Mitt bland orkidéerna vid Möckelmossen på södra Öland står hon med blicken fäst mot marken. Det är den 20 maj 1982 och jag tror min mamma, Rut, är mycket lycklig i den stunden.

Jag har hennes anteckningsbok framför mig och läser att det är S:t Pers Nycklar som blommade vid sidan av majvivor, ölandstok, grusbräcka och älväxing. Allt är noga uppskrivet i boken och de flesta växternas latinska namn är också angivna. Jag ser henne framför mig, hon har säkert en axelväska med floror och lupp och en sjalett på huvudet. Min pappa Kurt som mer är intresserad av landskapet och miljön som helhet har säkert gått iväg en bit med ryggsäcken packad med termos och smörgåsar. Men för Rut är det här mer än en hobby. Det är en intellektuell stimulans och en möjlighet få umgås  med likasinnade som delar hennes passion för botanik. Säkert var det en hel grupp från södra Halland som hade åkt till Öland denna helg i maj för att botanisera. De var en grupp hängivna amatörer som hon tillhörde och här blev klasskillnader och yrken ointressanta. Det viktiga var det gemensamma intresset. Folkskolläraren, lantbrukaren och snickaren blev bemötta med respekt av professorerna i Lund när de hjälpte till med inventeringar. Amatörernas insatser var viktiga för forskningen.

I slutet på juni samma år åkte Rut upp till Kvikkjokk på en botanikresa där inventeringsjobb varvades med kvällsföreläsningar och gemensamma artbestämningar. Jag förstår av noteringarna i anteckningsboken hur hon njöt av att vara en del av arbetet med att ta fram en Lapplandsflora. Här finns många utropstecken i texterna och noggranna anteckningar från kvällsföreläsningar av arrangörerna.

När hon och maken Kurt blev äldre och kanske bekvämare tog intresset för trädgård och trädgårdsväxter över. De byggde upp en fin trädgård och hämtade inspiration till den från många resor till besöksträdgårdar både i Sverige och utomlands. Kurt som var lantbrukare kunde både anlägga och sköta trädgården rationellt och Rut hade haft sommarjobb i en handelsträdgård i Harplinge i mellersta Halland en sommar i början på 50-talet.. Där fanns 200 drivbänkar, ett växthus och 5 tunnland tobaksodling att ta hand om. Så förutom intresset för botanik och trädgård hade hon en hel del praktiska kunskaper också med sig från början. Den gemensamma trädgården de hade på sin gård i södra Halland visade de gärna upp och i 10 års tid så hade de en öppen visning varje sommar med en entré som oavkortat gick till Rädda Barnen, en organisation de kände varmt för. Runt en kvarts miljon blev det totala bidraget och den möjligheten  de genom trädgården hade att skänka pengar gladde dem mycket.

Bekräftelserna på hennes kunskaper och förmågor både i sina hobbyer och i sin yrkesverksamhet var viktiga för henne. För hon bar en stor osäkerhet och lite låg självkänsla, något som många klassresenärer får med sig i bagaget. För klassresenär var hon och hon hade gärna rest längre på sin utbildningsresa än till en folkskollärarexamen, men den möjligheten gavs inte. Därför var botaniken såväl en kompensation som en intellektuell utmaning.

Hon föddes 1933 i Håkanryd, vid Ryssbergets fot, på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Ett fattigt hem med en far som var fabriksarbetare på Ifö-verken och en mor som försökte jobba extra hos bönderna i trakten när möjlighet gavs. De var sex syskon, tre pojkar och tre flickor. Rut utmärkte sig i skolan och fick hoppa över en klass i lågstadiet. När folkskolan var klar var hennes dröm att få gå realskolan i Sölvesborg, men det tyckte inte familjen att man hade råd till eller att det var något för en arbetardotter att satsa på. Men folkskolläraren kom cyklande en kväll till Håkanryd och talade med hennes far om att en sådan läsbegåvad flicka borde få chansen. Dessutom berättade han att det fanns studiestöd att söka för begåvade barn från fattiga familjer och att Rut säkert skulle få ett sådant. Fadern lät sig övertalas, men något studiestöd fick de inte trots hans låga lön. Bönderna deklarerade nämligen inte någon inkomst på den tiden så pengarna gick till bondbarnen från välbärgade hem. Den orättvisan retade dock upp pappa Albin så att han bestämde sig för att Rut skulle få gå på realskolan trots allt. En omständighet som också underlättade var att Håkanryd var ett stationssamhälle på järnvägslinjen Älmhult-Sölvesborg så det var lätt att ta sig till skolan. Efter realskolexamen fanns det för fattiga flickor främst två utbildningar att välja på: seminariet för folkskollärare och lågstadielärare eller sjuksköterskeutbildningen. Rut drömde om att bli folkskollärare och närmaste seminarium fanns i Kristianstad.

1947 startade folkskoleseminariet i Kristianstad. Där fanns en två-årig utbildning för de som hade studentexamen och en fyraårig utbildning för de som hade realexamen. Rut sökte direkt efter realskoleexamen till den fyra-åriga utbildningen och kom in. Möjligheten att få gå på läroverk och ta studentexamen var ekonomiskt otänkbart och även den här kortare vägen var inte självklar. Äldste brodern Yngve som hade fast jobb på Ifö-verken fick gå i borgen för ett lån åt henne och säkert stack mor Ester åt henne allt hon kunde avvara. Även om den 4-åriga utbildningen säkert samlade många unga från andra fattiga familjer har mamma berättat att hon många gånger kände sig utanför. Undervisningen var schemalagd 8-16 under 6 dagar i veckan, även lördagar. På lördagarna avslutade de flesta klasskamraterna veckan med att gå på kafé, men en sådan utsvävning var otänkbar. Hon och en väninna i samma belägenhet köpte gårdagens bullar som torkats till skorpor på ett bageri och gick hem till någon av deras inackorderingsrum och kokte te och åt skorpor.

Hela livet talade Rut om den fantastiska utbildningen och de hängivna lärarna. Som folkskollärare skulle man undervisa i alla ämnen för elever ifrån årskurs 4 upptill årskurs 7 eller 8. På schemat fanns 14 olika ämnen och då inte bara de teoretiska som engelska, svenska, matematik och historia utan också gymnastik, hemkunskap, textilslöjd och trädgårdskunskap. Det var nog bara ett fel med skolan; den tog slut för tidigt för Rut. 21 år gammal tog Rut examen och hösten 1954 fick hon sin första tjänst i Hebergs stationssamhälle i mellersta Halland.

Rut var stolt över sin utbildning och sin examen, även om hennes sista år i skolan förmörkades av att hon hade svårt att hantera krav och ifrågasättande från föräldrar och barn samt den nedmontering av skolans auktoritet hon upplevde. 40 år tidigare under hennes första år som lärare  i Heberg neg mammorna för henne och hennes klädval och hattar bildade mode i det lilla samhället. På kalasen var det bara storbondens fru och prästfrun som pratade med henne. De andra vågade inte. En märklig situation för en kvinna som själv kommit från arbetarklassen. Till den tiden längtade hon inte tillbaka till utan mer till 60- och 70-talets skola där skolan var en auktoritet och det fanns goda resurser att stötta såväl lärare som elever.

Något ”Chronschough-komplex” upplevde hon nog aldrig utan det drabbade nog mer manliga folkskollärare som kände sig underlägsna ämneslärare med akademiska examina. Kvinnliga folkskollärare hade kanske nog med kampen att få lika lön som sina manliga kollegor och rätt till lika bra tjänstebostäder!

(Begreppet ”Chronschough-komplex” är hämtat från en skälmroman, ”Skollärare John Chrounschoughs memoarer”, skriven av August Bondeson där författaren skriver om den skrytsamme, men ganska obildade skolläraren (född Persson) och hans väg från ett fattigt hem till seminariet i Göteborg och tillbaka en tjänst i sin hemsocken.)

Vad drömde den fräkniga 14-åringen, som senare blev min mamma, om när hon satt på rälsbussen mellan Håkanryd och Sölvesborg på sin första bildningsresa?

Drömde hon om ett yrke och att kunna försörja sig själv? Den drömmen gick i uppfyllelse.

Drömde hon om att bli gift och ha barn? Den drömmen gick också i uppfyllelse. På hennes sommarjobb i handelsträdgården träffade hon Kurt som var hennes livs kärlek. I 55 år var de tillsammans innan han gick bort. Två barn fick de, jag och min bror, och när vi barn skulle läsa vidare behövdes det inte några ekonomiska uppoffringar från föräldrar eller släkt utan välfärdsstatens studiemedelssystem gjorde det möjligt finansiera akademiska studier.

Drömde hon om att resa? Det hon fick uppleva av världen under sitt 87-åriga liv fanns nog inte ens i hennes djärvaste flickdrömmar. Hon hann besöka 28 länder och kanske viktigast av allt var att genom många amerikaresor lärde hon känna sina kusiner i USA.

Vad du än drömde om, mamma, så fick du ett långt och hoppas jag lyckligt liv under de årtionden då Sverige gick från ett fattigt land till en välfärdsstat.

---

[1] [1]Begreppet ”Chronschough-komplex” är hämtat från en skälmroman, ”Skollärare John Chrounschoughs memoarer”, skriven av August Bondeson där författaren skriver om den skrytsamme, men ganska obildade skolläraren (född Persson) och hans väg från ett fattigt hem till seminariet i Göteborg och tillbaka en tjänst i sin hemsocken.