”Alla dessa dagar / som kom och gick / inte visste jag det var livet”. Stig Johanssons dikt är oftast alltid aktuell i vår stressiga tid när dagar blir veckor som blir månader, som blir… Men vissa dagar blir ändå fyrbåkar i ens liv och får oss att stanna upp och minnas. Valborg är för mig en sådan dag. Min mormor Ester fyllde år och hela Sverige flaggade för henne. En tradition på hennes födelsedag var att vi gick i bokskogen bakom huset och njöt av den skira grönskan samt vandrade ut i hagarna för att hitta fältsippor, mosippor och gullvivor.

Pandemins skugga och osäkerhet präglade oss alla förra årets valborg, privat tyngdes jag av ett cancerbesked och vissheten om att behandlingen skulle starta direkt efter helgen. I år ligger cancern och cancerbehandlingen bakom mig och det finns mer hopp om att pandemin ändå snart kan vara om inte besegrad så begränsad så vi kan börja umgås igen. Det blir ingen samling vid elden detta år heller, men en bokskog ska jag leta upp och en hage med fältsippor och gullvivor.

Även 2020 var en valborg med en skugga över samhället. Askmolnet från Island gav en påminnelse om vår bräckliga civilisation. Kanske snabbt glömt, väl snabbt?

https://bodilanjar.com/2020/04/30/mormor-ester/

https://bodilanjar.com/2010/04/30/tal-till-varen/