När jag var ung på 70-talet slukade jag många av Alice Lyttkens böcker. Tvivlar på att hon läses idag och är inte själv säker på att omläsningar håller. Får erkänna att jag däremot ofta bidrar till att sprida en vandringssägen (?) om henne:  Hon var barnsligt stolt över alla de dedicerade böcker hon fått av författarkollegor. En dag tröttnade en av hennes vänner och skrev i smyg i hennes bibel dedikationen ”Till min Alice från Gud”.

Idag skrev Johan Svedjedal på DN:s kultursidor om en brevväxling mellan Ingemar Hedenius och Knut Jaensson där Hedenkius 1947 broderar ut historien om dedikationerna. I de n versionen är det inte bara bibeln som blir utsatt utan i Shakespeares verk står det ”To my little Alice with best wishes from William”. Bellman hälsar med ”Min egen hjärtans lilla sockerpulla” osv. Elakt men kul.

Själv känner jag mig lite elak just niu, men tycker mest det är kul. Alice blir ju åtminstone hågkommen och kanske ska jag ta ut en av hennes böcker ur bokhyllan. Tänk om där står: ”Till en taskig bloggare från Alice”.