Morfar Albin

En kusin till mig skickar några bilder på gamla tidningsurklipp som hon hittat i sin mors lådor. Där finns dödsannonsen över min morfar Albin Nilsson. Hang gick bort när jag bara var 4 år så min enda suddiga minnesbild av honom är en gammal man som hasade sig fram med hjälp av två grova käppar.

Nu ser jag att han var född samma datum som jag: 27 maj. Känns märkligt nog som om vi har något extra band oss emellan. Jag kommer tänka på honom på mina födelsedagar åtminstone.

Men vem var han? Hittar bara ett enda foto i mitt familjealbum där han är med. Tagen på min dopdag. Hittar också en liten berättelse om honom som min mamma skrivit:.

Om min far Albin Nilsson. Skrivit 6 feb.2011 av Rut Karlsson:

Han föddes i ett litet hus i Håkanryd. Hans föräldrar hade en liten åker, förmodligen en hushållsgris och höns. Tidigt blev han dräng i Grödby på en gård, där min mor var piga. De gifte sig och flyttade in hos fars mor, det var säkert trångt och jobbigt.

Far tog arbete i Bromölla på Iföverken. Det var en stor industri som tillverkade sanitetsporslin, handfat, toalettstolar och stora elproppar till elledningar. Far jobbade inte som drejare utan körde regaler till de stora murade ugnarna. Det var ett tungt jobb.

Han fick gå upp tidigt och cyklade sedan i ur och skur till Bromölla. Vintrarna var nog värst, för man hade inte så bra kläder som nu. Hemkommen väntade arbete.

Alltid denna ved ! Som alla andra hade vi vedspis. ”Finrummet användes inte. Det var trångt. Storasyster Anna och jag låg i en kökssoffa. När mina bröder Yngve och Axel växt upp gjordes ett rum i uthuset till dem. De jobbade också i Bromölla. Ett tag åkte de tåg upp till Volvo i Olofström. Anna jobbade också på Iföverken.

Om ved: Far cyklade till Ynde, där bodde en skogvaktare, so skötte skogen på Ryssberget. Den tillhörde greven på Trolle-Ljungby. Far fick då ett område där man huggit ner träd. Han fick ta hand om smärre grenar som de lämnat. På söndagarna fick pojkarna följa med. De sågade grenar i lämplig längd, tog bort smågrenar. Lånade häst och vagn och körde hem veden. Lastade av och sedan skulle veden sågas för hand, klyvas för hand, huggas till ved. Det blev rejäla stackar. Far ritade upp en stor cirkel på vedbacken. Vi barn bar dit veden far lavade upp första ringen osv, sedan högre och högre, fyllde den i mitten och till sist stod där en fin vedstack. Den torkade till nästa sommar. Då fick alla bära in veden i korgar till uthuset. Stickor i fingrarna , inga handskar! Far lavade upp den torra veden, bra att ha till vintern.

Fars kropp orkade inte med det tunga slitet. Han gick till företagsläkaren för att få förtidspension, men fick inte. Han gick med två käppar och hade mycket värk.De sista åren fick han städa fabriksgolv!

De sista åren låg han mest. Han dog hemma på gården. Alldeles utsliten.

Käre morfar. Ett tungt liv fick du. Alla dina syskon, även din tvillingbror Algot for till Amerika. Kanske fick de bättre liv än du. Men du valde, eller tvingades välja, stanna och ta hand om dina föräldrar. Gifte dig med Ester först när du var en bit över 30 och hon flyttade in i ditt föräldrahem.

Den enda bilden av dig som jag hittar i mitt albu. Tagen på mitt dop i Ivetofta kyrka i juini 1958. Du och mormor Ester var mina gudföräldrar.

Alltid denna ved!

Ska tänka på dig med ömhet inte bara på vår gemensamma födelsedag utan också när jag för trivselns skull tänder en brasa. Med ved färdighuggen och hitkörd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s