Jag var i Mariestad i helgen och hittade av en slump ett väldigt fint antikvariat, Asken. Tyvärr är bokhyllorna redan överfulla, men barnen fyndade en hel del. Det enda jag själv investerade i var STF:s resehandbok över Västergötland från 1954. Ett fynd för 10 kronor. Den var inte till någon större hjälp när det gällde att hitta matställen i Mariestad och förmodligen var inte heller uppräkningen av ortens industrier helt relevant. Men tonen i beskrivningarna av staden och dess kultur är helt oemotståndlig.Att turista efter gamla resehandböcker ger resandet en helt annan dimension.

I en ficka längs bak i boken fanns en Västgötakarta bifogad och på den hittade jag en jättefin genväg till Falköping över Varnhem. Jag ringde min bror i Falköping och sa entusiastiskt att jag skulle komma om trekvart och att vi skulle köra över Varnhem. ”Det avråder jag bestämt ifrån. Det är blixthalka ute och den vägen är liten och krokig. Kör över Skövde istället.” Naturligtvis triggar en lillebrors råd fram det sämsta hos systern och vi började orientera oss på småvägar mot Varnhem. Det var oerhört vackert, men mycket krokigt och halt. Vi kröp fram och efter en stund var det så mörkt att vi inte såg landskapet. Efter en timme var vi i Varnhem, gick raskt fram till klostret innan snöstormen tvingade tillbaka oss till bilen.

Väl i bilen upptäckte vi att vi nästan hade slut på bensinen och entusiasmen över att åka vidare på genvägen i totalt mörker var mycket liten. Alltså körde vi stora vägen till Skövde vilket var en omväg på två mil, tankade och tog sedan stora vägen till Falköping.

Vi kom fram endast en och en halv timme försenade. Tack broder för att du inte sa ”vad var det jag sa”.