Kategoriarkiv: kultur

Tavlor på rymmen

Publicerad den av
Svara

Var på både Halmstads museum och Mjellby Konstmuseum idag.  Hade sett framemot att återse Halmstadgruppens verk: t ex  Erik Olsons  ”Sökaren”,  Esaias Thoréns  ”Spelet har börjat” men tavlorna var utlånade till Norrköpings konstmuseum. Lite snopet, men det är bara att gratulera Östgötarna som har fått tillgång till en sådan fin utställning.

Själv fick jag en oväntad konstupplevelse istället: dansken Peter Callesen som jag aldrig hört talas om innan. Men nu är jag helt uppfylld av vad jag sett av hans konst skapad av papper och kniv:

Se mer av honom på länkarna: Mjellby konstmuseum och Petercallesen

Heja Bamse

Publicerad den av
Svara

Det var många år sedan jag läste eller köpte serietidningen Bamse. Men nu är det dags. I oktobernumret finns en  21 år gammal serie av den framlidne grundaren till tidningen, Rune Andreasson som jag vill läsa. Han lämnade efter sig en hel del material där allt ännu inte är publicerat.

Vuxenmobbning och trafikvett är temat och serien är skriven som en pendang till en gammal Magnus Uggla låt där sångaren drömmer om att han kör över ”blåklädda pissfitter” som lappar hans bil.

Serien handlar om parkeringsvakten Mård-Lisa som känner sig  mobbad och när artisten Uggel-Guggel hånar henne i en låt blir trakasserierna allt värre. Mård-Lisa bryter samman och slutar sitt jobb. Till slut är olyckan framme och Uggel-Guggels egna barn drabbas av en olycka till följd av en felparkerad bil. Allt går dock bra, och opinionen svänger  och invånarna demonstrerar för Mård-Lisa och Uggel-Guggel säger förlåt.

I seriernas värld slutar allt gott.

Passa tider eller passa tillfällen?

Publicerad den av
Svara

Läser ett citat av Tomas Sjödin:

”Varför är vi så noga med att passa tider och så slarviga med att passa tillfällen? Möter man en människa som har något att berätta om den inre läkedom och den helhet vi alla tycks längta efter, ska man inte gå sin väg. Då är det mötet man ska passa, inte tiden.”  (Sjödin T: Jag lutar åt Gud. Libris 2010).

Vi har ju svårt att skilja på vad som är bråttom och vad som är viktigt.  Men viktigt för mig just nu är en promenad med maken och att sedan hämta en vän på flyget.

Maken skrev i sin blogg om viktigt /bråttom alldeles nyss. Läs den här.

 

Alla dessa dagar

Publicerad den av
3

” Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att det var livet”.

Så lyder dikten ”Förlusten” från diktsamlingen ”Den kapsejsade himlen” av Stig Johansson. Kanske är texten enav Sveriges mest kända och använda, men få vet att det är en dikt eller vem som är författare. Talesätt, ordspråk eller tänkvärt ord är vad dikten oftast benämns som.

Men detta är mitt bidrag till att Stig Johansson lyfts fram. Fyra diktsamlingar har han hittills gett ut. Köp eller låna dem för det är han värd.

Fyll ”alla dessa dagar” med lyrik för då blir dagarna livet.

 

Välkomna till Capellagården i helgen

Publicerad den av
Svara

Nu är det dags igen för Skördefest på Öland. Ett fantastiskt arrangemang som jag skrev lite om i fjol. Den texten hittar du med den här länken.

Kommer du till Öland i helgen så sväng söderut efter bron til Vickleby och besök Capellagården:

Capella på skördefesten!
Under skördefesten 1-3 oktober är du välkommen att vandra runt och uppleva trädgården och den säregna miljö som finns här. Under konstnatten (fre) är temat eld, mat och musik. Du kommer också att kunna se nyproducerad film om Capellagården. I ateljén har vi utställningen ”Second Hand”. I trädgårdsbutiken finner du massor av kryddvinägrar, oljor, kryddblandningar, litteratur och verktyg… kom och upptäck! Under lördagen och söndagen är du också välkommen att besöka skolans verkstäder. Vi har då Öppet hus med program. Öppettider under Konstnatten: butik 13-02, utställning & servering 17-02. Öppettider under lördag och söndag: 10-17. Varmt välkommen!

Drabbad av poesi

Publicerad den av
Svara

Barometern hade i går på ledarsidan en essä om poesi av Ulf Wickbom. Befriande och hoppingivande dagen före valet.

Nu har jag också lyssnat på essän som finns som ljudklipp på Barometerns hemsida.

Äntligen poesins comeback? När börjar vi memorera dikter igen för att ha till hands i sällskapslivet eller på jobbet?

Det är inte lika lätt att lära sig dikt i medelåldern som det var under skoltiden, men jag kämpar med att lära mig åtminstone början av essäns temadikt av Gunnar Ekelöf:

      • En värld är varje människa
      • En värld är varje människa, befolkad
        av blinda varelser i dunkelt uppror
        mot jaget konungen som härskar över dem.
        I varje själ är tusen själar fångna,
        i varje värld är tusen världar dolda
        och dessa blinda, dessa undre världar
        är verkliga och levande, fast ofullgångna,
        så sant som jag är verklig. Och vi konungar
        och furstar av de tusen möjliga inom oss
        är själva undersåtar, fångna själva
        i någon större varelse, vars jag och väsen
        vi lika litet fattar som vår överman
        sin överman. Av deras död och kärlek
        har våra egna känslor fått en färgton.Som när en väldig ångare passerar
        långt ute, under horisonten, där den ligger
        så aftonblank. – Och vi vet inte om den
        förrän en svallvåg når till oss på stranden,
        först en, så ännu en och många flera
        som slår och brusar till dess allt har blivit
        som förut. – Allt är ändå annorlunda.

        Så grips vi skuggor av en sällsam oro
        när något säger oss att folk har färdats,
        att några av de möjliga befriats.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Publicerad den av
1

Så var det dags för släktträff i Långaryd. Över 600 släktingar sitter bänkade i kyrkan kl 16 när organisten börja spela psalm 297:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Det är märkligt att tänka sig att jag är släkt med nästan alla i kyrkan. Och med en och en halv procent av Er som läser bloggen. För så många är vi i Sverige som tillhör Långarydssläkten.

Totalt har två släktmedlemmar, Per Andersson och Johan Linhardt, kartlagt och redovisat 208 000 efterkommande till  kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta. Vi är hittills 16 generationer kartlagda från 1620 och framåt.

Jag blir riktigt rörd när Per Andersson tar till orda efter gudstjänsten och berättar om sitt arbete från 1976 fram till idag. Det är hoppingivande med människor som har sådant stort engagemang och som satsar tid och kunskap på projekt med social och kulturell vinning istället för ekonomisk. Lite stolt över att vara släkt med honom. Vi behöver fler idealister i vår tid.

Bär hem 5 tunga bokband där hela släkten finns redovisad i.  Mörka vinterkvällar ska jag söka mina rötter bakåt.  På kavajslaget sitter en pin med släktvapnet. Fast servetterna var tyvärr slut.

Alltidhult och Tröstlösahult

Publicerad den av
Svara

Vi brukar använda det fiktiva (?) ortsnamnet Tröstlösahult för de små samhällen ”in the middle of nowhere” i Sverige där fina hus står öde och varje bebott hus har en rullatorramp och där sista affären, fabriken och macken fösvann på 70-talet.

Trodde att Aldrighult och Alltidhult också bara var sprungna ur vår familjs fantasi, men åtminstone Alltidhult är inte bara en existerande bygd, utan en i hög grad litterär sådan.

Alltidhult, i Blekinge på gränsen mot Skåne, är såväl beskriven av Harry Martinsson i ”Nässlorna blommar” som av Sven-Edvin Salje i romanserien om Kjell Loväng. Tänk vad man lär sig av att läsa Laholms Tidning!

Skolan i Alltidhult är k-märkt och finns beskriven på Länsstyrelsens hemsida.

Inga ursäkter eller tramsande om Tröstlösahult mer. Nu är det dags för en utflykt till Alltidhult.