Mjölmålla låter inget vidare. Knappast något man kastar sig över i grönsaksdisken. Men Quinoa -den nya innematen. Ni vet det oerhört nyttiga sydamerikanska fröet som sägs bidraget till inkarikets storhet. Indianerna hade tillgång till en näringsrik och proteinrik basföde vilket gjorde dem friska och intelligenta. I svenska butikshyllor finns quinoan i vit, svart och röd version. Dyrt, men populärt.
Känns lite klimat-o-smart att köpa mat från Bolivia. Särskilt när många i Bolivia dessutom lider av undernäring. Som den evigt optimistiske odlaren (skulle vara ihjälsvulten om jag skulle leva på vad jag producerar i grönsakslandet) har jag just bestämt mig för att i år ge mig kast med Quinoa eller mjölmålla som den heter på svenska. Har precis beställt en påse frö från Impecta. Tänk så frisk, stark och intelligent jag kommer bli i höst när jag kokar min egen quinoa.
Ska kanske äta lite Ruccola till. Det är ju en sallad som blivit omåttligt populär i Sverige – men först när den började importeras från Italien. I Sverige har ruccola funnits länge, men under namnet Senapskål. Det namnet attraherade få konsumenter. Men nu finns senapskål, förlåt ruccola, i de flestas grönsaksland. Och vem vet – nästa år kanske quinoa-fröpåsar går att köpa på ICA.
På Saltå kvarns hemsida finns lite odlingsråd och bilder på plantan. Och det här inlägget är skrivet efter att jag blivit inspirerad av DN:s artikel i lördags.