Vi skulle ut och äta i lördags kväll. Vandrade lite planlöst i Visby innerstad och ratade ställe efter ställe. Antingen var det inget på matsedeln som riktigt lockade eller hade vi redan varit där eller så kändes interiören för kal och ödslig. Till sist började vi komma till de stadiet när man riskerar hamna på en trist pizzeria i ren desperation.

-Där inne ser det mysigt ut. Vi tar och äta kinamat säger dottern plötsligt och vi går in genom dörren under en röd lykta.

Det var inte kinamat. Det var mat från provinsen Sezuan. Alltför många års representationsätande och flackande på tjänstersor i Asien kan ju få en att tro sig upplevt det mesta. Helt fel. Underbar personal på ”Surfers” restaurang komponerade en härlig meny av smårätter åt oss och serverade utsökt vin därtill. ”Vänd mot himmelen -räkor”, Ingefärsflörtande tofu” och ”Bang-bang Ji Zi” gav smakupplevelser långt utöver det vanliga.

-Skriv om den fantastiska maten föreslår maken när jag ringer hem igår och har skrivkramp.

-Ja, men vad hette provinsen?

-Sezuan. Tänk på Brechtpjäsen ”Den goda människan i Sezuan”.

Hm. Det är ju jag som låtsas vara halvbildad och kulturell. Han ska ju stå för biologiskt och IT-tekniskt kunnande. Kommer inte alls ihåg den Brechtpjäsen. Jag hittar den dock på Visby stadsbibliotek i en härlig upplaga från 1968 inbundet i grått biblioteksband. Läser en förklarande analys av Herbert Grevenius innan jag ger mig i kast med själva pjäsen. Sensmoralen i pjäsen om den godhjärtade Shen Te är att när godheten söker hävda sig i ekonomiska sammanhang kommer den till korta. Ty om staden Sezuan står det i epilogen:

Den som gör gott där, står snart utan allt // ond gärning däremot ger tiofalt.// Om i en sådan stad du själv din utkomst har,// bygg om den, medan du har skjortan kvar.// Ej större lycka människan har fått // än vara god och göra gott.

Lördagen ledde inte bara till en oförglömlig måltid. Den inspirerade också till dramaläsning hela tisdagförmiddagen.