förtjänas att lyftas fram och användas som goda exempel även idag. Mobergs bok bör även kategoriseras som managementlitteratur och vara obligatorisk i ledartskapskurser, särskilt för vårdsektorn. Dessutom finns det ju ett tydligt genusperspektiv att diskutera.
För hur kan det vara så att Florence Nightingale reducerats till en myt om en ädel och självuppoffrande sjuksköterska som enbart lägger en sval hand på feberheta pannor?
Idag, på internationella kvinnodagen, eller vilken annan dag som helst rekommenderar jag alltså läsning av ”Hon var ingen Florence Nightingale. Människan bakom myten” av Åsa Moberg.
Länge trodde jag min make var ensam om att vara född av en far. I lokaltidningen i Bollnäs stod det i juli 1956 under rubriken Legalt: ”Född. En son till folkskollärare Roland Anjar”.
Nu vet jag bättre. Även Daniel Westlings släkt är kvinnolösa. DN publicerar idag en artikel med rubriken ”Inga bovar i Daniels släktträd” och till allas vår lättnad får vi veta att släkten är mycket skötsam. Men precis som min make har Daniel ingen mamma. Bara en far, Olle Westling, finns inritad i släktträdet.
Är detta ett krav för att få gifta sig med en kunglighet? Det bör ju reducera antalet möjliga partners avsevärt. Tur att det inte fanns någon i passande ålder när min man var ung.
Jag var på ett spännande föredrag förra veckan. Wiktoria Jakobsson berättade om sitt år som klimatpilot. Kalmar kommun har låtit 12 hushåll delta i ett projekt där varje hushåll under ett år arbetat med att minska sina koldioxidutsläpp genom olika livsstilsförändringar. Man fick en utmaning varje månad t ex:
Inspirerad av Viktoria Jakobsson engagerade föredrag om hur projektet förändrat, och också förbättrat, hennes liv har jag börjat fundera på en egen miniversion av projektet. Tolv personer gör knappast någon skillnad, men 12*12*12*….
Buss istället för bil till jobbet? Ingen konsumtion utöver mat en månad? Bara ekologisk mat? Sänka inomhustemperaturen en grad?
Det finnssom sagt var en del att ta ställning till och inkludera i planeringen av miniprojektet. Men först lite faktainsamling. www.klimatpiloterna.se är en bra början.
Ska bara skriva inlägget klart. Den kryptiska förkortningen i rubriken står för ”away from keyboard”. Stolt över mina nyvunna kunskaper (inhämtade från svenskans referat av Pirat-rättegången) måste jag därför försöka använda dem så mycket som möjligt. Får se om jag kan få in dem på något naturligt sätt vid morgonmötet på jobbet i morgon Förutom AFK kan jag nu också använda synonymen:
IRL = in real life.
Kul? Rätt så, men inte riktigt ROFL.
ROFL= Rolling on floor laughing
Vill ni uppnå det tillståndet så läs mitt inlägg från den 10 februari.
Bodils blogg 