En snötung vinterkväll, den första februari 1916 kom Verner von Heidenstam till Mössebergs sanatorium.… Jag satt i hallen vid tidningsbordet, då han steg in

Så börjar Kate Bang sin bok ”Vägen till Övralid” Det är en fantastisk skildring av det vänskaps- och kärleksförhållande(?) som varade i 20 år. Kate var en ung danska med två barn, 5 och 3 år gamla. Verner var 32 år äldre och Kates barn kom att kalla honom ”bedstefar”.

Jag köpte boken för många år sedan på ett antikvariat och blev väldigt fascinerad av den vackra skildringen av Kates och Verners liv tillsammans.

Först nu har jag äntligen fått mer om Kate och om varför hon lämnade Verner tre år före hans död.

Per I Gedin har skrivit en mycket intressant bok om Verner von Heidenstam; ”Ett liv” och där visar han hur sanningen ibland överträffar dikten.

När Kate träffade Verner 1916 var hon skild och hade skandalöst haft en relation med ex-makens affärskompanjon. Hon var ekonomiskt välbeställd, men de första åren tillsammans med Verner fruktade hon hela tiden att förlora vårdnaden om sina barn. Därför vistades hon långa tider i Danmark med barnen för att vara nära deras far och släkt.

Tiden med Verner verkade vara ett härligt liv med byggandet av Övralid som livsprojekt, långa resor i Europa, läs- och arbetskvällar på Övralid och utflykter med barnen.

När Verner på ålderns höst blev dement började några ”vänner” regissera hans liv, manövrera bort Kate, göra henne arvlös, försöka få en försoning mellan Verner och hans första hustru, göra om Övralid mm.

De lyckades väl, men Kate fäller inga hårda ord över detta utan låter oss bara ana att det inte är frivilligt hon är i Danmark telegrammet ”Lugnt och stilla slutade Verner” anlände.