”Djävla Nuläge” är titeln på en debattbok av Bo Lindblom. Den kom ut på Författarförlaget 1970 och är tyvärr lika aktuell nu som då. Boken presenterades av förlaget som en ”intensiv och personlig rapport avsänd från en småkommun i dagens Sverige.” Jag tog fram den från bokhyllan då yngsta dottern suckade över min hatkärlek till små byar och samhällen, särskilt halländska sådana.

-Se här, sa jag triumferande och höll fram boken till min måttligt imponerade tonåring. till och med i lilla Ränneslöv kan en intellektuell människa som Bo Lindholm, före detta ordförande i Svenska Amnesty, bo och verka i hela sitt liv och få ork och stimulans att oförtröttligt göra gott.

Sedan slutade jag med indoktrineringen av hembygdsromantik och började omläsningen av den nästan 40-år gamla debattboken. Tids nog lär sig säkert dottern älska orter som Skogaby, Ysby, Hishult, Ränneslöv, Vallberga…

”Djävla Nuläge” tar som sagt avstamp i vardagen i den lilla landsorts- kommunen och i Bo Lindbloms dagliga liv och för sedan ut läsaren i den orättvisa och orättfärdiga värld där, då som nu, människor fängslas för sina åsikter och tro på rättvisa. Amnestys arbetsmetoder är desamma även om internet gett medlemmarna kraftfullare verktyg än gårdagens maskinskrivna, frankerade och ivägsända brev.

Fäste mig särskilt vid ett avsnitt då Bo Lindblom beskriver hur han håller ett föredrag på ett lokalt kulturarrangemang och berättar om hur Amnestys arbete och en skeptisk man i publiken säger att det man håller på med måste vara som att tömma oceanen med en tesked. Svaret blir:

-Men ge mig ett bra alternativ!

Tyvärr har inget bra alternativ dykt upp under de 40 år som gått sedan boken gavs ut. Men tack alla ni som fortsätter ösa ur oceanen med teskedar. Och tänk på Vad Bo Linblom också skriver. ”Hur man värderar resultatet beror på var man tittar – i oceanen eller i kärlet som man fyller teskedsvis”.

Snart kommer jag tillbaka till Amnesty med min tesked.