Profilbild för Okänd

Om bodilanjar

Jag går gärna på strövtåg i litteraturen och skall någon gång läsa Proust samt söka efter James Joyces spår i Trieste. Det hann jag inte göra medan jag var rektor på Capellagården på Öland. Får se om jag hinner nu när jag är pensionär. Kommer fortsätta läsa osorterat och njutningsfullt samt besöka platser med en spännande historia. Härligt nog verkar alla platser ha det. Bara man gräver lite. Mitt allra första blogginlägg, Har ni varit i Strömsnäsbruk?, som är från den 29 juli 2007 handlar just om detta. Och så har det fortsatt med grävandet genom åren.

Alltidhult och Tröstlösahult

Vi brukar använda det fiktiva (?) ortsnamnet Tröstlösahult för de små samhällen ”in the middle of nowhere” i Sverige där fina hus står öde och varje bebott hus har en rullatorramp och där sista affären, fabriken och macken fösvann på 70-talet.

Trodde att Aldrighult och Alltidhult också bara var sprungna ur vår familjs fantasi, men åtminstone Alltidhult är inte bara en existerande bygd, utan en i hög grad litterär sådan.

Alltidhult, i Blekinge på gränsen mot Skåne, är såväl beskriven av Harry Martinsson i ”Nässlorna blommar” som av Sven-Edvin Salje i romanserien om Kjell Loväng. Tänk vad man lär sig av att läsa Laholms Tidning!

Skolan i Alltidhult är k-märkt och finns beskriven på Länsstyrelsens hemsida.

Inga ursäkter eller tramsande om Tröstlösahult mer. Nu är det dags för en utflykt till Alltidhult.

Dödsmask och lustgård

”Till Boel av tillgivna vännerna Kickan och Alex julafton 1952”.

Hittade texten i Gullbergs diktsamling ”Dödsmask och lustgård” i halvfranskt band som jag köpte på antikvariat i Tingsryd häromdagen.

Känns nästan lite för privat att Boel, Kickan och Alex finns i min bokhylla. Vilka är de? Lever de ännu? Blev Boel glad över julklappen och läste hon Gullbergs dikter?

Jag har i alla fall läst dikterna nu och bitvis skämts över att jag är så obildad att jag inte vet vad karyatid är eller vem Faëton var och bara till nöds förstår de bibliska och hellenistiska associationerna. Jag hoppas Boel klarade detta bättre i tiden före Google.

Starkast intryck gjorde dock dikten med rötterna och associationerna till Småland; dikten om Gullbergs förfader orgelmästaren och bonden Johan Magnusson från Lemnhults socken.

Konflikten mellan skapande och försörjning uttrycker Gullberg så här lakoniskt:

Den som bygger en orgel åt Gud
låter sin gård förfalla.

Hela dikten  finns att läsa på nedanstående länk:

http://www.mars11.net/corner/backebo.htm

fotnot: karyatid=kvinnoskulptur i naturlig eller halvt naturlig storlek som används som stöd i stället för en kolonn

Faëton=Solguden Heleos son.

Jag vill inte vara allas broder

Orden ”Jag vill inte vara allas broder.” är sagda av Harry Schein och är hämtade från en mycket välskriven, tänkvärd och provocerande artikel av Lena Andersson (DN 22 maj 2010) som jag nyss läst.

Hon delar upp begreppet vänskap i två plan. Dels den individuella mot enskilda människor där varsamhet, respekt för individen ska råda, dels den samhälleliga där vänskap kan bli exkluderande och farligt.

Vi ska ha ett friktionssamhälle menar hon. Och detta för att vänskap på ett samhälleligt plan blir farligt och exkluderande. ”Vi” har det så trevligt, vi vill inte bo grannar med…..osv.

Vänskap som samhälleligt ideal innebär alltid att vänskapen hotas och att mörka krafter lätt tar över. Vilks blir här en störande provokatör, medan i ett friktionssamhälle accepterar vi ramverket yttrandefriheten och blir därmed paradoxalt mer accepterande.

Spännande tankar och väl värda att ventilera med mina vänner på det privata planet.

Klicka gärna på länken ovan och läs artikeln själva. Kan bli en trevlig utgångspunkt till en djup debatt vänner emellan.

Sinnesfrid

Påverkar Internet vår hjärnas sätt att arbeta? Skadar den vår förmåga till djupläsning och koncentration?

Nickolas Carr menar det i sin bok ”Shallows” där han hävdar att internetanvändandet förändrar vårt sätt att tänka, läsa och minnas.

Sant eller inte. Sommaren är en utmärkt tid att skapa utrymme för koncentration på en uppgift i taget istället för det ständiga ”många bollar i luften”-livet. För mig passar läsning av böcker med lite tuggmotstånd bäst. Som vanligt börjar jag med Pirsigs ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Den påverkade mig djupt när jag var ung och den ger mig fortfarande intressanta tankespår.

I nästa vecka är det den 16 juni – dagen då James Joyces roman ”Ulysseus” utspelar sig. En mycket god ursäkt till att fördjupa sig i en bok som kräver mycket, men ger mångdubbelt tillbaka.
Djupläsning är min väg till kontemplation och långsamhet för att få ökad sinnesfrid. En motvikt mot det spännande och hetsiga livet som surfare och bloggare på Internet. Fast bloggandet skänker mig en möjlighet att sjunka in i en koncentration och välgörande fokusering och ibland få uppleva den euforiska känslan av flyt, ”flow”.

inget att bevisa…jag är fri

”Jag har inget jag måste göra: inga krav, inget att bevisa…jag är fri”.

Orden är Louise Bourgeois och de stod på en papperslapp i hennes ateljé. Bourgeois gick ur tiden i dagarna 99 år gammal och var verksam som konstnär in i det sista. Kanske var det mantrat på lappen som var nyckeln till hennes stora skaparkraft.

Själv minns jag med glädje hennes utställningar på Lousiana konstmuseum och på Wanås i Skåne. Kanske blir det skulpturen av en jättespindel, Mama, som blir vad som framförallt går till eftervärlden, men även de enkla orden på papperslappen är väl värda att begrunda

Pingsten som försvann

Det är pingsthelg. Hänryckningens tid och i kyrkan firas ”att den helige andes gav sig tillkänna för apostlarna i Jerusalem (Apg. 2:1-13, 37-39). Själv är jag mest hänryckt över det underbara sommarvädret och att trädgårdens blomning formligen exploderat.

Minns många pingstar; konfirmationer, bröllop och trevliga minisemestrar. Men kommer jag minnas den här pingsten? Nej, det är ju en vanlig helg, även om den i år bjuder på trevligt väder här på Öland.

Trots att jag är arbetsgivare och borde glädjas åt den höga produktiviteten jag får ut i maj när annandag pingst är avskaffad och 1 maj inföll på en lördag är jag lite besviken. Jag saknar fortfarande annandag pingst och skule gärna fira tredjedag pingst också. Det skrev jag om för två år sedan och lovade mig själv att alltid ta ut semester på gamla annandag pingst. Men inte heller i år har jag lyckats. Fast jag tog några timmar ledigt i går och firade ”lilla pingstafton”.

http://bodilanjar.wordpress.com/2008/05/11/tredjedag-pingst/

En Meccanoflicka berättar

Kristihimmelsfärdsdagen 2010. Det ösregnar ute. Minns tydligt en Kristihimmelsfärdsdag för 11 år sedan då vädret var likadant. Den då 12-årige sonen och jag ägnade hela den dagen åt att bygga en lyftkran i Meccano. Jag är nämligen stolt ägare till Meccanolåda nummer 4 som jag önskade och fick i 40-årspresent av maken. Presenten var inspirerad Jan Myrdals fantastiska bok ”En Meccanopojke berättar” (Wikens förlag 1989).

Får erkänna att jag sedan den dagen inte byggt med mitt Meccano. Men idag är det kanske lämpligt? En helikopter kanske? Eller är jag kanske en teoretisk Meccanoflicka som istället ska fördjupa mig i omläsning av Myrdals bok och lite surfande till spännande Meccanosidor?

Blir du inspirerad? Börja med www.internationalmeccanomen.org.uk/

Ett liv i lyx

Läser på omvärldskonsulterna Kairos Futures hemsida en studie om lyxbegreppet. De har skapat ett sökprogram som scannar igenom tusentals bloggar och fångar in nyckelord som sedan analyseras. När de sökte efter begreppet lyx i kinesiska respektive svenska bloggar fann de en intressant skillnad. Vad är lyx för oss svenskar? Jo, lyx för oss är fredagsmys och ledighet. För kineser däremot är lyx flotta hus, dyra bilar, shopping. Är det bara olika steg på Maslows behovstrappa eller djupare kulturella skillnader? Men vår lyxdefinition kanske borde exporteras för den känns ändå som ett steg mot ett mer hållbart samhälle.