Kategoriarkiv: platser

Kaffe som tröst

Publicerad den av
Svara

Det är onsdag morgon. Snön ligger djup över Öland och när jag sitter vid mitt skrivbord ser jag ut över ett tidlöst landskap. Ladan i blickfånget med sin vackra skiftesverksvägg har säkert stått där i hundra år. Texterna som jag redigera i datorn skildrar min fars, farfars och farfarsfars liv. Den första minnesbilden är från 1893 och jag tänker på den nu när jag dricker mitt förmiddagskaffe. Det är lätt att bli vemodig och melankolisk när man läser texten som är en nedtecknad intervju av min farfar, Viktors son. Och som ni förstår behövs kaffe till läsningen.

”1893 är Viktor 15 år gammal och ska ge sig iväg från Småland till Halland för att ta drängplats. Föräldrarna Kristina och Karl är ledsna, de börjar bli gamla och utslitna och fruktar ensamheten och fattigdomen.

Nu har Karl gått ner till sjön Hurven för att fiska. Det blir inte så stor fångst men de svälter ju inte om det finns fisk i huset. Säkert gick han också för att slippa se sista barnet försvinna ut i världen. De andra fyra äldre barnen hade alla tidigare rest till Amerika .

Mor Kristina snyftade när hon gick omkring med en brinnande enruska. Hon hade tröstat sig med en kopp kaffe och nu fick hon försöka få bort doften för Karl tyckte inte om att hon slösade bort deras fattiga slantar på något så onödigt som kaffe.

– Du måste vara rädd om dig och res inte till Amerika för du måste ta hand om oss när vi blir gamla och orkeslösa, sa Kristina under tiden hon packade ner färdkost till Viktor”

Till historien hör att stackars Kristina aldrig återsåg sin son mer. Han kom hem först på hennes begravning 1914.

Nittiofyra minuter

Publicerad den av
Svara

”Nittiofyra minuter av ett liv är inte mycket, ge ”Kokvinnorna” bara en bråkdel av det du lägger på ”Bonde söker fru”, schlager och torftiga lekprogram, och jag garanterar dig en upplevelse att bära med sig i månader.”

Det är inte ofta DN:s recensent Johan Croneman är så här entusiastisk. Men i recensionen av dokumentären om Britt och hennes syster Inger i Sibbalt i Södra Halland spar han inte lovorden (http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/kokvinnorna). I ”Kokvinnorna”  skildrar Peter Gerdehag och Tell Aulin livet på gården där Britt i över 70 år levt med och av sina älskade kor.

I väntan på att jag ska se den i Knäred den 13 mars får jag nöja mig med trailern http://se.filmtrailer.com/cinema/6474/Kokvinnorna+bio+film+trailer.html. En försmak och tankeställare om vad som gör livet rikt.

Så blev våra liv

Publicerad den av
Svara

Min far var en passionerad hembygdsforskare och han intresserade sig särskilt för hur ”vanligt folks” liv hade gestaltats sig. Han lyfte fram berättelser från fattigsverige;  berättelser som många av de han intervjuade aldrig tidigare beräättat för någon. Inte ens för de egna barnen.

Dessa berättelser återgav han i otaliga föredrag och  i artiklar i olika hembygdstidningar och -böcker. Dock drömde han om att de även skulle komma i bokform. Inte för sin egen del, utan för att minnena och förståelsen för hur livet gestaltade sig för de flesta under tidigt 1900-tal skulle bevaras. Drömmen gick inte i uppfyllelse under hans levnad, men i december 2009, 2 år efter hans död, kom boken ”Så blev våra liv” ut.

Jag har nu köpt in restupplagan från förlaget och säljer den för 50 kr + porto. Hör av er med adress så skickar jag den.

Jag har tidigare skrivit om min pappa, Kurt Karlsson, i blogginlägget ”till minne av min far” den 13 januari 2008.

Resor i fåtöljen

Publicerad den av
Svara

Claes Hylinger skriver i sin bok ”Till främmande land”  (Bonniers 1998) om sin fåtölj: ”jag minns alla äventyr jag upplevt och alla resor jag företagit sittande i dig”. Kanske är det så vi får resa i framtiden. Sittande mer i fåtöljen hemma i vardagsrummet och mindre i flygplanskabinerna på väg mot exotiska resmål. Åtminstone om man ska tro Tomas Steinfeld i Svenskan idag i debattartikeln ”Turismens värld står vid vägs ände.

18 minuter

Publicerad den av
Svara

Har lämnat Mosebo efter att ha tillbringat 18 minuter där. Så lång tid tar det att återstarta ett tåg som drabbats av datorkrångel. Skriver inte detta som inlägg i vinterns stora nyhetsflöde kring tågförseningar. 18 minuter i Mosebo är i det sammanhanget inget att komma med heller. Skriver snarare för att uttrycka lite teknikfascination. Ett modernt tåg återstartar man alltså precis som en bärbar dator. Släcker ner all el i 5 minuter och när vi suttit i mörkret och kylan får vi så småningom vår belöning. Tåget börjar rulla. Det är minsann inte alltid det går lika bra när man försöker återstarta hemelektronik.

En sociologisk studie: 18 minuter är för kort för att vi passagerare ska börja socialisera oss med varandra. Men hellre tystnad än ännu längre försening. Var Mosebo ligger? Mellan Hässleholm och Osby. ”In the middle of nowhere”.

Ett livsavgörande ögonblick

Publicerad den av
Svara

”Sommaren 1914 fick två unga Halmstadpojkar följa med sin mor till Baltiska utställningen i Malmö. Den ene skulle fylla 15 år, den andre hade nyss fyllt 13 år. På utställningen fick e se en målning av en ryske konstnären Wassily Kandinsky….Vid hemkonsten sparar de ihop till penslar och oljefärger och börjar måla. De båda bröderna var Axel och Erik Olsson.”

Så börjar Viveka Bosson sin bok om Halmstadgruppen (Halmstadgruppen. Ett kraftfält i svensk 1900-talskonst).

Tankarna far iväg. Vad fick en fattig målarhustru från Halmstad att göra resan till Malmö? Eget intresse eller för sönernas skull? Anade hon deras talanger och kallelser? Vad hade hänt om hon inte rest?

Ingen vet, men vi är tacksamma för den kloka modern ( hon har inget namn i boken) som la grunden för att Halmstadgruppen kunde bildas.,

Blir det en ny grön våg?

Publicerad den av
Svara

Läser i Svenska Dagbladet att landsbygden är hopplöst ute. 84% av svenskarna bor på 1,3% av landets yta och allt färre av oss är intresserade av att tillbringa semestern på landet. Med undantag av de trendiga platserna naturligtvis: Gotland, Österlen, Bohuslän…

Det är kanske inte så konstigt eftersom allt fler är barn till andra och tredje generationen stadsbor och då blir ju banden till landet allt svagare. Kerstin Mattsson skriver i sin artikel   ”Vad ska vi ha landsbygden till?” att skildringen av landsbygden i dagens barnböcker är fjärran från Astrid Lindgrens. I dag är landet liktydigt med skräck, tristess och leda.

Det är bara att hoppas att Astrid Lindgrens popularitet består.  Svensk landsbygd måste bli populär igen. Vi kan knappast fortsätta en livsstil där semester innebär långa flygresor till exotiska platser. En hållbar livsstil förutsätter att vi ser värde i vår närhet. Dags för strövtåg i blåbärsskogar, solsemester på Böda Sand eller i Mellbystrand och safari i Kolmården.

Sedan får gärna nya generationer ”gröna vågare” och sommargäster upptäcka södra Öland. Vi har plats för er,

Tavlor på rymmen

Publicerad den av
Svara

Var på både Halmstads museum och Mjellby Konstmuseum idag.  Hade sett framemot att återse Halmstadgruppens verk: t ex  Erik Olsons  ”Sökaren”,  Esaias Thoréns  ”Spelet har börjat” men tavlorna var utlånade till Norrköpings konstmuseum. Lite snopet, men det är bara att gratulera Östgötarna som har fått tillgång till en sådan fin utställning.

Själv fick jag en oväntad konstupplevelse istället: dansken Peter Callesen som jag aldrig hört talas om innan. Men nu är jag helt uppfylld av vad jag sett av hans konst skapad av papper och kniv:

Se mer av honom på länkarna: Mjellby konstmuseum och Petercallesen

Välkomna till Capellagården i helgen

Publicerad den av
Svara

Nu är det dags igen för Skördefest på Öland. Ett fantastiskt arrangemang som jag skrev lite om i fjol. Den texten hittar du med den här länken.

Kommer du till Öland i helgen så sväng söderut efter bron til Vickleby och besök Capellagården:

Capella på skördefesten!
Under skördefesten 1-3 oktober är du välkommen att vandra runt och uppleva trädgården och den säregna miljö som finns här. Under konstnatten (fre) är temat eld, mat och musik. Du kommer också att kunna se nyproducerad film om Capellagården. I ateljén har vi utställningen ”Second Hand”. I trädgårdsbutiken finner du massor av kryddvinägrar, oljor, kryddblandningar, litteratur och verktyg… kom och upptäck! Under lördagen och söndagen är du också välkommen att besöka skolans verkstäder. Vi har då Öppet hus med program. Öppettider under Konstnatten: butik 13-02, utställning & servering 17-02. Öppettider under lördag och söndag: 10-17. Varmt välkommen!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Publicerad den av
1

Så var det dags för släktträff i Långaryd. Över 600 släktingar sitter bänkade i kyrkan kl 16 när organisten börja spela psalm 297:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Det är märkligt att tänka sig att jag är släkt med nästan alla i kyrkan. Och med en och en halv procent av Er som läser bloggen. För så många är vi i Sverige som tillhör Långarydssläkten.

Totalt har två släktmedlemmar, Per Andersson och Johan Linhardt, kartlagt och redovisat 208 000 efterkommande till  kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta. Vi är hittills 16 generationer kartlagda från 1620 och framåt.

Jag blir riktigt rörd när Per Andersson tar till orda efter gudstjänsten och berättar om sitt arbete från 1976 fram till idag. Det är hoppingivande med människor som har sådant stort engagemang och som satsar tid och kunskap på projekt med social och kulturell vinning istället för ekonomisk. Lite stolt över att vara släkt med honom. Vi behöver fler idealister i vår tid.

Bär hem 5 tunga bokband där hela släkten finns redovisad i.  Mörka vinterkvällar ska jag söka mina rötter bakåt.  På kavajslaget sitter en pin med släktvapnet. Fast servetterna var tyvärr slut.