Författararkiv: bodilanjar

Profilbild för Okänd

Om bodilanjar

Jag går gärna på strövtåg i litteraturen och skall någon gång läsa Proust samt söka efter James Joyces spår i Trieste. Det hann jag inte göra medan jag var rektor på Capellagården på Öland. Får se om jag hinner nu när jag är pensionär. Kommer fortsätta läsa osorterat och njutningsfullt samt besöka platser med en spännande historia. Härligt nog verkar alla platser ha det. Bara man gräver lite. Mitt allra första blogginlägg, Har ni varit i Strömsnäsbruk?, som är från den 29 juli 2007 handlar just om detta. Och så har det fortsatt med grävandet genom åren.

Drabbad av poesi

Publicerad den av
Svara

Barometern hade i går på ledarsidan en essä om poesi av Ulf Wickbom. Befriande och hoppingivande dagen före valet.

Nu har jag också lyssnat på essän som finns som ljudklipp på Barometerns hemsida.

Äntligen poesins comeback? När börjar vi memorera dikter igen för att ha till hands i sällskapslivet eller på jobbet?

Det är inte lika lätt att lära sig dikt i medelåldern som det var under skoltiden, men jag kämpar med att lära mig åtminstone början av essäns temadikt av Gunnar Ekelöf:

      • En värld är varje människa
      • En värld är varje människa, befolkad
        av blinda varelser i dunkelt uppror
        mot jaget konungen som härskar över dem.
        I varje själ är tusen själar fångna,
        i varje värld är tusen världar dolda
        och dessa blinda, dessa undre världar
        är verkliga och levande, fast ofullgångna,
        så sant som jag är verklig. Och vi konungar
        och furstar av de tusen möjliga inom oss
        är själva undersåtar, fångna själva
        i någon större varelse, vars jag och väsen
        vi lika litet fattar som vår överman
        sin överman. Av deras död och kärlek
        har våra egna känslor fått en färgton.Som när en väldig ångare passerar
        långt ute, under horisonten, där den ligger
        så aftonblank. – Och vi vet inte om den
        förrän en svallvåg når till oss på stranden,
        först en, så ännu en och många flera
        som slår och brusar till dess allt har blivit
        som förut. – Allt är ändå annorlunda.

        Så grips vi skuggor av en sällsam oro
        när något säger oss att folk har färdats,
        att några av de möjliga befriats.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Publicerad den av
1

Så var det dags för släktträff i Långaryd. Över 600 släktingar sitter bänkade i kyrkan kl 16 när organisten börja spela psalm 297:

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna,

släkten följa släktens gång”

Det är märkligt att tänka sig att jag är släkt med nästan alla i kyrkan. Och med en och en halv procent av Er som läser bloggen. För så många är vi i Sverige som tillhör Långarydssläkten.

Totalt har två släktmedlemmar, Per Andersson och Johan Linhardt, kartlagt och redovisat 208 000 efterkommande till  kyrkvärden Nils Andersson och hans hustru Börta. Vi är hittills 16 generationer kartlagda från 1620 och framåt.

Jag blir riktigt rörd när Per Andersson tar till orda efter gudstjänsten och berättar om sitt arbete från 1976 fram till idag. Det är hoppingivande med människor som har sådant stort engagemang och som satsar tid och kunskap på projekt med social och kulturell vinning istället för ekonomisk. Lite stolt över att vara släkt med honom. Vi behöver fler idealister i vår tid.

Bär hem 5 tunga bokband där hela släkten finns redovisad i.  Mörka vinterkvällar ska jag söka mina rötter bakåt.  På kavajslaget sitter en pin med släktvapnet. Fast servetterna var tyvärr slut.

Barometern 19 november 1949

Publicerad den av
Svara

Hittade några gamla tidningar på vinden i somras. Ett gulnat exemplar av Barometern från den 19 november 1949 bland annat. Förstasidan var enbart annonser (precis som Ölandsbladet och Vimmerby Tidning fortfarande ser ut).

För 4,20 kronor fick man en söndagmiddag på Stadshotellet. Blev man sjuk under helgen gick det bra att kontakta Doktor Yngve Wigh som hade jouren.

Men mest nyfiken blev jag på föredraget om moderna frisyrer och makeup som frisörmästare Knut Wulff höll på Stadshotellet. Entré 1,50.

Världen utanför Kalmar lyste nästan helt med sin frånvaro. Ville man veta något kanske Kinamissionären Nils Mjönes föredrag lockade.

Alltidhult och Tröstlösahult

Publicerad den av
Svara

Vi brukar använda det fiktiva (?) ortsnamnet Tröstlösahult för de små samhällen ”in the middle of nowhere” i Sverige där fina hus står öde och varje bebott hus har en rullatorramp och där sista affären, fabriken och macken fösvann på 70-talet.

Trodde att Aldrighult och Alltidhult också bara var sprungna ur vår familjs fantasi, men åtminstone Alltidhult är inte bara en existerande bygd, utan en i hög grad litterär sådan.

Alltidhult, i Blekinge på gränsen mot Skåne, är såväl beskriven av Harry Martinsson i ”Nässlorna blommar” som av Sven-Edvin Salje i romanserien om Kjell Loväng. Tänk vad man lär sig av att läsa Laholms Tidning!

Skolan i Alltidhult är k-märkt och finns beskriven på Länsstyrelsens hemsida.

Inga ursäkter eller tramsande om Tröstlösahult mer. Nu är det dags för en utflykt till Alltidhult.

Dödsmask och lustgård

Publicerad den av
Svara

”Till Boel av tillgivna vännerna Kickan och Alex julafton 1952”.

Hittade texten i Gullbergs diktsamling ”Dödsmask och lustgård” i halvfranskt band som jag köpte på antikvariat i Tingsryd häromdagen.

Känns nästan lite för privat att Boel, Kickan och Alex finns i min bokhylla. Vilka är de? Lever de ännu? Blev Boel glad över julklappen och läste hon Gullbergs dikter?

Jag har i alla fall läst dikterna nu och bitvis skämts över att jag är så obildad att jag inte vet vad karyatid är eller vem Faëton var och bara till nöds förstår de bibliska och hellenistiska associationerna. Jag hoppas Boel klarade detta bättre i tiden före Google.

Starkast intryck gjorde dock dikten med rötterna och associationerna till Småland; dikten om Gullbergs förfader orgelmästaren och bonden Johan Magnusson från Lemnhults socken.

Konflikten mellan skapande och försörjning uttrycker Gullberg så här lakoniskt:

Den som bygger en orgel åt Gud
låter sin gård förfalla.

Hela dikten  finns att läsa på nedanstående länk:

http://www.mars11.net/corner/backebo.htm

fotnot: karyatid=kvinnoskulptur i naturlig eller halvt naturlig storlek som används som stöd i stället för en kolonn

Faëton=Solguden Heleos son.

Jag vill inte vara allas broder

Publicerad den av
Svara

Orden ”Jag vill inte vara allas broder.” är sagda av Harry Schein och är hämtade från en mycket välskriven, tänkvärd och provocerande artikel av Lena Andersson (DN 22 maj 2010) som jag nyss läst.

Hon delar upp begreppet vänskap i två plan. Dels den individuella mot enskilda människor där varsamhet, respekt för individen ska råda, dels den samhälleliga där vänskap kan bli exkluderande och farligt.

Vi ska ha ett friktionssamhälle menar hon. Och detta för att vänskap på ett samhälleligt plan blir farligt och exkluderande. ”Vi” har det så trevligt, vi vill inte bo grannar med…..osv.

Vänskap som samhälleligt ideal innebär alltid att vänskapen hotas och att mörka krafter lätt tar över. Vilks blir här en störande provokatör, medan i ett friktionssamhälle accepterar vi ramverket yttrandefriheten och blir därmed paradoxalt mer accepterande.

Spännande tankar och väl värda att ventilera med mina vänner på det privata planet.

Klicka gärna på länken ovan och läs artikeln själva. Kan bli en trevlig utgångspunkt till en djup debatt vänner emellan.

Sinnesfrid

Publicerad den av
Svara

Påverkar Internet vår hjärnas sätt att arbeta? Skadar den vår förmåga till djupläsning och koncentration?

Nickolas Carr menar det i sin bok ”Shallows” där han hävdar att internetanvändandet förändrar vårt sätt att tänka, läsa och minnas.

Sant eller inte. Sommaren är en utmärkt tid att skapa utrymme för koncentration på en uppgift i taget istället för det ständiga ”många bollar i luften”-livet. För mig passar läsning av böcker med lite tuggmotstånd bäst. Som vanligt börjar jag med Pirsigs ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Den påverkade mig djupt när jag var ung och den ger mig fortfarande intressanta tankespår.

I nästa vecka är det den 16 juni – dagen då James Joyces roman ”Ulysseus” utspelar sig. En mycket god ursäkt till att fördjupa sig i en bok som kräver mycket, men ger mångdubbelt tillbaka.
Djupläsning är min väg till kontemplation och långsamhet för att få ökad sinnesfrid. En motvikt mot det spännande och hetsiga livet som surfare och bloggare på Internet. Fast bloggandet skänker mig en möjlighet att sjunka in i en koncentration och välgörande fokusering och ibland få uppleva den euforiska känslan av flyt, ”flow”.